Berättelser har i alla tider fascinerat människor. Berättelser har berättats vidare från generation till generation om hur världen blev till, vad är meningen med livet och vad händer när vi dör. Typiska teman är skapelsen, naturen och naturfenomen, hjältar med övernaturliga krafter, monster och demoner samt livet efter döden.
“Innan vetenskapen utvecklades förklarades världens skapelse med hjälp av olika heliga berättelser eller myter. Vetenskapen har fortfarande inte helt kunnat förklara de grundläggande frågorna om världsalltets tillkomst.” Sylvia Hakari, lektor.
I islamiska länder styr Koranen livet för både individen och samhället som helhet. Den betonar också den direkta och nära relationen mellan en muslim och Gud. Förutom Koranen värdesätter muslimerna också ”haditherna”, korta berättelser om profeten Muhammeds gärningar och ord. Haditherna sammanställdes på 800-talet och innehåller bland annat berättelser om Jesus.
För kristna är de judiska skrifterna i Torah delvis bekanta från Gamla testamentet, med dess skapelseberättelser, bud, förbud, dikter och berättelser som Noaks ark och Jona i valens mage. Koranen behandlar också nästan alla frågor som rör människans liv, död och livet efter detta.
Hinduismen är däremot, till skillnad från religionerna i Mellanöstern, förknippad med en mängd olika texter. En typ är de episka dikterna, som inte uppfattas som gudomliga uppenbarelser, men som ändå är viktiga. Den viktigaste av dessa är Mahabharata, som är Indiens nationella epos.
Den innehåller Bhagavadgita, en Herrens sång, som beskriver att döden inte är slutet och att människan måste fullgöra sina plikter. Alla dessa stora berättelser har i slutändan mycket gemensamt.
I dagens alltmer globaliserade värld syns världsreligionernas inflytande nästan överallt, i konsten, politiken och i människors vardag. Det finns inget sådant som en religiöst och åskådsmässig neutral miljö.
Kunskap om olika religioner hjälper var och en av oss att möta människor av olika tro och förstå deras sätt att tänka och leva. Att till exempel lära sig om de gemensamma rötterna för religioner som har sitt ursprung i Mellanöstern innebär inte att man suddar ut sin religiösa identitet eller blandar religioner.
Tvärtom kan det stärka vår känsla för vår egen religion och stödja vår egen religiösa identitet, samtidigt som det minskar rädslan för att förlora det som är viktigt för oss.
Med den ökande mångfalden har behovet av att förstå främmande kulturers berättelser och att bygga broar också visat sig vara oumbärligt. Studier av världsreligioner fokuserar ofta på religionens yttre synliga tecken: fester, klädsel, symboler och heliga platser.
Men genom att titta på heliga berättelser kan vi komma mycket närmare en religions verkliga kärna och innehåll – det är berättelserna som lägger grunden för läran och som därmed har format religionens yttre kännetecken.