I församlingar grundar sig möten med människor på respekt och människans självbestämmanderätt. Människans människovärde, övertygelse och integritet respekteras oberoende av hennes bakgrund och livsåskådning. Självbestämmanderätten är klart definierad i grundlagen. I församlingen betraktas människan som en helhet vars fysiska, psykiska, sociala och andliga behov beaktas.
Religionsfrihet är en grundläggande rättighet för alla som bor i Finland. Religionsfrihetslagen från 2003 anger religionsfriheten som en positiv rättighet. Enligt 11 § i grundlagen har var och en religions- och samvetsfrihet. Till religions- och samvetsfriheten hör rätten att bekänna sig till och utöva en religion, rätten att ge uttryck för sin övertygelse och rätten att höra till eller inte höra till ett religiöst samfund. Ingen är skyldig att mot sin övertygelse delta i religionsutövning. Religionsfriheten är en individuell rättighet som också kan ta sig kollektiva uttryck. Man ska villkorslöst respektera rättigheterna för alla, oavsett om någon hör till ett trossamfund eller samfund eller inte. Det är viktigt att fästa uppmärksamhet särskilt vid respekt för människovärdet när man arbetar med människor som befinner sig i en känslig livssituation. När en människa som har mött motgångar i livet deltar i församlingsverksamheten är det viktigt att sörja för personens psykiska trygghet så att hen åtminstone inte såras ytterligare i församlingen. Även mycket små gester avslöjar för en människa om hen är välkommen och hur hen blir bemött. Man ska inte fatta beslut för någon annan om vad som är bäst för hen utan det är viktigt att stödja vars och ens självbestämmanderätt. Den psykiska tryggheten ökas av en respektfull attityd även gentemot människans fysiska självbestämmanderätt. Man ska till exempel inte röra vid eller krama någon utan lov av den det gäller.
Det är viktigt att vara medveten om de här aspekterna både i det dagliga arbetet och i planeringen av verksamheten. Hur respekteras människovärdet och människans självbestämmanderätt i situationer där man möter en människa som har förlorat en närstående? Eller förlorat sin hälsa? Eller sitt parförhållande? Eller sitt arbete? Eller en person som aldrig har haft någon närstående, något parförhållande eller någon arbetsplats? En asylsökande? Eller en människa som hör till en sexuell minoritet eller könsminoritet? Principerna för tillgänglighet gäller även psykisk trygghet.