Bekämpning av diskriminering och rasism

Kyrkan och dess församlingar har en offentligrättslig ställning som innebär myndighetsansvar. Syftet med diskrimineringslagen som trädde i kraft vid ingången av 2015 är att främja likabehandling och förebygga diskriminering samt att effektivisera rättssäkerheten för den som utsatts för diskriminering. Likabehandling betyder att alla människor har lika värde och att ingen får diskrimineras till exempel på grund av ålder, hudfärg, kön, sexuell inriktning, religion eller någon annan orsak som är förknippad med personen. Enligt lagen ska myndigheter, utbildningsanordnare och arbetsgivare bedöma och främja likabehandling i den egna verksamheten.

Församlingarna ska vara trygga platser för alla. Tanken om en trygg plats uppmuntrar oss att bli medvetna om vad som främjar god och trygg samvaro i församlingens verksamhet och kommunikation. Den hjälper alla att bli medvetna om vad som väcker rädsla, ångestkänslor och otrygghet, ett behov att skydda sig, avlägsna sig eller göra sig osynlig.

För den anställda innebär principen om en trygg plats medvetenhet om makt och ansvar. Det innebär att den anställda är medveten om riskerna för diskriminering, rasism, manipulation och missbruk och aktivt jobbar för att motverka dem. Det innebär en beredskap att vid behov ändra sina egna handlingssätt och ingripa vid felaktigt agerande.

Diskriminering och rasism förekommer i mycket vardagliga situationer och i olika slags verksamhet. Den kan också förekomma arbetstagarna emellan till exempel genom att en anställd inte inkluderas i arbetsgemenskapen. Problemet berör såväl barn, unga som vuxna. Församlingens ledare och chefer samt anställda har en viktig roll om det förekommer diskriminering eller rasism i en situation, ett evenemang eller på en arbetsplats. Att nonchalera eller förringa saken kan vara kränkande och till och med traumatiserande för den som blivit diskriminerad. Diskriminering och rasism borde behandlas via den diskriminerade personens egna upplevelser. Om man endast ingriper i de allvarligare formerna av diskriminering eller rasism framhävs att offret lämnas ensamt i sin situation. Diskriminerande eller rasistiskt beteende är aldrig acceptabelt och behöver inte tålas. Rasistisk eller diskriminerande verksamhet är en straffbar gärning enligt Finlands lagstiftning.

Förebyggande av rasism och diskriminering kräver långsiktigt och systematiskt arbete, att samfundet görs delaktig och att man sörjer för att samfundet mår bra samt att man lyssnar på dem som blivit illa bemötta. Församlingarna har en ypperlig möjlighet att stödja möten med olika slags människor och samtal i vardagen. Detta kan bidra till att öka förståelsen och å andra sidan skapa förtroende människor emellan.
En trygg gemenskap kan främjas på olika sätt.

• Man talar i jagform i stället för att tolka eller fördöma en annan persons handlande eller motiv. Man lär sig att uttrycka sig utifrån den egen upplevelse.
• Man undviker att komma med lösningar, ge råd eller ”korrigera” andra. Man undviker att ändra andra människor och i stället ger dem rätt att vara som de är och känna som de känner.
• Alla slags känslor godkänns: att känna det man verkligen känner (till exempel glädje, sorg, tillfredsställelse) är någonting annat än att uttrycka sina känslor så att det skadar andra (t.ex. snäsande, rop, nedvärdera andra). Att acceptera känslor kan i praktiken ta sig uttryck till exempel i en förmåga att vara närvarande, lyssna på andra utan att själv säga någonting.
• Motstridiga situationer accepteras. Konflikter mellan människor är naturliga, då alla har individuella behov och olika syn på saker.
• Allt uppförande som förringar, förödmjukar eller nedvärderar andra undviks. För att alla ska kunna känna sig trygga bör verksamheten stödja upplevelsen av att vara accepterad och likvärdig. Var och en ansvarar för sitt eget beteende och sitt kroppsspråk. Även diskret kroppsspråk som kan tvinga den andra på defensiven ska undvikas.
• Man frågar vad den andra tycker. Detta betyder i praktiken att var och en får uttrycka känslor och tankar utan rädsla för att den andra fördömer dem. Man övar på att acceptera nya synsätt genom att lyssna och ställa ytterligare frågor om den andras åsikter.

Praktiska tips för hur rasism och diskriminering kan behandlas finns till exempel på Finlands Röda Kors webbplats. I församlingarna uppstår det ibland meningsskiljaktigheter om olika saker. Kyrkan har utvecklat ett material om respektfull debatt.