Matteus 20:1-16
Jesus berättade en liknelse. Han sade: Med Gud är det som när en jordbrukare gick för att anställa arbetare till sin vingård.Han kom överens om en betalning på en denar och sände arbetarna till arbete i vingården. Vid niotiden gick han ut igen och såg några stå sysslolösa på torget. Han sade till dem: Gå bort till vingården, ni också. Jag skall ge er ordentligt betalt. De gick dit. Sedan gick han ut vid tolvtiden och vid tretiden på eftermiddagen. Vid femtiden gick han igen ut och när han såg några stå där, sade han: Varför står ni här hela dagen utan att arbeta? De svarade: Därför att ingen har gett oss arbete. Då sade jordbrukaren: Gå också ni bort till vingården. På kvällen sade vingårdens ägare till arbetsledaren: Kalla samman alla som arbetat och de dem deras lön. Börja med dem som kom sist och sluta med dem som kom först. De som hade fått anställning vid femtiden kom fram och fick en denar var. När sedan de första kom fram trodde de att de skulle få mera betalt. Men de fick också en denar var. Då protesterade de och sade till ägaren: De där kom sist och har bara jobbat en timme. Du jämställer dem med oss som har arbetat hela dagen i solhettan. Då sade han till en av dem: Min vän. Jag är inte orättvis mot dig. Vi kom överens om en denar. Ta nu det som du skall få, och gå. Jag vill ge åt den sista lika mycket som åt dig. Har inte jag rätt att göra vad jag vill med det som är mitt? Tycker du inte om att jag är god? De sista skall bli de första och de första skall bli de sista.
5 Mosebok 7:6-8
Mose sade till Israels folk: Du är ett folk som Herren din Gud gjort heligt. Herren din Gud har valt dig till hans dyrbara egendom, bland alla folk på jorden. Det var inte för att ni var ett större folk än andra, som Gud fäste sig vid er. Nej, ni är ju det minsta av alla folk. Men Gud älskade er och villa hålla de löften som han gav till era förfäder. Därför ledde han er med kraft ut från slaveriet. Han befriade dig från Faraos, den egyptiske kungens, våld.
Matteus 19:27-30
Petrus sade till Jesus: ”Vi, dina lärjungar, har lämnat allt och följt dig. Hur skall det bli med oss?” Jesus svarade: ”Så här blir det. När världen skapas på nytt, skall jag, som kallas människosonen, sätta mig på Guds tron. Ni som har följt mig, skall sitta på tolv troner och ni skall döma Israels tolv folkstammar. Varje människa som för min skull har övergett sitt hus eller sitt hem, sina bröder eller systrar eller sin far eller sin mor, eller de som har lämnat sina åkrar, skall få hundra gånger mera. De skall få evigt liv. Många som kommit sist skall bli första. Många som kommit först skall bli de sista.
Lukas 8:4–15
Jesus berättade en liknelse till alla människor, som kommit till honom från många städer: Han sade: En man gick ut för att så säd. När han sådde föll en del frön på vägkanten. Människor trampade på säden och fåglarna åt upp det. En del föll på berget. När det grott vissnade det eftersom det inte fick något vatten. En del föll bland tistlar. Tistlarna växte samtidigt och kvävde det. Men en del föll i god jord. Det växte upp och gav en skörd som var hundra gånger större.” Sedan ropade Jesus: ”Du som har öron att höra med, Lyssna.”
Jesu lärjungar frågade honom vad liknelsen betydde. Jesus svarade: ”Ni har fått till gåva att känna Guds rikes hemligheter. De andra får veta detta genom liknelser. Fast de ser, så ser de inte. fast de hör så förstår de inte.Det här betyder liknelsen: Säden är Guds ord. Säden vid vägkanten är de som hör Guds ord, men så kommer djävulen och tar bort det från dem, så de inte skall tro och bli räddade. Säden på berget är de som tar emot Guds ord med glädje när de hör det. men ordet rotar sig inte. De tror en kort tid, men när de prövas så slutar de tro. Den säd som föll bland tistlarna är som de som hör ordet men som längre fram kvävs av livets bekymmer, rikedomar och nöjen och aldrig ger en mogen skörd. Men den säd som kommer i den goda jorden, är som de som hör ordet och tar vara på det i ett gott och rent hjärta. De är uthålliga och deras tro bär frukt.
Johannes 4:31–38
Lärjungarna sade till Jesus: ”Mästare, kom och ät.” Jesus svarade dem: ”jag har mat att äta, som ni inte känner till.” Lärjungarna frågade då varandra: ”Kan någon ha hämtat mat till Jesus?” Jesus sade: ”Min mat är att göra Guds vilja. Gud har sänt mig hit. Jag skall göra så att Guds verk blir färdigt. Ni säger: om fyra månader är det skördetid. Men jag säger till er: se upp, åkrarnas säd är mogen att skördas. Den som skördar får sin lön. han skördar säd som ger honom evigt liv. Så får den som sått och den som skördar glädja sig tillsammans. Det är ju så att en sår och en annan skördar. jag har sänt er att skörda där ni inte har behövt arbeta. Andra har arbetat. Ni får ta emot lönen för deras arbete.”
Luk. 1:39-45
Några dagar senare gick Maria hemifrån och skyndade iväg till en stad i Juda bergsbygd. Hon gick till Sakarias hus och sökte upp Elisabet. När Elisabet hörde Marias hälsningsord, sparkade barnet, som hon väntade, till i hennes mage. Hon uppfylldes av helig ande. Hon ropade med hög röst: ”Du är mera välsignad än andra kvinnor. Det barn du bär i dig är välsignat. Hur är det möjligt att min Herres mor kommer till mig? När jag fick höra din hälsning sparkade barnet i mig av glädje. Lycklig är du Maria när du trodde på Gud. Det som Gud har sagt till dig, skall också hända.”
Lukas 18:31-43
Jesus talade till sina lärjungar. Han sade: ”Vi skall nu gå till Jerusalem. Mina fiender skall lämna över mig till romarna. De skall håna och spotta på mig. De skall plåga mig så att jag dör. Men efter tre dagar skall jag stå upp från de döda. Allt som profeterna har skrivit om mig för länge sen skall nu gå i uppfyllelse.”Lärjungarna förstod inte vad Jesus talade om. De förstod inte vad det betydde. Det var först efter att allt hade hänt som de förstod.
De gick genom staden Jeriko. Utanför staden satt en blind man och tiggde. När den blinde hörde att någon var på väg frågade han vem det var. Man berättade att det var Jesus från Nasaret. Då ropade den blinde: ”Jesus, Davids son förbarma dig över mig.” Människorna bad honom vara tyst, men han ropade ännu högre: ”Davids son förbarma dig över mig.” Jesus bad människorna att föra mannen till honom. Han frågade mannen hur han kunde hjälpa honom. Den blinde mannen svarade att han ville kunna se igen. Jesus sade: ”Du kan se igen. Din tro har hjälpt dig.” Mannen fick sin syn tillbaka. Han tackade Gud för det som hänt. Alla som såg vad som hände tackade också Gud.
Johannes 12:25-33
Jesus sade: ”Den som älskar sitt liv skall förlora det. Den som hatar sitt liv här på jorden, skall räddas och få ett evigt liv. Den som vill tjäna mig skall följa mig. Där jag är kommer också min tjänare att vara. Gud ärar den som vill tjäna mig.Nu är jag orolig. Skall jag be till Gud att han skall rädda mig undan denna stund? Nej, jag har kommit just för denna stund. Fader, låt ditt namn bli ärat.” Då hördes en röst från himlen: ”Jag har ärat mitt namn och skall ära det på nytt.” Människorna som stod där och hörde det, sade att det var åskan. Några sade att det var en ängel som hade talat till Jesus. Jesus sade: ”Det är inte för min skull som rösten hördes. Det är för er skull. Nu skall den här världen dömas. Nu skall den här världens härskare drivas iväg. När jag blir upphöjd från jorden, skall jag dra alla till mig.” Detta sade Jesus för att visa hur han skulle dö.
Matteus 4:1-11
Djävulen förde ut Jesus i öknen för att sätta honom på prov. Jesus fastade i fyrtio dagar och fyrtio nätter. Jesus blev hungrig. Då kom djävulen. Han sade: Om du är Guds son, så gör de här stenarna till bröd. Jesus svarade: Människan skall inte bara leva av bröd. Hon skall också leva av Guds ord. Sedan tog djävulen Jesus med sig till Jerusalem. Han ställde Jesus på den högsta platsen på templets mur. Han sade till Jesus: Om du är Guds son, så hoppa ner. I bibeln står det ju att Gud skall befalla änglarna att beskydda dig så du inte stöter dig. Jesus svarade: I bibeln står det också att du inte skall fresta Gud. Nu tog djävulen Jesus med sig till ett mycket högt berg. Där visade han Jesus alla världens länder och skatter och härlighet. Han sade: Allt det här skall du få om du ber till mig. Jesus sade: Gå bort satan. Det står i Bibeln: Du skall be till Herren din Gud. Inte till någon annan. Då lät djävulen honom vara. Änglarna kom och betjänade Jesus.
Matteus 16:21-23
Jesus började berätta för sina lärjungar, att han måste fara till Jerusalem. Han sade att han måste lida och dö. Det ville de äldste och översteprästerna och de skriftlärda. Men Jesus sade också att han skulle bli uppväckt på den tredje dagen. Petrus tog honom då avsides och började klaga på honom. Petrus sade: ”Må Gud bevara dig, Jesus. Inte får något sådant hända dig.” Jesus vände sig om och sade till Petrus: ”Håll dig borta Satan. Du vill få mig att falla. Dina tankar är inte Guds tankar, utan människors tankar.”
Matteus 15:21-28
Jesus gick till området nära Tyros och Sidon. Han vill vara för sig själv. En kananeisk kvinna som bodde i den trakten, kom till Jesus och ropade: Herre, Davids son, hjälp mig. En ond ande plågar min dotter. Jesus svarade inte kvinnan. Då sade lärjungarna till Jesus: Be att hon går sin väg. Hon följer efter oss och ropar. Jesus svarade: Min uppgift är att hjälpa Israels folk. Kvinnan kom fram och föll på knä framför Jesus och bad: Herre, hjälp mig. Jesus sade: Det är inte rätt att man tar bröd från barnen och ger det till hundarna. Kvinnan sade: Nej, men också hundarna äter av det som faller från deras herrars bord. Då sade Jesus till henne: Kvinna, du har en stark tro. Du skall få som du vill. Då blev hennes dotter frisk.
Markus 9:17-29
En människa i folkmängden, sade till Jesus: ”Mästare. Jag har kommit till dig med min son. Det finns en stum ande i honom. När den anfaller honom, kastar den omkull honom. Han tuggar fradga och skär tänder och blir stel. Jag bad dina lärjungar att de skulle driva bort anden, men de kunde inte.” Jesus sade: ”Detta släkte vill inte tro. Hur länge måste jag stå ut med er? Hämta hit honom!” De kom fram med pojken. När han fick se Jesus började anden genast slita i honom. Han föll omkull. Han vältrade sig på marken med fradga kring munnen. Jesus frågade av hans far: ”Hur länge har det varit så här med honom?” Fadern svarade: ”Sedan han var liten. Ofta har anden kastat honom både i elden och i vattnet för att döda honom. Men förbarma dig över oss och hjälp oss, om du kan.” Jesus svarade: ”Om jag kan? All är möjligt för den som tror.” Då ropade pojkens far: ”Jag tror. Hjälp min otro!” När Jesus såg att människor närmade sig honom, talade han strängt till den orena anden. Jesus sade: Du stumma och orena ande. Jag befaller dig att fara ut från pojken och aldrig komma tillbaka.” Anden skrek till. Den ryckte och slet i pojken och for ut ur honom. Pojken låg livlös och alla sade att han var död. Men Jesus tog honom i handen och reste upp honom. Han steg upp. När Jesus hade kommit hem och hans lärjungar var ensamma med honom, frågade de: ”Varför kunde inte vi driva ut den orena anden?” Jesus svarade: ”Den sorten kan bara drivas ut med bön.”
Lukas 11:14-23 (24-26)
En gång botade Jesus en man som var plågad av en demon. Den gjorde mannen stum. När demonen hade farit bort började mannen tala. Alla människor blev förvånade. Några sade ändå: Det är med demonernas herre, Beelsebuls hjälp som Jesu driver ut demoner. Några andra ville sätta Jesus på prov och krävde att han skulle visa dem tecken från Gud. Jesus visste vad de tänkte. Han sade: Om ett rike kommer i strid med sig själv blir det förstört. Om satan börjar strida med sig själv kommer hans rike att förstöras. Ni säger att jag driver ut onda andar med hjälp av Beelsebul. Vem driver era anhängare ut onda andar med om jag driver ut onda andar med hjälp av Beelsebul. Men om jag driver ut onda andar med Guds hjälp, så betyder det att Guds rike är här. När en stark man vaktar sin gård med vapen i sin hand, får han vara i fred. Men om det kommer någon som är ännu starkare, så vinner han och tar ifrån honom hans vapen och hans egendom. Den som inte är för mig, han är emot mig. Den som inte samlar med mig, han skingrar. (När en onda ande lämnar en människa, går den genom öde trakter och söker en plats att vila. Om den inte hittar en plats säger den: Jag går tillbaka till den människa som jag lämnade. När den kommer tillbaka finner den att människan mår bra. Då går den bort och tar med sig sju andar som är ännu värre än han själv. De börjar bo i den människan. För den människan blir slutet värre än början.)
Johannes 12:37-43
Trots att Jesus hade gjort så många tecken inför människorna, trodde de inte på honom. Profeten Jesajas ord skulle gå i uppfyllelse: Vem av oss trodde på det vi hörde, för vem var Herrens makt uppenbar? De kunde inte tro för Jesaja säger också: Gud har täckt för deras ögon och förstockat deras hjärtan, så att de inte kan se med sina ögon och ingenting förstå med sitt hjärta. De kan inte omvända sig och bli botade av mig. Detta sade Jesaja därför att han såg hans härlighet. Det var om Jesus han talade. Ändå började många i stora rådet tro på Jesus. Med tanke på fariséerna ville de inte erkänna det. De ville inte bli utestängda från synagogan. De älskade människors ära mera än Guds ära.
Joh. 6:1-15
Jesus for över Galileiska sjön, eller Tiberias sjön. Många människor följde efter Jesus eftersom de hade sett Jesus göra under. Jesus gick upp på ett berg och satte sig där tillsammans med sina lärjungar. Detta händer strax för judarna skulle fira påsk. Jesus såg att många människor var på väg till honom. Han frågade Filippos: ”Var skall vi köpa bröd, så att alla skall få något att äta?” Han sade det för att pröva Filippos. Jesus visste själv vad han skulle göra. Filippos svarade: ”Det räcker inte med bröd för 200 denarer om alla skall få en bit.” Lärjungen Andreas, som var Petrus bror, sade: ”Här är en pojke, som har fem bröd och två fiskar. Men det räcker inte för så många.” Jesus sade: ”Bed människorna sätta sig.” Det fanns mycket gräs där och de satte sig i gräset. De vad ungefär 5000 män. Jesus tog bröden, tackade Gud och delade ut åt människorna. Han delade också ut fiskarna, så mycket som människorna ville ha. När alla hade ätit sig mätta, sade Jesus till lärjungarna: ”Samla in det som blivit över, så att ingenting far illa.” De samlade ihop allt och de blev tolv korgar fulla av de fem bröden. När människorna såg de under som Jesus gjorde, sade de: Det måste vara profeten som skall komma till oss.” Men Jesus förstod att de tänkte ta honom med sig och göra honom till kung. Så han drog sig undan och var uppe på berget i ensamhet.
Joh. 6:24-35
Folket upptäckte att Jesus inte var där. Hans lärjungar var inte heller där. Då steg de i båtarna och for över till Kafarnaum för att leta efter Jesus. De fann honom där på andra sidan sjön och frågade honom: ”Rabbi, när kom du hit?” Jesus svarade: ”Ni söker verkligen inte efter mig, därför att ni fått se tecken. Ni söker därför att ni åt av bröden och blev mätta. Arbeta inte för att få den mat som far illa. Arbeta för den mat som består och som ger er evigt liv. Den skall jag ge er. För Fadern, som är Gud själv har satt sitt sigill på mig.
De frågade då av Jesus: ”Vad skall vi göra för att utföra Guds verk?” Jesus svarade: ”Guds verk är att ni tror på honom som Gud har sänt.” De sade: ”Vilket tecken vill du göra, så vi kan se det och tro på dig? Vad kan du göra? Våra förfäder åt manna i öknen, så som det är skrivet: Han gav dem bröd från himlen att äta.” Jesus svarade” Jag säger till er: Det var inte Mose som gav er bröd från himlen. Min far ger er det verkliga brödet från himlen. Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger liv åt världen.”Då bad de honom: ”Herre, ge alltid det brödet till oss.” Jesus svarade: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig vara hungrig. Den som tror på mig skall aldrig vara törstig.
Joh. 11:47–53
Översteprästerna och fariseerna kallade samman stora rådet och sade: ”Vad skall vi göra? Jesus gör många under. Om vi låter honom fortsätta med det, kommer alla att börja tro på honom. Då kommer romarna och förstör vårt tempel och dödar vårt folk.” En av dem, som hette Kajafas, som var överstepräst det året, sade till dem: ”Ni förstår ingenting. Ni förstår inte att det är bättre att en människa dör för folket än att hela folket dör.” Det här sade han inte av sig själv utan som överstepräst det året. Han talade som en profet: Jesus skulle dö för folket. Och inte bara för folket utan också för att Guds barn, som levde förskingrade skulle samlas och bli ett folk. Från den dagen var de fast beslutna att döda Jesus.
Matt. 21:12-17 (18-22)
Jesus gick till Jerusalems tempel. Där drev han ut alla som sålde och köpte där. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor. Jesus sade till dem: ”Det står skrivet: ”Guds tempel skall kallas ett hus för bön. Men ni har gjort det till ett hus för rövare.”
Blinda och sjuka kom till Jesus i templet. Han botade dem. Översteprästerna och de skriftlärda såg allt det märkliga Jesus gjorde. De hörde hur barnen ropade i templet: ”Hosianna Davids son.” De blev förargade och sade till Jesus: ”Hör du vad de säger?” Jesus svarade dem: ”Har ni aldrig läst bibelorden: Barns och spädbarns rop har du gjort till en lovsång till dig?” Sedan lämnade han dem och gick ut ur staden. Han gick till byn Betania och stannade där över natten.
(När Jesus tidigt på morgonen var på väg tillbaka in till staden blev han hungrig. Han fick se ett fikonträd vid vägen och gick fram till det men hittade ingenting annat på det än blad. Då sade Jesus till fikonträdet: ”Aldrig någonsin skall du bära frukt.” Med detsamma vissnade trädet. Lärjungarna blev förvånade och sade: ”Hur kunde fikonträdet vissna så snabbt?” Jesus svarade: ”Det är så att om ni tror och inte tvivlar, så kan ni göra så här med fikonträdet. Mera än detta kan ni göra. Ni kan säga till det här berget: Lyft dig upp och släng dig i havet! och det skall berget göra. Allt vad ni ber om i era böner skall ni få om ni tror.
Matt. 26:17-30
Första dagen under den högtid som judarna firade, där man åt osyrat bröd, kom lärjungarna till Jesus. De frågade: ”Var vill du att vi skall äta vår påskmåltid?” Jesus svarade: ”Gå in till staden Jerusalem. Hälsa på en viss människa där. Såg till honom att Jesus säger: ”Min stund är nära. Jag vill äta påskmåltid med mina lärjungar hos dig.” Lärjungarna gjorde som Jesus hade sagt. De ordnade också påskmåltiden.
På kvällen lade han sig vid bordet, tillsammans med sina tolv lärjungar. Medan de åt sade Jesus: ”En av er skall förråda mig.” Lärjungarna blev mycket ledsna och frågade Jesus, var och en i sin tur: ”Det är väl inte jag, Jesus?” Jesus svarade: ”Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, skall förråda mig. Jag går iväg. Så står det skrivet om mig. Men ve den människa genom vilken jag blir förrådd! Det skulle ha varit bättre om han inte ens hade blivit född.” Judas skulle förråda honom. Han sade: ”Jesus, inte är det väl jag?” Jesus svarade honom: ”Du sade det själv.”
Medan de åt tog Jesus ett bröd. Han läste tackbönen och bröt det i bitar. Han gav av dem åt lärjungarna och sade: ”Det här är min kropp.” Sedan tog han en bägare. Han tackade Gud och gav till lärjungarna. Jesus sade: ”Drick ur den. Detta är mitt blod. Det är löftenas blod som blöder för många människor, för att de skal få sina synder förlåtna. Jag säger till er att jag inte kommer att dricka vin före vi dricker nytt vin i Guds rike.”Sedan sjöng de lovsången och efter det gick de till Olivberget.