Barns och ungas sexuella trygghet behöver stärkas. Det är viktigt att ingripa i missförhållanden.
Målet med församlingarnas småbarnspedagogik och ungdomsarbete är en drogfri, våldsfri och trygg omgivning. Ändå kan barn och unga även i församlingen, precis som i samhället i övrigt, bli illa behandlade, utsatta för sexuella trakasserier eller sexuellt utnyttjande.
Trakasserier kan ta sig uttryck på många sätt:
Trakasserier, diskriminering och utnyttjande är maktmissbruk. En vuxen som är anställd eller frivillig ska alltid bära sitt ansvar som en trygg och pålitlig vuxen. En vuxen får aldrig gå emot gott uppförande och skada barnets eller den ungas utveckling.
Trakasserier kan också förekomma i barns och ungas inbördes relationer. Det hör till den vuxnas fostrande uppgift att ingripa i sådana situationer och kränkande prat. De vuxna ansvarar för barnens och de ungas gränser.
Alla trakasserier eller hot om trakasserier ska tas på allvar. Sexuella trakasserier, trakasserier på grund av kön samt hot om dessa kränker individens rätt till personlig frihet och självbestämmande. Ett barn eller en ung person vet inte var gränserna för tillåtet beteende går och vågar nödvändigtvis inte motsätta sig en främmande människas auktoritet.
Man kan alltså inte kräva att ett barn eller en ung person kan eller vågar säga att de upplever en vuxens beteende som kränkande eller motbjudande. Man kan inte heller förmoda att ett barn kan förbjuda störande beteende. Därför talar ett barn som blivit föremål för sexuella trakasserier nödvändigtvis inte om sina upplevelser, inte ens senare även om han eller hon tillfrågas.
Det är av största vikt att vuxna som är med i verksamheten känner till eventuella problem och ingriper i situationerna i tid om det finns anledning att misstänka trakasserier eller annan osund maktutövning. En öppen och tillförlitlig samtalskultur är det bästa skyddet mot oönskade situationer.
a) genom att skapa förfaringssätt för att behandla frågor som gäller minderårigas trygghet
– I församlingarna kommer man överens om vem som är verksamhetsarrangörens ansvariga person i frågor som gäller minderårigas säkerhet. Den ansvariga personen kan vara till exempel chefen för arbetsområdet eller teamet.
– Det planeras på förhand vilka åtgärder som ska vidtas om det uppstår en misstanke om trakasseri eller utnyttjande. Samarbete med stiftens utbildade kontaktpersoner för trakasserier.
b) genom att stärka en atmosfär som förebygger trakasserier
– Man funderar hur man kan stärka en öppen och respektfull atmosfär där det är tillåtet att öppet tala även om svåra frågor och där det betonas för barn och unga att alla frågor kan diskuteras tillsammans.
– Personer som deltar i verksamheten ges mer information om instruktioner som gäller trakasseri. Det säkerställs att alla känner till och lätt kommer åt anvisningarna och förfaringssätten.
– Barns och ungas föräldrar informeras om frågor som gäller barnens säkerhet som en del av annan information till exempel på föräldramöten.
– Det säkerställs att barn och unga vet vad de ska göra och vem de kan kontakta om de upplever den egna säkerheten hotad. Det får inte vara tabu att tala om sexuella trakasserier eller sexuellt utnyttjande, utan det ska vara ett samtalsämne bland andra.
– Man funderar hur barn och unga kan delta i planeringen av verksamheten och få sin röst hörd. Olika former av delaktighet kan vara till exempel spelregler som barnen och de unga själva gör upp för verksamhet, förfrågningar till barn och unga eller verksamhetsgrupper för unga som kan delta i arrangörens beslutsfattande.
c) genom att skapa tydlig praxis för rekryteringen av personer som arbetar med minderåriga
– Uppmärksamhet fästs vid rekryteringen av och introduktionen för nya personer (lag 504/2002). Personerna ska intervjuas och deras bakgrund ska redas ut. Avtal som ingås med personerna ska innehålla uppgifter om ansvar och förbindelse som gäller instruktioner om minderårigas säkerhet. (Se soste.fi och ANM.fi.)
– Om en volontär regelbundet arbetar ensam med minderåriga har församlingen rätt att granska ett utdrag ur straffregistret. (Lag om kontroll av brottslig bakgrund hos frivilliga som deltar i verksamhet bland barn 148/2014, som gäller frivilligarbete bland barn.)
d) genom att göra verksamheten mera transparent
– Teamarbete gynnas i arbete med minderåriga. Man strävar efter att det alltid finns åtminstone två vuxna i gruppen, till exempel som ledare för hobbygrupper eller nattvakter på läger.
– Öppen verksamhet gynnas så att till exempel föräldrar kan komma på besök.
e) genom att utbilda frivilliga och begära respons
– Det ordnas utbildning där frågor och förfaringssätt som lyfts fram i denna anvisning behandlas.
– Synpunkter på församlingens arbete och volontärverksamhet begärs av barn, unga och deras föräldrar, särskilt i fråga om sådant som gäller barnens trygghet och integritet.
Ansvaret för att sköta ärendet ligger helt och hållet hos de vuxna, inte hos barnet eller den unga.
a) De anställda och volontärerna ska vara medvetna om förfaringssätten som skapats för situationer där trakasserier förekommer eller misstänks förekomma. Även i tråkiga fall är det lättare att gå vidare när handlingssätten har avtalats gemensamt och alla känner till dem. Det är mycket viktigt att barnen och de unga vet vem de kan kontakta.
b) Alla klagomål och misstankar undersöks noga. Det är viktigt att alltid ta klagomål och misstankar på allvar. Åtgärder bör vidtas även om det inte finns någon stark misstanke om utnyttjande utan snarare oro för att en vuxens eller ung persons beteende börjar gå åt fel håll.
c) Det är viktigt att ingripa omedelbart i brottsmisstankar. Alltid när det finns skäl att misstänka ett brott, dvs. en gärning som nämns i strafflagen, ska polisen kontaktas omedelbart. Polisen tar kontakt med barnskyddsmyndigheten. Dessutom ska barnets eller den ungas föräldrar kontaktas om det inte finns någon risk för att detta innebär ett hot eller en risk för barnet eller den unga.
d) När man är oroad över ett barns eller en ung persons säkerhet görs en barnskyddsanmälan. Att göra en barnskyddsanmälan är att uttrycka sin oro. Utifrån anmälan börjar socialmyndigheterna reda ut om det finns ett behov av barnskydd i familjen. Det bör vara en låg tröskel att göra en anmälan. I en brådskande situation görs anmälan omedelbart till den egna kommunens socialjour eller till 112. Det är bra att göra anmälan per telefon. För anmälan behövs barnets för- och efternamn och gärna även födelsetid och adress.
e) Det är bäst att inte sköta situationen ensam utan i samarbete med en annan yrkesutbildad person som har tystnadsplikt.
f) Det är viktigt att sörja för sekretessplikten i relation till utomstående. Parterna ska ges klar och sanningsenlig information.
g) Det är viktigt att se till att den utsatta inte lämnas ensam och utan stöd i situationen. Stödet ska vid behov vara långvarigt. Beroende på situationen hörs också offrets föräldrar och de får tillgång till stöd. Alla parter har rätt att få veta hur behandlingen av besvären eller misstanken framskrider och hur församlingen har reagerat på situationen, till exempel om fallet har polisanmälts. Vid kommunikation utåt är det viktigt att sörja för rättsskyddet både ett eventuellt offer och en eventuell gärningsman.