Mobbning är tillfälligt, upprepat eller långvarigt och underkuvande fysiskt eller psykiskt våld. Mobbning innebär vanligen ett styrkeförhållande som är i obalans. Den som mobbas är på något sätt försvarslös i förhållande till den eller de som mobbar. Utskällning eller skymfande är mobbning om samma person utsätts för detta om och om igen. Mobbningen sker mycket ofta diskret och utan att andra lägger märke till det, någon utesluts ur gruppen.
Mobbning förebyggs genom exempel och genom att uppmuntra till gott uppförande och ansvarskänsla i all verksamhet i församlingen. Till ansvarskänsla hör bland annat att ta hänsyn till andra, värna om miljön, försvara de svagare och hjälpa andra. Det är viktigt att sträva efter öppen växelverkan och att skapa en tolerant verksamhetskultur. Vid behov förs mobbning på tal och det görs klart för alla att mobbning inte tolereras – till exempel i konfirmandundervisningen kan man komma överens och göra upp regler för den gemensamma växelverkan. I barn- och ungdomsverksamheten är det viktigt att de vuxna alltid är närvarande och lyssnar: genom att utveckla säkerhetskulturen kan man undvika situationer som lätt leder till mobbning.
Man kan tala med barnen och de unga om vad man kan göra om man blir mobbad. Till exempel: ”I en mobbningssituation ska du bestämt och noggrant säga vad du inte tycker om: ”Låt mig vara; jag tycker inte om att du …” Avlägsna dig från mobbaren. Berätta för en vuxen när du märker att någon blir mobbad. Berätta om du själv blir mobbad, om du mobbar andra eller om du ser att en kamrat blir mobbad. Gå inte med på att lämna någon utanför. Var den mobbades kamrat, lämna inte honom eller henne ensam. Uppmana den som mobbats att berätta om detta för en vuxen. Du kan också föreslå att du berättar. Om du är mobbad ska du försöka hitta en vän. Tillsammans är ni starkare.”
Det är viktigt att uppmuntra barn och unga att berätta om mobbningssituationer och den vuxnas uppgift är att ingripa i dessa situationer omedelbart. När mobbning upptäcks eller misstänks leder de vuxna processen och kommer överens med parterna om att reda ut situationen. Målet med utredningen är att lugna ner och reda ut situationen. Det reds ut vad som har hänt och vilka som är inblandade. Vanligen behövs separata diskussioner med den mobbade och mobbaren. Om situationen tillåter det kan de delaktiga också ges tillfälle att komma med lösningar. Det är vanligen sakligt att underrätta parternas vårdnadshavare om situationen och vid behov kalla den mobbades och mobbarens vårdnadshavare till ett möte.
I skolvärlden har man fått positiva erfarenheter av modellen ANSVARSTRAPPAN. Syftet med modellen är att styra eleven att ta ansvar för sin gärning. Tanken är att när en ung människa tar ansvar för sin gärning ökar hans eller hennes ansvarskänsla och på detta sätt minskar sannolikheten för att förseelsen upprepas.
Med ansvarstagande avses en process i flera steg där den unga som har handlat fel (1) samtycker till att samtala om det som hänt och erkänner sin gärning, (2) visar att han eller hon förstår de skadliga konsekvenserna av gärningen, (3) ber om förlåtelse för sin orätt, (4) är villig att svara för gärningens följder som överenskoms med de övriga berörda, (5) lovar att inte upprepa sin gärning samt avtalar redan på förhand om följderna av ett brott mot detta löfte och (6) visar ansvarskänsla genom att på något sätt delta i förebyggandet av orätt av samma slag. Med orätt avses i detta sammanhang en omoralisk eller förbjuden gärning, till exempel stöld, våldsamt beteende, mobbning, vandalism eller något annat brott mot gemensamt överenskomna regler.
Schematiska och auktoritärt fastställda straff bidrar vanligen inte till att minska förbjudet beteende. I en del fall kan de till och med öka detta beteende. Så går det lätt särskilt om barnet eller den unga upplever att det meddelade straffet är orättvist och reagerar trotsigt på det.
Att reda ut förseelsen på ett framgångsrikt sätt kan ha till och med en långvarig positiv inverkan på de ungas beteende, förutsatt att de upplever det rättvist och att det sker i samförstånd med dem och de människor som är viktiga för dem.
Mobbning kan också ske bland vuxna och till exempel på arbetsplatsen. Det är viktigt att ingripa omedelbart även i dessa situationer genom att kontakta till exempel den anställda som ansvarar för verksamheten eller chefen. Det är chefens uppgift och arbetsgivarens ansvar att hantera mobbning. Om den som mobbar är chef hör ärendet till dennes chef. Den som blivit utsatt för mobbning ska upplysa gärningsmannen om att han eller hon inte godkänner dennes beteende. Om mobbaren är chef kan fallet meddelas direkt till personens chef. Alla anställda är dock skyldiga att göra anmälan om de upptäcker att någon på arbetsplatsen blir osakligt bemött.
Ur uppföljningens och övervakningens synvinkel hör arbetsplatsmobbning också till arbetarskyddsfullmäktigen och företagshälsovården. Arbetarskyddsfullmäktige och företagshälsovården ger information och anvisningar och kan vid behov hjälpa vid behandlingen av osakligt bemötande. Den anställda kan alltid be arbetarskyddsfullmäktigen, den förtroendevalde eller någon annan stödperson att komma med när osakligt bemötande av vilket slag som helst behandlas.För församlingen som arbetsgivare har instruktionerna ”Främjande av ett gott bemötande på arbetsplatsen” utarbetats. Principerna och handlingssätten i dokumentet binder och styr alla församlingar och alla kyrkligt anställda.