Texterna på den här webbplatsen är ett stöd för samarbetet mellan kommunen och församlingen vid sorg och kris i daghem och skolor. Syftet är att se till att ingen lämnas ensam i sorgen. Genom att samarbeta på ett mångsidigt, lyhört och åskådningsmedvetet sätt stärks barnens motståndskraft och förmåga att möta och leva med förändringar. Samarbetet är icke-konfessionellt och grundar sig på daghemmets och skolans läroplaner. I varje kommun utformar man samarbetet på lokal nivå och från områdets specifika kontext. En tvåspråkig arbetsgrupp har gjort materialet.
Församlingens anställda har kompetens och utbildning för att bemöta sorg- och krissituationer.
Åskådningstraditioner kan stödja sökandet efter mening i sorgen och ger perspektiv för att reflektera och tolka sorgen och den egna livssituationen. Att möta sorg hos barn, ungdomar och i arbetsteamet kräver en multiprofessionell förståelse. Församlingen arbetar sektorsövergripande med psykologer, krisarbetare och socialtjänsten.
I varje kommun finns en evangelisk-luthersk församling som ger stöd i förebyggande syfte. I krissituationer i daghem och skolor erbjuder församlingarna möjligheter till gemensamma samlingar, andligt och mentalt stöd och materiell hjälp, även på glesbygden. De reagerar mycket snabbt på akuta behov. I situationer av sorg och kris agerar kyrkans medarbetare ansvarsfullt och professionellt, med respekt för olika åskådningar.
Kyrkans samtalstjänst är kostnadsfri och lättillgänglig, även på nätet. Familjerådgivningscentralerna stöder i sorg- och krissituationer och betjänar alla.
En arbetsgrupp vid Undervisnings- och kulturministeriet (2024) rekommenderar att dra nytta av det kunnande som finns inom olika trossamfund kring barns och ungas välbefinnande samt att uppehålla tätare samarbete med trossamfunden.
I församlingarna finns resurser och utbildad personal inom fostran. Det lönar sig att ta till vara deras kompetens och erfarenhet. Arbetsgruppen betonar att olika samhällsaktörer borde arbeta målmedvetet, planenligt och i nära samarbete för att främja barns och ungas välbefinnande.
Arbetsgruppen framhåller betydelsen av att stärka samarbetet mellan församlingar, välfärdsområden, skolor och i ungdomsarbetet. Barn och unga möter sorg, saknad och ondska i sina liv. Dessa teman bör diskuteras på ett barncentrerat och åskådningsmedvetet sätt, också som en del av åskådningsfostran och undervisning och som en del av ett holistiskt samarbete för att främja välbefinnandet. Församlingar kan stöda barn och unga åskådningsmedvetet i samband med sorg, förluster och förändringar i livet och på så sätt stärka deras grundläggande trygghet och förmåga att klara sig.
Undervisnings- och kulturministeriet: Tillsammans för barn och unga. Promemoria från arbetsgruppen för utveckling av samarbetet mellan religiösa samfund, välfärdsområden, skolor och läroanstalter samt aktörer inom ungdomsarbetet (pdf)
Samarbetet sker inom alla faser vid krishanteringen: förebyggande insatser, beredskap, krisbearbetning och återhämtning.
I den förebyggande fasen är målet att undvika krishändelser eller mildra effekterna av oundvikliga händelser, utveckla psykisk motståndskraft och främja en positiv psykisk hälsa.
Beredskapsfasen omfattar planering, utbildning och förfining av rutiner. Förebyggandet och beredskapen är samtidiga och kontinuerliga faser.
Den operativa fasen innebär att snabbt förverkliga och effektivt utföra åtgärder och hjälpa till med lämpliga resurser.
Återhämtningsfasen är en process där deltagarna får det psykosociala, känslomässiga och andliga stöd de behöver för att återhämta sig.
Ett organiserat tillfälle är bara början på resan. Sorg är en lång och tidskrävande process. Den lämnar spår efter sig och det är en individuell process att hantera den. Efter en traumatisk upplevelse är man nedbruten och olika fysiska symtom som sömnlöshet, mardrömmar, rädsla, depression och koncentrationssvårigheter är vanliga. De kan återkomma långt efter händelsen och påverka vardagslivet.
Det är därför viktigt att erbjuda platser där de sörjande tryggt kan hantera sina känslor. För ett barn eller en ung person kan detta innebära gemensamma konst aktiviteter, samtalsstunder, sorgritualer. Bilder hjälper till att minnas. Att minnas trevliga saker tillsammans är tröstande. Har du sett bilder på dina mor- och farföräldrar när de var små? Hur är det med deras föräldrar? Församlingens medarbetare kan spela en viktig roll i allt detta, som stöd för daghem och skola.
Ibland kan musik vara bättre än hundra ord i en kris. Bachs, Arvo Pärts eller andra kompositioner i dämpat ljus kan vara precis vad ett sörjande barn, en familj, en arbetsgemenskap behöver.
Förluster har en djupgående inverkan, särskilt på barn och ungdomar. Deras förståelse av livet är fortfarande är under utveckling. Det viktigaste är att ta hänsyn till barns och ungdomars holistiska välbefinnande.
Religioner har traditionellt definierat sorg- och begravningsritualer, men idag kombinerar individer mer fritt olika religiösa element till sitt eget sätt att hantera förluster. Samarbete kräver lyhördhet för olika sätt att hantera sorg. Familjer kan ha olika syn på samarbete med församlingen, vilket kräver ett känsligt och respektfullt förhållningssätt.
Ibland kan det hända att den som befinner sig i sorg och kris inte tydligt kan uttrycka sina önskemål och behov. Samarbete med daghem och skola då det gäller sorg och kris innebär ett brett stöd som tar hänsyn till familjernas olika behov, även andliga och känslomässiga. För alla de som är involverade är det bra att tala öppet om olika former av innehåll i sorg- och krisarbetet.
Förluster har en djupgående inverkan, särskilt på barn och ungdomar vars förståelse av livet fortfarande är under utveckling. Sörjande barn känner sig ofta ensamma i sin sorg. Även små barn reflekterar över frågor om döden, livet och livets ändlighet. De möter sorg över ett husdjurs död, en närståendes sjukdom, världens bekymmer osv. Sorgen tar sig olika uttryck och barn behöver stöd, omtanke, rutiner och ritualer. Det finns också situationer där döden kan vara en lättnad för närstående.
Det viktigaste i den här guiden är tanken om barns och ungdomars holistiska välbefinnande. Omgivningens trygga stöd, struktur och närvaro hjälper dem att hantera svåra känslor och hitta sätt att klara sig själva. Vid sorg och kris spelar barnets omgivning – familj, daghem, skola, vänner och fritidsintressen – en viktig roll för att klara av situationen. Församlingens stöd är en del av denna helhet.
Saila Poulter, 2025
Att bemöta ett barn i sorg i småbarnspedagogiken (Lasse Lipponen, 2024).
Barnet förstår inte döden, men känner av andras känslor och saknar en nära närstående som gått bort. Att prata om den döda hjälper till dem att bearbeta sorgen även framledes. Barnets grundtrygghet stärks när en vuxen är närvarande och visar förståelse.
Barnet förstår inte att döden är bestående och kan tro att det självt orsakat den. Det är viktigt att tala konkret och ärligt utan metaforer. Det är viktigt att den vuxne förstärker barnets känsla av trygghet genom rutiner och närhet.
Barnet börjar förstå att döden är slutgiltig, vilket kan väcka rädsla och nyfikenhet. Frågor som ställs ska besvaras öppet. Barn i den här åldern behöver erbjudas möjlighet att delta i minnesstunder och ritualer.
Barnet förstår de långsiktiga effekterna av döden och kan uppleva en känsla av att vara annorlunda än sina jämnåriga. Det är viktigt med stöd från vuxna för att hantera dessa känslor. Att prata om känslor och få stöd av kamrater kan vara relevant i den här åldern.
Ungdomar förstår dödens innebörd på samma sätt som vuxna, men deras känslomässiga färdigheter och förmåga att reglera sina känslor är ännu inte fullt utvecklade. De behöver utrymme, men också tillgång till hjälp när det behövs. Den unga personens autonomi måste respekteras, men samtidigt måste det finnas öppna kanaler för diskussion och stöd.
Det är bra att behandla teman som sorg och död som en del av den pedagogiska planen tillsammans med hela daghemsgruppen eller klassen. Detta gör det lättare för barn och ungdomar att känna igen och hantera känslor av sorg samt att lära sig kulturella sätt att hantera sorg. Årstidernas växlingar, högtider, naturen och olika kulturers traditioner erbjuder naturliga tillfällen för detta.
Temat kan behandlas på ett åldersanpassat sätt med hjälp av konkreta aktiviteter, såsom konst, musik och litteratur. Besök i kapell eller på kyrkogården kan leda till meningsfulla samtal. Det är bra att komma ihåg att temat kan komma upp bland barnen i vilken situation som helst, även om sorg eller död inte har diskuterats.
Stödet från församlingen är värdefullt: en anställd kan besöka gruppen eller hjälpa till med att ordna material och evenemang. Materialet kan användas både i krissituationer och i gruppens vardag när teman kring sorg behandlas. Det är bra att sammanställa information om de möjligheter som församlingen erbjuder för daghem och skolor.
Det är bra om daghemmet och skolan har en särskild arbetsgrupp som planerar hur man ska hantera sorg och kriser. Gruppen förbereder sig för information, minnesceremonier och material (t.ex. sorglådor). Församlingen kan hjälpa till med att samla in material och ge stöd vid behov.
I samarbete med vårdnadshavarna kan en enkät sammanställas med vars hjälp deras önskningar kan beaktas vid sorg.
Personalen kan behöva stöd för att hantera sorg och egna känslor, t.ex. genom utbildning eller samtalsstöd. Kommunikation mellan olika aktörer är viktig, eftersom lärare inte alltid känner till dödsfall i elevernas närmaste krets.
När ett barn i sin närhet har någon med en allvarlig sjukdom som kan innebära dödsfall är det viktigt med stöd redan innan en närstående dör. Det är bra att tydligt visa barnet att hen inte är ensam under den svåra tiden. Även de anställda behöver stöd, t.ex. från företagshälsovården eller församlingen
Barnets sorg: Material för att hantera sorg
Materialet finns på webbplatsen Biblioteket för öppna lärresurser.
Det stöd som församlingen kan erbjuda daghem och skolor är obundet, sensitivt och riktar sig direkt till det specifika barnet/ungdomen. Vid sorg- och krissituationer kan församlingar till exempel erbjuda:
Församlingen kan stödja skolor och daghem i sorg- och krissituationer, till exempel när ett barn, en ung person, en anställd eller en vårdare har dött.
Samarbetet inleds med att bedöma situationen och samla in information. Församlingen kan ge stöd till exempel genom att tillsammans arrangera ett sorgbord, låna ut litteratur eller ordna sorgemöten. Stödet till barn och ungdomar fokuserar på lugnt lyssnande, närvaro, lek och upprätthållande av dagliga rutiner. Vid behov får personalen stöd genom krishjälp och samtalsstöd.
FÖR BARN
Alla döda små djur. U. Nilsson. Adjö herr Muffin. U.Nilsson Min ängel har fyra tassar. A-T. Hernqvist, J. Kihlgren. Jag kommer hitta däj. J. Lindholm. Dagarna med Daisy. J. Ahlin, L. Blomberg. Varje gång du nyser tänker jag på dig. A. Schönhult. Bortom himlen. M. Paananen. Hurdan är himlen. M. Vikström-Jokela. Oliver och sorgen. M.Aminoff. Hejdå Gino. A. Fagerberg Embrentsén, H. Wallin. Mormor har dött. E. Trobeck.
Sorg på olika sätt. Lida Palm& Johanna Lundqvist Björn
Bröderna Lejonhjärta. Astrid Lindgren.
Vesta-Linneas svartaste tanke. Tove Appelgren.
FÖR VUXNA
Du fattas mig. Mette Marklund.
Sorg hos barn. Atle Dyregrov.
Att möta barns sorg, En handbok. Atle Dyregrov & Martin Lytje.
När någon fattas en. En sorgbok. Monica Vikström-Jokela.
När krisen drabbar förskolan. Anna Hellberg.
Sommarlandet, En bok om hopp. Eyvid Skeie.
[Text här senare.]
Krig, skolskjutningar och nyheter kan orsaka utbredd ångest. Barn i skolåldern följer tragiska händelser på sociala medier och delar ofta rykten och felaktig information, vilket kan öka rädslan och oron.
Allt yngre barn deltar i diskussionerna. Algoritmerna i sociala medier sprider snabbt och overifierat innehåll kan framstå som sanningen. Barn kan också oavsiktligt dela med sig av privat information. Våldsnyheter når också små barn och kan vara förvirrande och skrämmande. Det är viktigt att vuxna är lugnt närvarande, lyssnar och svarar på barnens frågor. Vuxna bör stödja en öppen diskussion om innehållet och de känslor som det väcker.
I förväg:
Under allhelgonaveckan erbjuder kyrkogården och kapellet en naturlig inlärningsmiljö för att utforska traditioner på ett allmänbildande sätt. Besöket planeras tillsammans med kommunen och församlingen. Före själva besöket på gravgården kan man på daghemmet eller i skolan arbeta med och diskutera ämnet. Ett brev skickas hem för att förklara innehållet i besöket. Hemma kan familjen förbereda inför besöket genom att prata med barnet eller ungdomen:
Under själva besöket kan ni besöka hjältegravarna, minnesstatyerna och skulpturerna, minnesplatsen, gångarna och de gamla träden, kapellet m.m. I början av kyrkogårdsvandringen ges instruktioner och innehåll för vandringen (beteende, gravstensmarkeringar, kyrkogårdens historia…). Under besöket kan barn och ungdomar ta med sig och tända egna ljus eller så kan gruppen fläta en barrkrans tillsammans.
Länkarna öppnas i en ny flik.