Leken är den röda tråden i småbarnspedagogiken. Den ska ligga i fokus i pedagogiken också när vi utvecklar församlingarnas småbarnspedagogik. Leken är barnets sätt att lära sig, eftersom leken motiverar barnet. Genom leken strukturerar barnet världen, livet och sig själv i förhållande till andra, även till Gud, samt bearbetar livets glädjeämnen och bekymmer. En mångsidig och rik lek stödjer barnets utveckling och identitetsskapande. Därför är det viktigt att barnet kan leka så mycket som möjligt. Förståelsen av lekens pedagogiska betydelse sporrar oss till lek även i den kristna fostran. Med hjälp av leken kan man på ett bra och tryggt sätt ta upp många religiösa frågor. Att leka betyder inte att man inte tar en fråga på allvar eller gör den till ett skämt. Vi möter det heliga med alla sinnen.
Bibelberättelserna ger massor av stoff till lekar: att lyssna till en berättelse är en slags rollek, som ger möjlighet att studera livet och trons dimension via rollerna i berättelsen. I leken upprepar barnen olika roller och lever sig in i dramat. Med lekens hjälp är det tryggt att bearbeta olika känslor – glädje, sorg, rädsla, skuld, tacksamhet osv. Rörelse, musik och andra konstformer breddar lekens möjligheter och är centrala för helheten när det gäller småbarnspedagogiken, den kristna fostran och kyrkans fostran.
Leken ses lätt ensidigt utgående från hur den fungerar. Utifrån de nya grunderna för planen för småbarnspedagogik öppnar leken emellertid djupare perspektiv genom den pedagogiska utvärderingen och utvecklingen. Genom att utveckla leken kan man också utveckla ett brett kunnande och fenomenbaserat lärande i småbarnspedagogiken. Pedagogerna utmanas också att observera barnets lek, se över barngruppens verksamhet utifrån möjligheterna till lek samt utveckla fenomen i barnets liv runt leken. Leken stärker barnets delaktighet och det som uppmärksammas i barnets lek ger pedagogen viktig information om barnet och dess intressen. Observationen är nyckeln till att utveckla en pedagogik som beaktar behoven och intresseområdena i barngruppen. Lekfullheten och olika slags lekar bör också finnas med när småbarnspedagogiken planeras och dess miljö utvecklas. Barnets egna erfarenheter av exempelvis kyrkliga förrättningar, ritualer och gudstjänster sporrar också till lek. Det vore viktigt att barnet har lämpliga lekredskap för dessa situationer. Genom att leka lär och tillägnar sig barnet värderingarna samt interaktions- och verksamhetskulturen i gemenskapen.
Genom leken och de erfarenheter den ger kan den andliga verkligheten bli en del av grunden och tryggheten i livet. Leken är ett naturligt sätt för barn att lära sig och gestalta religiösa fenomen i vardagen. Den vuxna ska berika barnets lek och stödja varje barns engagemang i leken. Forskningen visar att den vuxnas aktiva närvaro i leken även främjar växelverkan mellan barnen. Därför vore det viktigt att man i småbarnspedagogiken vid sidan av mängden lek skulle fästa uppmärksamhet vid att en vuxen är närvarande i barnens lek så mycket som möjligt även när barnen blir inspirerade att leka sinsemellan.