Arbetet bland finländare utomlands – historien i ett nötskal
Finländarna har redan i århundraden emigrerat till olika delar av världen för att söka ett bättre liv. Redan under Gustav Vasas tid 1580–1630 flyttade tusentals finländare till Sverige och även Norge för att jobba med svedjebruk, dvs. nyodling. Hungeråren 1866–1868 drev människor att flytta utomlands i stora skaror. Finländarna flyttade också tidigt till Ryssland, redan på 1500-talet, främst till Ingermanland, Sankt Petersburg och Karelska Näset.
Flyttningsrörelsen var livligast i slutet av 1800-talet och under 1950–1970-talet. Under 1860–1930 emigrerade finländarna främst till Amerika och senare till Sverige, Australien och Tyskland. Över en halv miljon finländare flyttade till Sverige.
Idag är det främst de stora metropolerna som lockar finländarna med jobb. De som flyttar är välutbildade och drivs att åka ut i värden i första hand av äventyrslust, för att skaffa erfarenheter och bättra på språkkunskaperna. Det är alltså inte hoppet om en bättre levnadsstandard som i första hand driver dem.
För att trygga nyodlarnas andliga liv grundades en finsk församling i Stockholm år 1533. I andra länder, t.ex. Amerika och Australien, ansvarade väckelserörelserna och de kyrkliga föreningarna för själavården. Så småningom grundades finska församlingar i de finska kolonierna. I New York startade Sjömansmissionssällskapets präst den finländska kyrkliga verksamheten år 1897.
År 1921 tillsattes under Centralförbundet för finska kyrkans församlingsarbete en diasporanämnd som skulle ta hand om emigranterna. Den första tiden fokuserade diasporanämnden i huvudsak på ingermanländare.
År 1982 beslutade biskopsmötet att kyrkan har skyldighet att hålla kontakt med sina medlemmar även när de bor i ett annat land. Vidare beslöt mötet också att kyrkan ska se till att utlandsfinländarna kan delta i gudstjänster och andra församlingsevenemang på det egna modersmålet.
Idag ansvarar Kyrkans arbete bland utlandsfinländare för planeringen och genomförandet av kyrkans arbete bland utlandsfinländare i närmare 40 länder.
På 1960-talet blev turismen mera tillgänglig för hela folket och 1962 inledde den första frivilliga turistprästen sitt arbete på Teneriffa.
Sedan 1988 har kyrkan bedrivit ett omfattade arbete med turistpräster och turistkantorer på platser som finländarna gärna söker sig till, exempelvis Spanien, Thailand och Florida. Under högtiderna sänder kyrkan också resepräster till Sydamerika och Sydostasien för att hålla mässor och förrättningar på finska.