Samarbetet mellan skolan och kyrkan utgår från skolornas önskemål och från vad församlingarna kan erbjuda. Det grundar sig på gällande lagstiftning och Utbildningsstyrelsens anvisningar från år 2022. Principerna för olika slag av samarbete illustreras med hjälp av fyra Samarbetskorgar.
Samarbetskorgarna illustrerar ett mångsidigt samarbete med fyra korgar. Med hjälp av korgarna blir samarbetets målsättning och spelregler klarare.
Målet med anvisningarna är att garantera att religionsfriheten förverkligas inom småbarnspedagogiken, i skolan och läroinrättningarna. Därför är det viktigt att inte blanda korgarnas innehåll med varandra. Varje korg erbjuder många möjligheter som kan förverkligas på mångsidiga sätt.
I en föränderlig mångkulturell verksamhetsmiljö kan modellen med fyra korgar skapa klarhet och inspirera till ett mångsidigt samarbete mellan skolor och olika åskådningssamfund på orten.
Samarbetskorgarna tillsammans med läroplanerna möjliggör mångsidiga arbetssätt. Med gemensamma verksamhetsformer respekteras allas åsikter och samarbetet utvecklas alltmer.
De centrala korgarna är
korg 1: Fostran & undervisning korg 4: Stöd för välbefinnande
Samarbetet mellan skolan och kyrkan bygger på en gemensam värdegrund, som framför allt innefattar
Värdegrunden i den grundläggande utbildningen i Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen (2014).
Till värdegrunden i kyrkan hör att ha omsorg om sina medmänniskor, oberoende av tid och plats.
För att göra barns och ungas röster hörda har man i den evangelisk-lutherska kyrkan sedan 2015 som redskap använt barnkonsekvensanalys (BKA). Det innebär att man inför alla beslut som tas på alla nivåer inom förvaltningen bör göra en analys av vilka följder detta har för barn och unga.
Ungdomars delaktighet förverkligas till exempel i påverkansgrupper för unga och i Borgå stifts ungdomsparlament, Ungdomens kyrkodagar.
Både skolan och kyrkan jobbar för och med samma barn. Ett gott samarbete mellan alla som arbetar med barnen på ett område är till barnens bästa.
Samarbetet mellan församlingen och kommunen kan definieras i ett samarbetsavtal. Fyra steg till ett samarbetsavtal beskriver processen, som både kommunen och församlingen kan ta initiativ till. Det tar tid och resurser att diskutera sig fram till ett avtal, men gör att samarbetet blir mera synligt, kontinuerligt och förutsägbart.
Ett skriftligt avtal definierar församlingens och kommunens samarbete till exempel i småbarnspedagogiken, förskolan och den grundläggande utbildningen. Alla kommuner och församlingar, oavsett storlek, har nytta av att ingå avtal.
Ett avtal gör samarbetet mera synligt och förutsägbart, det är bindande och främjar det ömsesidiga förtroendet. Ikraftvarande anvisningar och bestämmelser beaktas då man ingår avtal. Avtalet underlättar också det fortsatta samarbetet då det sker förändringar i personalen.
Arbetet med avtal börjar med gemensamma möten och samtal. Under samtalen utvärderar man det tidigare samarbetet och diskuterar både vad som har fungerat bra och vad som har varit utmanande. Man för uppriktiga samtal om samarbetet och beaktar båda partnernas tankar om det.
När man har kommit till en gemensam förståelse enas man om tidtabellen och vilka beredarna är. Både kommunen och församlingen kan ta initiativ till förhandlingar och till att ingå avtal.
Efter att det allmänna avtalet har varit på remissrunda och ändrats utgående från kommentarerna, bekräftas det av underskrifter på officiell nivå. Som bilaga till avtalet bifogas en verksamhetsplan. I den definieras samarbetets olika former. Dessutom kan församlingarna, småbarnspedagogiken och skolorna göra en årsklocka, där viktiga tidpunkter för samarbetet skrivs in.
Det är viktigt att avtalets innehåll introduceras för alla anställda hos båda parterna. Nyttan med avtalet syns i det dagliga arbetet. Man utvärderar utfallet av det gemensamma avtalet och uppdaterar verksamhetsplanen tillräckligt ofta. Det sker till exempel under gemensamma möten eller med hjälp av enkäter. Det är också bra att komma överens om hur man informerar om samarbetet.
Ladda ner Fyra steg till ett samarbetsavtal (pdf)
Modell för samarbetsavtal
Frågor för B- delen
I religionsfrihetslagen från år 2003 beskrivs vad religionsfriheten innebär i fråga om barns och ungas rätt att få påverka och bestämma över sin egen religionstillhörighet.
Utbildningsstyrelsens anvisning om anordnande av undervisning i religion och livsåskådningskunskap beskriver vad religionsfrihet innebär i praktiken i skolorna.
Religionsfrihet är en grundläggande mänsklig rättighet och en viktig förutsättning för ett demokratiskt samhälle. Religionsfriheten har både en positiv och en negativ sida. Positiv religionsfrihet innebär rätt att tro och praktisera sin religion. Negativ religionsfrihet innebär rätten att inte göra det.
I §11 i Finlands grundlag nämns både frihet till och frihet från religion:
”Var och en har religions- och samvetsfrihet. Till religions- och samvetsfriheten hör rätten att bekänna sig till och utöva en religion, rätten att ge uttryck för sin övertygelse och rätten att höra till eller inte höra till ett religiöst samfund. Ingen är skyldig att mot sin övertygelse ta del i religionsutövning.”
Artikel 18 i FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna lyfter fram varje människas rätt att på olika sätt utöva sin religion:
”Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning och att, ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor.”