Barnen har rätt att leka, lära sig genom lek, glädjas över sitt lärande och bilda sig en uppfattning om sig själva, sina identiteter och världen utifrån sina egna perspektiv. Delaktighet ger barn förmåga att definiera sig själv och växa upp till en egen individ.
Då ett barn leker, kan barnen uttrycka sina tankar om sig själva och andra, deras miljö, universum, engagera sig i metafysisk nyfikenhet på ett sätt som är kännetecknande för dem. Med hjälp av lek har barnet likvärdiga möjligheter att med respekt för olika åskådningar att lära sig olika perspektiv som respekterar allas åsikter.
“Leken är den bästa fredshandlingen vi kan ägna oss åt”, säger barnläkaren Lars H Gustafsson. Vi människor behöver sträva efter att att bli de bästa människor vi kan bli i en allt hårdare värld. Därför behöver vi jobba mera med emotionell kompetens och ökad livsglädje – och då är väl leken det sammanhang där detta kan utvecklas bäst!
”Barnet har hundra språk, hundra händer, hundra tankar, hundra sätt att tänka, leka och tala på. Barnet har hundra sätt att lyssna på, att förundras på, att älska på. De har hundra sätt att känna glädje, att sjunga och förstå hundra världar på, att upptäcka hundra världar på, att uppfinna hundra världar på och att drömma. Barnet har hundra språk men förlorar nittionio.”– Loris Malaguzzi, barnpsykolog
Barn övar tillsammans med vuxna att sätta sig in i andras situationer, de lär sig att granska företeelser ur olika perspektiv. På så sätt stärks barnens sociala färdigheter.
Barnen ska få stöd i att forma sina kulturella identiteter. De upplevelser och kunskaper om kulturarvet barnet får, stärker barnets förmåga att tillägna sig, använda och förändra kulturen. Till exempel lekar, måltider och fester ger goda möjligheter att dela erfarenheter om olika traditioner och vanor.
Leken kan berikas med element från olika religioner, åskådningar och kulturer. När barn berättar om sina egna upplevelser som det varit med om hemma kan man tillföra rekvisita så att barnen kan bearbeta upplevelserna genom lek.För i synnerhet barnen är det naturligt att leva och uppleva livet på ett helhetsbetonat sätt, med hela sin kropp. Barn behöver få bearbeta sina upplevelser genom att leka sig igenom det de varit med om.
I leken är barnen aktiva aktörer. De strukturerar och utforskar världen omkring sig, leker det de erfar och skapar mening utifrån sina erfarenheter. I leken bildar barnen sig en uppfattning om sig själva och andra människor. I leken härmar barnen, skapar nytt och bearbetar vad de ser. Samtidigt gestaltar och testar de sina drömmar och önskningar. Med fantasins hjälp kan barnen pröva olika roller och idéer som annars inte skulle gå att förverkliga. I leken kan barnen bearbeta svåra upplevelser och tryggt pröva, försöka och göra misstag.
Personalen förutsätts ha yrkeskompetens och sensitivitet att uppfatta åskådningsmässiga möjligheter i olika situationer. Det innebär bland annat förmåga att lägga märke till barnens initiativ och känslotillstånd samt att förändra och anpassa sitt agerande enligt det. Yngre barns initiativ är ofta kroppsliga och non-verbala, vilket förutsätter lyhördhet för barnets kroppsspråk, ansiktsuttryck och gester och en god kännedom om barnen för att personalen ska kunna förstå och bemöta barnen i stunden. Våra kroppar uppfattar det vi inte kan tänka på medvetet.
Åskådningsfostran utformad genom lek, uttryckssätt och utforskning främjar i bästa fall människors samhörighet. I gemensamma lekar delar barn och vuxna gemensamma världar i en social gemenskap.