Verksamhetskulturen bygger bland annat på värderingar och principer, inlärningsmiljö, växelverkan och atmosfär, personalens kompetens, ledningsstrukturer och organisering av verksamheten.
Verksamhetskulturen utvärderas och utvecklas så att den stöder barnets delaktighet och lek.
En grundförutsättning för kontinuerlig utveckling är att personalen förstår betydelsen av de värderingar, kunskaper och föreställningar som ligger bakom den egna verksamheten och kan bedöma dem. I utvecklingen är det viktigt att föra en dialog som värdesätter andra och som engagerar hela gemenskapen och bygger upp förtroende. Utgångspunkten för all utveckling är barnets bästa också inom kyrkans småbarnspedagogik.
I all verksamhet inom småbarnspedagogiken ligger tyngdpunkten på pedagogiken. Det här förutsätter pedagogisk expertis och att personalen har en gemensam förståelse för hur barns lärande och holistiska välbefinnande kan främjas på bästa sätt. Den pedagogiska ledningen går ut på att all verksamhet och hela verksamhetskulturen granskas utifrån detta mål.
För en lärande gemenskap behövs strukturer som stöder lärandet av nya saker – också i arbetet. Nya kunskaper kan inhämtas från de egna erfarenheterna, kollegerna, barnen och yrkesmässiga informationskällor, och kunnandet kan utvecklas genom studier eller genom att reflektera över den egna verksamheten exempelvis i gemensamma utbildningar och team-dagar.
Delaktighet är en av de viktigaste hörnstenarna i verksamhetskulturen. Barnen deltar i både planeringen, genomförandet och utvärderingen av verksamheten. Deras initiativ, åsikter och erfarenheter beaktas seriöst och påverkar verksamheten. Också föräldrarna ges möjlighet till delaktighet. I en småbarnspedagogisk verksamhet är växelverkan mellan personalen, barnen och miljön viktiga faktorer. Det förutsätter att de anställda har social kompetens i arbetet. Det centrala är att eftersträva ett varmt, sensitivt sätt att interagera med hänsyn till barnens ålder och olikheter.
Det är bra att börja utvärdera verksamheten en sak i taget. En lämplig sak att börja med är leken. Pedagogerna behöver vara medvetna om vilken betydelse långvarig lek har för att utveckla barnets fantasi och tänkande. Man kan till exempel genom att ställa frågor få redan på hur barnet upplever dagklubbens eller familjeklubbens miljö, om det finns plats och tid att leka, vilka lekar barnet gärna leker och vilka iakttagelser föräldrarna har gjort om leken. Det är bra om de anställda funderar över vad som stöder en verksamhetskultur som värdesätter lek, vad som hindrar den och hur hindren kan undanröjas.
Andra saker som kan utvärderas är
Kyrkans småbarnspedagogik har under en lång tid och efter många olika faser blivit en professionell och uppskattad verksamhet. Verksamheten styrs både av utvecklingsdokumenten för kyrkans småbarnspedagogik och av planen för småbarnspedagogik. Dessa skapar i stor utsträckning riktlinjerna för utvecklingen av verksamheten och verksamhetskulturen inom kyrkans småbarnspedagogik, som också påverkas av varje församlings egna, lokala traditioner och förhållanden.
Det är bra att med jämna mellanrum granska verksamhetskulturen med hjälp av etablerade och bekanta verksamhetsmodeller, strukturer och rutiner, och fundera över deras ändamålsenlighet och mål. På detta sätt kan man nå fram till konkreta frågor om vilka saker det är bra att bevara, vad som ska utvecklas och vad man kanske kan avstå från. I granskningen och lösningarna beaktas både pedagogikens och kyrkans fostran som helhet.
Kyrkans småbarnspedagogik har vissa typiska drag som det är bra att lyfta fram i granskningen av verksamhetskulturen. Ett exempel är barnledarnas verksamhetskultur för gemensam planering som utgår från medarbetarna. Det utmanar till utvärdering av särskilt följande frågor: Är utgångspunkten barnets intressen och fenomenbaserat lärande? Hur kunde ett nytt planeringssätt se ut som utgår från barnens och föräldrarnas intressen och som samtidigt passar in i familjeklubbens eller babycaféets verksamhet? Hur kunde barnens initiativ och intressen bättre beaktas i dagklubben samt i morgon- och eftermiddagsverksamheten?
Det traditionella sättet att planera verksamheten med medarbetarna i centrum är ofta förenat med en tydlig struktur och en tidsplan enligt vilken verksamheten framskrider. Det finns goda skäl för detta, såsom tanken att rutiner ger barnet en känsla av trygghet. Det är viktigt att också se på detta på ett nytt sätt. Hur mycket upprepade rutiner och bekanta element behöver barnen egentligen? Ger en noggrant planerad verksamhet möjlighet till initiativ från barnens sida? Finns det plats för tillräckligt med lek i en sådan struktur? Kan man reservera mera tid för lek och hur kan samma lek fortsätta vid nästa klubbsamling?
I församlingarnas småbarnspedagogiska klubbverksamhet syns också en stark tradition av fostran till gudstjänstlivet, vilket är motiverat med tanke på den kristna fostran. Den här betoningen förverkligas i praktiken ofta som en separat andakt under varje samling. Med tanke på barnets utveckling bör man också stödja den andliga utvecklingen i all klubbverksamhet. Hur kan andaktsinnehållet byggas in i den övriga verksamheten och samtidig hållas fast vid kärnan i gudstjänstfostran? Hur berättar man för barnens föräldrar på vilket sätt element från den kristna fostran syns i verksamheten också när det inte sker i form av en andakt?
Kyrkans småbarnspedagogik har hittills genomförts i stor utsträckning inomhus i klubbrum, och det har varit ganska lite utomhusvistelse. Utfärder har naturligtvis ordnats, men ganska sporadiskt. Under de senaste åren har verksamheten utomhus ökat och den betraktas numera som en naturlig del av klubbens vardag. Utomhus kan man genomföra mycket av innehållet i kyrkans småbarnspedagogik, i synnerhet miljöfostran, vars betydelse har ökat under den senaste tiden.
Liksom allt utvecklingsarbete tar det tid att utveckla verksamhetskulturen. Det är fråga om ett långsiktigt arbete som görs steg för steg. Det kräver att medarbetarna känner till planen för småbarnspedagogik tillräckligt bra och vill omvärdera sina verksamhetssätt. Vilka är styrkorna, vad fungerar redan i förhållande till målen i kyrkans styrdokument och grunderna för småbarnspedagogiken?
Ofta orsakar en förändring rädsla för att man samtidigt förlorar något väsentligt. Särprägeln hos kyrkans verksamhet och kärnuppgiften kan dock kvarstå även om man frångår vissa gamla rutiner och i stället inför nya verksamhetssätt.