Småbarns­pedagogiken i kyrkan

En flicka står i en park och och sträcker händerna mot en såpbubbla.

Barnsyn

I småbarnspedagogiken styrs arbetet med barn starkt av hurudan barnsyn och syn på  lärande pedagogen har. Det är viktigt att pedagogen är medveten om den barnsyn som ligger till grund för arbetet, eftersom den återspeglar pedagogens världsåskådning. Det innebär att den avspeglas i pedagogiken. I den barnsyn som kyrkan representerar förenas sådan kunskap som baserar sig på Bibeln och teologisk forskning med aktuell barnforskning. 

Kyrkans småbarnspedagogik ser barnet är en aktiv aktör som deltar och påverkar som en unik individ med sina egna styrkor och behov. Grundvalen för barnsynen är barnets rättigheter och barndomens egenvärde. Konkret syns detta särskilt i form av en betoning av barnets bästa och delaktighet. Barnet är en holistisk person och de handlingssätt som är karakteristiska för barn ses också utifrån en kristen människosyn. I kyrkans småbarnspedagogik kommer barnsynen till uttryck i att verksamheten utgår från barnet och från barnets behov och intressen, och att man ger utrymme för barnets aktivitet och kreativitet.

I den kristna människosynen kan andligheten inte lösgöras från människan som helhet. Vårt fysiska, psykiska, sociala, emotionella, andliga och estetiska väsen och allt annat i oss är likvärdiga dimensioner. Denna tanke stöds av undersökningar som visat att människans andlighet och religiositet ingår som en del av människans övergripande utveckling. Viktiga faktorer med tanke på barnets religiösa utveckling är bland annat anknytning, beröring, ömsesidig interaktion, tillit, upplevelser och lek. Samma faktorer är alltså centrala såväl för barnets övergripande utveckling som för den religiösa utvecklingen. 

 

Två pojkar leker med riddarfigurer.

”Människosynen är individens eller gemenskapens uppfattning om vad som utgör människans väsen, ursprung och mål, och vilken ställning människan har gentemot andra människor och sin omgivning.”

Lea Pulkkinen i Kohti yhteistä lapsikäsitystä (2018)

Två barn leker kuddkrig med varandra.

Verksamhetsformer

Kyrkans småbarnspedagogik omfattar av ett brett och mångsidigt utbud av verksamhet. De olika verksamhetsformerna har vuxit fram som svar på samhälleliga utmaningar och har kunnat möta familjernas aktuella behov.

Samma tillvägagångssätt tillämpas fortfarande: nya klubbar och aktiviteter startas där barn och familjer finns och församlingsmedlemmarnas önskemål beaktas i planeringen av den nya verksamhetsperioden. På det här sättet är det också möjligt att flytta resurserna dit de behövs när vissa aktiviteter minskar.   

Kyrkans verksamhet kännetecknas av stabilitet, regelbundenhet och långsiktighet. Församlingens anställda blir ofta bekanta med barnet och familjen under många års samarbete. Verksamheten för barn och familjer består i nuläget av dagklubbar, olika familjeklubbar, musikklubbar, söndagsskolor, aktivitetsklubbar samt morgon- och eftermiddagsverksamhet för skolbarn.   

Dessutom ordnas gudstjänster för barn och familjer. Olika evenemang, utflykter och läger ordnas både enskilt och i samarbete med andra aktörer.   

Till följd av covidpandemin har kyrkans småbarnspedagogik också i allt högre grad lärt sig att verka i en digital miljö. I dag är det en naturlig del av småbarnspedagogiken och genomförs på olika sätt i olika församlingar, till exempel genom sociala medier, videor och streaming.  Söndagsskola på nätet och till exempel Barnkyrkan-Lastenkirkko ger barn och familjer möjlighet att vara delaktiga på en tid som passar dem.

Kyrkoåret

Kyrkoåret utgör en naturlig ram för kyrkans småbarnspedagogik för att introducera barn och familjer till den kristna trons teman och innehåll. Vårt samhälle är också starkt kopplat till kyrkans högtider. Kristna högtider och traditioner syns på många sätt i vardagen, även om deras innebörd inte alltid är så tydlig.

I kyrkans småbarnspedagogik följer man ofta andra högtider och teman som hör ihop med årets rytm.  Det är naturligt att verksamheten knyter an till nationella temadagar och lokala evenemang. Lekdagen, fadderdagen, babydagen och barnkonventionensdag är på många håll redan väl etablerade som en del av kyrkans småbarnspedagogik.

Ett brädspel är på golvet och tre personer spelar spelet.

Från barnarbete till småbarnspedagogik – utveckling av småbarnspedagogiken i kyrkan

Kyrkans småbarnspedagogik har sina rötter i söndagsskolverksamheten, som i Finland inleddes redan på 1780-talet. Söndagsskolan var i huvudsak en söndagsaktivitet. På 1900-talet uppstod det dessutom ett behov av vardaglig verksamhet i församlingarna. Dagklubbsverksamheten började i liten skala till exempel i Åbo och Tammerfors, där några mammor började ordna klubbar för sina barn. Så småningom växte och utvecklades verksamheten.

I dag är småbarnspedagogiken en stor helhet med en mängd olika verksamheter. Även barnledarnas utbildning och yrke har utvecklats genom åren; den breda grundexamen i pedagogisk verksamhet och handledning ger en utmärkt grund för att arbeta med barn och familjer, både inom kyrkan och i samhället.

Kyrkans styrka inom småbarnspedagogiken har ända från början varit flexibilitet och lyhördhet för tidens behov. Förändringar i verksamhetsmiljön har beaktats i utvecklingen av arbetet.

Småbarnspedagogiken omfattar utöver den traditionella församlingsverksamheten även elektronisk kommunikation och närvaro i familjernas vardag samt samarbete i olika nätverk. Sociala medier har gett kyrkans småbarnspedagogik nya möjligheter att möta och stödja familjerna redan i ett tidigt skede och det förebyggande arbetet bland barnfamiljerna är betydelsefullt. 

Tillbaka till toppen