Sensitivitet betyder känslighet. Könssensitivitet betyder att vi kan identifiera och förstå att kön kan förstås på olika sätt och att det kan få olika konsekvenser för oss människor.
Konsekvenserna varierar beroende på tid, plats, situation och kultur. Ibland spelar kön en viktig roll, ofta är andra aspekter av det att vara människa viktigare. När det gäller könssensitivitet handlar det inte om att undanröja eller förneka skillnader mellan könen, eller att sträva efter en sådan neutralitet där könet inte har någon betydelse.
Könet avgör inte på förhand hurudana vi är som individer eller hurudana vi kan bli. I en verksamhet som är könssensitiv vill man möta en annan person som den person hen är, inte som en stereotyp företrädare för sitt kön. Sensitivitet handlar också om att vara uppmärksam och kritiskt granska egna värderingar, uppfattningar och handlingssätt. Därför talas det ofta också om en verksamhet som är könsmedveten.
Ett gott råd för arbetet med barn och unga kan vara att erbjuda både gemensam och separat verksamhet som planeras och genomförs tillsammans med barnen och de unga och som stärker deras delaktighet. Vid planeringen och genomförandet av den praktiska verksamheten förverkligas könssensitiviteten genom att stärka en medveten ändamålsenlighet och målinriktning. Till exempel inom småbarnspedagogiken strävar man efter att komma bort från könsbegränsningen: det finns inga lekar för flickor och pojkar, utan det finns utrymme för kreativitet. Vi väljer böcker där könsrollerna blandas ihop. Det finns till exempel inget hinder för en pojke att föreställa Maria och en flicka att föreställa Jesus.
Könssensitivitet handlar också om att fästa uppmärksamhet vid hur man talar: Är vårt sätt att uttrycka oss begränsande och stämplande eller ger det rum för människor att vara unika individer, med egen personlighet och det kön man är på sitt eget sätt? I församlingen vill vi vara inkluderande, inte exkluderande.Läs mer: Jämställdhet inom småbarnspedagogiken.