Bikthemlighet och tystnadsplikt i kyrkan

Lagstiftningen om tystnads- och anmälningsplikten för församlingsanställda har ändrats betydligt under de senaste åren. Ändringar som påverkar tystnads- och anmälningsplikten för församlingsanställda har inte bara införts i kyrkas egen lagstiftning utan också i samhällets lagar.

På de här webbsidorna ges i samlad form anvisningar för kyrkans anställda om tillämpningen av de lagar som reglerar tystnads- och anmälningsplikten. Webbsidorna ersätter dokumentet Tid att tala – Tid att tiga. Bikthemlighet och tystnadsplikt i kyrkan. I beredningen utnyttjades innehåll och hänvisningar ur dokumentet Tid att tala – Tid att tiga. Bikthemlighet och tystnadsplikt i kyrkan och biskopsmötets redogörelse över samordningen av bikthemligheten och barnskyddet.

Lagböcker.
Ändringar som påverkar tystnads- och anmälningsplikten för församlingsanställda har inte bara införts i kyrkas egen lagstiftning utan också i samhällets lagar.

De här webbsidorna ersätter dokumentet Tid att tala – Tid att tiga. Bikthemlighet och tystnadsplikt i kyrkan.

Dessutom användes ett betänkande från 2023 av arbetsgruppen för tystnads- och anmälningsplikt i familjerådgivningen. I betänkandet över tystnads- och anmälningsplikten samt avtalen i familjerådgivningen redogör arbetsgruppen för den historiska bakgrunden till bikthemligheten i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland, dess teologiska grunder samt den relevanta lagstiftningen och tillämpningsanvisningarna. Betänkandet innehåller en internationell jämförelse av hanteringen av bikthemligheten i de protestantiska kyrkorna i Europa. Jämförelsen fäster uppmärksamhet vid relationerna mellan kyrklig och statlig lagstiftning och granskar bikthemligheten utifrån frågan om samma tystnadsplikt tillämpas vid både själavård och bikt.

I det här dokumentet förtydligas anvisningarna om när absolut tystnadsplikt ska gälla för samtal med präster.

Kyrkans ämbetskollegium tillsatte 24.8.2023 en arbetsgrupp med uppgift att uppdatera dokumentet Tid att tala – Tid att tiga. Till ordförande för arbetsgruppen utsågs Kyrkostyrelsens sakkunniga Sari-Annika Pettinen och till medlemmar i gruppen biskopsmötets generalsekreterare Kari Kopperi, direktor för Kyrkans central för det svenska arbetet Sixten Ekstrand, jurist Suvi-Maria Wilska och sakkunniga Petri Patronen. Även andra sakkunniga vid Kyrkostyrelsen har bidragit med innehåll utifrån sina egna ansvarsområden. Arbetsgruppen begärde också ett ställningstagande av biskoparna och konsulterade andra sakkunniga på bred basis.

Med präst avses i den här publikationen den som i enlighet med kyrkoordningen antingen har vigts till eller beviljats rätt att utöva prästämbetet i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland.

Med lektor avses den som domkapitlet på ansökan beviljat rätt att verka som lektor och som med stöd av tjänsteförordnande av domkapitlet eller bemyndigande är verksam som lektor i en församling, kyrklig samfällighet, anstalt eller annan sammanslutning.

Med kyrkans övriga anställda avses kyrkans anställda som är något annat än präster eller lektorer och som är anställda hos en församling eller kyrklig samfällighet, ett domkapitel eller Kyrkostyrelsen, antingen i en tjänst eller i arbetsavtalsförhållande.

Om det finns skillnader i hur bestämmelserna tillämpas på tjänsteinnehavare respektive anställda i arbetsavtalsförhållande nämns detta separat där det blir aktuellt.

Men förtroendevalda avses personer som är verksamma i förtroendeuppdrag i den evangelisk-lutherska kyrkan och frivilliga som är verksamma i uppdrag som anvisats dem av kyrkan eller en församling utan att de har ett anställningsförhållande. För alla de nämnda grupperna kvarstår tystnadsplikten även om uppdraget i församlingen är slutfört.

Med själavård avses i den här publikationen den själavård som tas upp i kyrkolagen och där tystnadsplikten kan jämställas med bikthemlighet. När det hänvisas till själavård i vidare bemärkelse nämns detta särskilt.

Bestämmelser om religions- och samvetsfrihet finns i 11 § i Finlands grundlag (731/1999). Enligt den paragrafen har var och en religions- och samvetsfrihet. Till religions- och samvetsfriheten hör rätten att bekänna sig till och utöva en religion, rätten att ge uttryck för sin övertygelse och rätten att höra till eller inte höra till ett religiöst samfund. Ingen är skyldig att mot sin övertygelse ta del i religionsutövning.

Kyrkans verksamhet regleras i kyrkolagen (652/2023), som stiftas av riksdagen. Kyrkoordningen (657/2023) är kyrkans egen reglering och kyrkans interna angelägenhet. Enligt 76 § i grundlagen regleras den evangelisk-lutherska kyrkans organisation och förvaltning i kyrkolagen. Förslag till kyrkolag ges av kyrkomötet. Riksdagen kan godkänna eller förkasta ett förslag men inte göra ändringar i det. Efter att riksdagen har antagit kyrkolagen är den en del av den rätt som tillämpas i landet.

Kyrkolagen har ställningen av en speciallag i förhållande till den övriga lagstiftningen. Detta innebär att speciallagen utifrån den allmänna normhierarkin är den som i första hand tillämpas. Allmän lag tillämpas då inget särskilt har föreskrivits i frågan.

I kyrkolagen finns hänvisningsbestämmelser till andra lagar. Detta är förfarandet även i kyrkolagens 7 kap. 9 § om bikthemlighet. I kyrkolagens 8 kap. 1 § anges vilka lagar om skydd för personuppgifter som ska tillämpas utöver kyrkolagen. Enligt kyrkolagens 10 kap. 4 § tillämpas lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet inom kyrkans förvaltning. Denna formulering innebär att man inom kyrkan i första hand tillämpar kyrkolagen, i andra hand offentlighetslagen såsom allmän lag och därefter även övriga lagar som gäller tystnadsplikt och avvikelse från den inom olika förvaltningsområden.

Hänvisningarna till lagstiftning om tystnadsplikt ingår i huvudsak i kyrkolagens 10 kap.  Utöver bestämmelserna i kyrkolagen och kyrkoordningen tillämpas i församlingarna och deras organ när det gäller tystnadsplikt bl.a. följande lagar: förvaltningslagen (434/2003), lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) (förvaltningsprocesslagen), delvis tillämpas lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen (906/2019), lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003), dataskyddslagen (1050/2018), lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) (offentlighetslagen) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) (2016/679) (allmänna dataskyddsförordningen).

Myndigheterna kan ha rätt till sekretessbelagda uppgifter enligt övrig lagstiftning, också uppgifter som omfattas av tystnadsplikt för kyrkans anställda och förtroendevalda.

Eftersom kyrkolagen har företräde omfattas biktsamtal och själavårdssamtal med präster och med lektorer i tjänst inte av myndigheternas rätt till information enligt övrig lagstiftning.  Ett själavårdssamtal med en präst omfattas av bikthemligheten om samtalet är eller kan anses vara 1) konfidentiellt, 2) privat och 3) inkluderar en aspekt av religionsutövning, dvs. en medveten önskan om samtal med uttryckligen en präst.

I 10 kap. i kyrkolagen föreskrivs det om tystnadsplikt för församlingsanställda. Enligt det tillämpas i förvaltningen lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet, med vissa undantag såsom bikthemligheten. Handlingar som gäller själavård eller diakoniarbete som riktar sig till en enskild person är sekretessbelagda enligt kyrkolagen. I kyrkolagen regleras också revisorers rätt till information och rätten för domkapitlens tjänsteinnehavare, biskopar och sakkunniga som förordnats av domkapitlen att granska sådana uppgifter och handlingar som är nödvändiga för utövandet av initiativrätt och för skötseln av en tillsynsuppgift.

Offentlighetslagen gäller offentligheten i en myndighets verksamhet och alltså inte enbart offentligheten för myndighetens handlingar. Offentlighetslagen klargör och harmoniserar sekretessgrunderna. De vanligaste sekretessbestämmelserna har koncentrerats till den lagen. Enligt offentlighetslagen är huvudprincipen den att myndigheternas verksamhet och handlingar är offentliga och sekretessen ett undantag. En myndighet kan inte deklarera att vissa ärenden ska vara sekretessbelagda om det inte finns någon uttrycklig bestämmelse om det i lag.

Enligt offentlighetslagen är myndigheternas handlingar offentliga om inte något annat föreskrivs i den lagen eller i någon annan lag. I offentlighetslagen regleras rätten att ta del av myndigheternas offentliga handlingar, tystnadsplikten för den som är verksam vid en myndighet, sekretessen för handlingar och andra för skyddande av allmänna och enskilda intressen nödvändiga begränsningar av rätten att ta del av en handling samt myndigheternas skyldigheter för att lagens syfte ska nås.

Rätten till information samt myndigheternas skyldigheter syftar till öppenhet i myndigheternas verksamhet samt till att ge enskilda människor och sammanslutningar möjlighet att övervaka den offentliga maktutövningen och användningen av offentliga medel, att fritt bilda sig åsikter samt påverka sådant beslutsfattande som avser offentlig maktutövning och bevaka sina rättigheter och intressen.

I offentlighetslagens 24 § finns bestämmelser om grunderna för sekretess. Förteckningen har över 30 punkter. En del av dessa sekretessbelagda ärenden gäller privat ekonomiskt intresse (punkt 20) eller personlig integritet (punkterna 6, 23 och 25–32) och en del andra intressen såsom internationella relationer, förhindrande av brott eller väckande av åtal, skyddsarrangemang och beredskap för undantagsförhållanden, statens säkerhet, myndigheternas övervaknings- och inspektionsverksamhet, forsknings- och utvecklingsarbete samt undervisning och säkerhet för asylsökande.

Många uppgifter är sekretessbelagda inom ramen för integritetsskyddet, såsom årsinkomster, klientförhållande hos socialvården, beviljade förmåner, stödåtgärder och socialvårdsservice, hälsotillstånd och funktionsnedsättning, sexuellt beteende och inriktning, hemligt telefonnummer och hemlig bostad, levnadssätt, åsikter som personen har uttalat privat, deltagande i föreningsverksamhet eller fritidssysselsättningar och familjeliv.

I sekretessbelagda handlingar bör man göra en anteckning om sekretess. Anteckningen ska göras senast när handlingen lämnas ut till de berörda parterna. Av anteckningen ska framgå till vilka delar handlingen är sekretessbelagd och vad sekretessen grundar sig på. När det inte längre finns grunder för att sekretessbelägga en handling eller informationen i den ska det på handlingen antecknas att anteckningen om sekretess har avlägsnats eller ändrats.

En person i en myndighets tjänst har tystnadsplikt i ett sekretessbelagt ärende oavsett om uppgiften har antecknats i en handling eller om personen annars känner till den.

I 29 § i offentlighetslagen föreskrivs det allmänt om hur information om sekretessbelagda ärenden överhuvudtaget kan lämnas ut till myndigheter. Offentlighetslagen reglerar dock inte till vilken myndighet och under vilka förutsättningar uppgifter i en sekretessbelagd handling ska lämnas, utan frågan är helt beroende av speciallagstiftningen för de olika förvaltningsområdena.

Tillbaka till toppen