Oro för en deltagares säkerhet

Ibland väcker ett barns, en ung människas eller i vissa situationer även en vuxens hemförhållanden oro hos en församlingsanställd. Oron kan bero på hemförhållandena till exempel när

  • det finns spår av misshandel
  • personen inte vill eller inte vågar gå hem
  • personen själv berättar att hon eller han blivit försummad, illa behandlad eller utnyttjad
  • personens beteende förändras eller är oroväckande
  • en ung använder rusmedel på ett oroväckande sätt
  • ingen hämtar barnet till exempel efter en klubb eller ett läger
  • den som hämtar barnet är klart berusad
  • en person under 16 år berättar att han eller hon sällskapar med eller har en sexuell relation till en vuxen
  • föräldern beter sig aggressivt, tvingande eller hotfullt mot barnet eller andra människor.

En kyrkligt anställd bör kunna identifiera de situationer där en person är eller kan vara offer för psykiskt, andligt, fysiskt eller sexuellt våld. Målet med den gällande barnskyddslagen är att öka beredskapen att snabbt anmäla ett barnskyddsbehov. Enligt lagen är det skäl att göra en anmälan när man märker tecken som gör det nödvändigt att reda ut ett eventuellt behov av barnskyddsåtgärder. Det räcker med enbart en misstanke om ett behov av barnskydd. Församlingens alla anställda och även förtroendevalda har lagstadgad skyldighet att informera kommunens sociala myndigheter om de fått vetskap om ett barn eller en ung person under 18, vars behov av vård och omsorg, omständigheter som äventyrar utvecklingen eller beteendet förutsätter att behovet av barnskydd utreds.

Proaktiva åtgärder är till nytta

  • Det är viktigt att det finns en utsedd person i församlingen som är insatt i detaljerna i barnskyddslagen och som vid behov kan rådfrågas.
  • Alla som deltar i fostransarbetet gör sig förtrogna med instruktionerna ur barnskyddets synvinkel och vågar agera när det väcks oro. Barnskyddslagen innehåller bestämmelser om anmälningsskyldigheten. Barnskyddslagen (417/2007) 25 §.
  • De anställda ska ha telefonnumret till socialjouren på orten lätt tillgängligt (till exempel sparat i telefonen) om det uppstår ett överraskande barnskyddsärende eller om de behöver råd.
  • De anställda kan också hänvisa en person till ett ställe som erbjuder hjälp till vuxna, till exempel ett skyddshem.

Yrkesskicklighet är att fråga och lyssna

  • Oro för ett barn eller en vuxen kan väckas i en enskild situation eller småningom via mindre tecken. Vidta åtgärder när du känner oro. Skjut inte upp beslutet att agera.
  • I de flesta situationer är det viktigt att samtala med barnet eller den unga. Det är bra att en annan vuxen är med.
  • När du talar med ett barn eller en ung person ska du ställa direkta frågor och använda direkta uttryck som inte kan missuppfattas. När det gäller till exempel våld är det bra att ställa en direkt men ändå inte ledande fråga: Vad har hänt dig? Slår någon dig? Vad händer då?
  • Om barnet inte vill berätta kan du inte tvinga hen. Ett barn har ett stort behov av att visa lojalitet mot sina föräldrar och vårdnadshavare. Ändå är det viktigt att uppmuntra barnet att tala om svåra saker: När det finns svårigheter och hemligheter i familjen behöver och kan familjen få hjälp.
  • Lova inte för mycket. Om barnet berättar om någonting svårt är detta ett försök att få till stånd en förändring. Tacka barnet för att hen vill och vågar försöka förbättra situationen. Barnet har rätt till trygghet.
  • Tala om för barnet att åtgärder kommer att vidtas och att barnet inte längre behöver vara ensamt med sina bekymmer. Gör en barnskyddsanmälan och kontakta polisen om du misstänker ett brott, till exempel våld.
  • Lova ändå inte barnet att detsamma aldrig mer kommer att hända eller att situationen i familjen kommer att ändra.
  • Gör anteckningar om samtalet. Använd de uttryck som barnet själv har använt.
  • Handla på samma sätt också när det är fråga om en vuxen eller åldring som till exempel har upplevt våld eller är rädd för våld.

Agera i en akut situation

  • Kontakta barnets eller den ungas föräldrar om det inte finns anledning att tro att detta utsätter barnet eller den unga för fara.
  • Gör en barnskyddsanmälan eller, om du är osäker, kontakta socialväsendet för att ta reda på om en anmälan är nödvändig i den aktuella situationen. Att göra en barnskyddsanmälan är att uttrycka sin oro. Utifrån anmälan börjar socialmyndigheterna reda ut om det finns ett behov av barnskydd i familjen. Det bör vara en låg tröskel att göra en anmälan.
  • I en brådskande situation ska du göra anmälan omedelbart till kommunens socialjour eller genom att ringa 112.
  • Det är bra att göra anmälan per telefon. Du behöver barnets för- och efternamn och gärna även födelsetid och adress.
  • Även när det är fråga om en vuxen ska du överväga behovet att kontakta polisen eller ringa nödnumret 112.

Arbeta inte ensam

  • Fråga råd och handla tillsammans med din arbetskamrat eller din chef. På detta sätt kan ni tillsammans bedöma situationen och fördela ansvaret, kanske också tala om känslorna som situationen väcker. Vid behov ska du söka dig till arbetshandledning eller tala med en annan sakkunnig för att gå igenom situationen och dina tankar.

Det är den anställdas uppgift att föra ett eventuellt bekymmer på tal på ett högaktningsfullt sätt och i dialog. Den anställda ber om hjälp för att minska sin oro och för att stödja församlingsmedlemmen eller familjen. För att försäkra sig om goda resultat när en situation förs på tal och om ett bra möte kan den anställda använda förhandsblanketten som Institutet för hälsa och välfärd har lagt ut på sin webbplats.

På THL:s webbplats finns en Handbok för barnskyddet (på finska) med t.ex. arbetsmetoder om oroszoner.

Tillbaka till toppen