Församlingen är en gemenskap som bildas av människor och som tjänas av de anställda. Målet är att församlingen är människonära, mångsidig och ett meningsfullt samfund eller en som stöder meningsfulla gemenskaper för både dess medlemmar och andra människor på området. Det är därför av yttersta vikt att man undviker en församling som kretsar kring de anställda och där man bedömer eller värderar olika medlemmarnas konkreta deltagande i samfundets verksamhet. Församlingen formas som en gemenskap mitt i människors vardag.
När man talar om gemenskap i församlingen menar man många olika saker. Till församlingens karaktär hör att å ena sidan vara en gemenskap, men å andra sidan gå ut och missionera. Församlingen i sig själv är en gemenskap. Inom församlingen kan det uppstå olika gemenskaper och grupper av medlemmarna. Församlingen föder och när också människornas egna gemenskaper. Församlingen är en del av olika gemenskaper på området. Gemenskaper finns också på webben.
Det är en rikedom att det finns olika sorters gemenskaper och olika gemenskaper tjänar människor på olika sätt i olika livssituationer. Till ett mångsidigt samfund hör olika sidor och former av gemenskaper och de utesluter inte varandra. Församlingen kan bygga sina egna gemenskaper, men likväl vara en del av andra gemenskaper. Som en levande gemenskap behöver församlingen gudstjänsten, men lika mycket kontakten till den vardag områdets människor lever i. Den behöver djupa och stadiga rötter, men samtidigt grenar som sträcker sig åt många håll och samarbetar, nätverkar och kommunicerar med omgivningen.
På vilket sätt man upplever eller har behov av gemenskaper varierar också mellan generationerna. För många äldre generationer i Finland har det varit naturligt att vara med i stora gudstjänstgemenskaper och på så sätt vara en del av den lokala församlingen, men många yngre generationer upplever en sådan stor och ”färdigtuggad” gemenskap eller sammanhang som främmande. Små, självvalda och gemenskaper bestående av likasinnade nära människor eller tillfälliga gemenskaper som uppstår kring en gemensam angelägenhet eller aktivitet är naturliga gemenskaper för yngre. Om församlingen vill vara relevant också för yngre generationer bör man ta i beaktande olika former av gemenskaper eller sätt att vara en del av en gemenskap som är naturliga för olika generationer.
Ett sätt att tänka kring gemenskaper är med hjälp av vattnets symbolik. Vatten är en förutsättning för liv. Vattnet är ett synligt element i dopet där människan blir medlem i församlingen. I naturen strömmar vattnet till många ställen på olika sätt, likaså strömmar det levande vatten som människan får dricka av i gemenskapen med den treenige Guden. Kristna möts som en del av Kristi världsvida kyrka, men också ”där två eller tre är samlade”.
Det är till nytta för församlingen om man åskådliggör gemenskapstänket och granskar gemenskapsbygget ur olika gemenskapsformers perspektiv. I den här modellen struktureras grupper och gemenskaper enligt sex olika former. De former som är mest naturliga för yngre generationer presenteras först och församlingens mer traditionella gemenskapsformer kommer senare.