Åskådningsfostran enligt läroplanen för småbarnspedagogik

Barnen växer i en värld som kännetecknas av ett kulturellt, språkligt och pluralistiskt samhälle. Småbarnspedagogiken värdesätter rätten till det egna språket, den egna kulturen, religionen och åskådningen som grundläggande rättigheter.

En flicka med rött hår har en silvertiara över ögonen och kikar fram genom tiaran.

Åskådningsfostran är en del av den helhetsbetonade småbarnspedagogiken som stärker barnets identitetsutveckling i en föränderlig omvärld. Mångkulturalitet och mångfald av olika slags familjer ökar vilket utmanar personalen till en mångsidig kompetens om åskådningar.

Religioner, åskådningar och kulturer är viktiga bärare av värderingar, seder och attityder. De behöver identifieras, erkännas och beaktas i småbarnspedagogiken. Åskådningsfostran stödjer barnets mångsidiga kompetens speciellt inom området kulturell och kommunikativ kompetens samt förmåga att tänka och lära sig.

 Vad relaterar du till åskådningsfostran?

Godkännande, förtroende, lek och tänkande, hopp, osäkerhet, mångfald, jämlikhet, ansvar, hållbar utveckling, och resiliens.

Åskådningsfostran uppmuntrar till kreativitet

I en fostrande gemenskap bidrar barnet alltid med mera än vi kan förstå. Lärande är en helhetsbetonad process och sker överallt. Lärande inbegriper kunskap, färdigheter, handlingar, funderingar, känslor, sinnesförnimmelser och fysiska upplevelser. Det är inom lärområdet ”Jag och vår gemenskap” som nycklar till att förverkliga åskådningsfostran finns.

Den finländska festtraditionen har en kulturell och religiös anknytning.

I verksamheten kan man på ett mångsidigt sätt använda till exempel berättelser, sagor, musik, bildkonst, lek, drama, olika medieinnehåll samt gäster, besök och evenemang i den närmaste omgivningen. Inom åskådningsfostran funderar man tillsammans i första hand med de religioner och övriga åskådningar som finns i barngruppen och traditioner som hänger ihop med dem. Det kan behandlas utifrån etiskt tänkande, åskådningar, närmiljöns förflutna, nutid och framtid samt media.

Gemensamt kunnande

Samarbete och kommunikationen mellan barnet, vårdnadshavaren och personalen formas av den finländska kulturarvet. Då barnen börjar i den småbarnspedagogiska verksamheten blir deras livsmiljö utanför hemmet större. Utöver det egna hemmets traditioner, vanor, värderingar och åskådningar möter barnen också andra sätt att tänka och handla.

Småbarnspedagogikens uppdrag är att utveckla barnens förmåga att förstå mångfalden i närmiljön och att öva sig att fungera i den. I närområdet finns mångsidiga samarbetsmöjligheter som kan utnyttjas i åskådningsfostran.

Personalens sätt att bemöta olika människor på ett positivt sätt och deras positiva inställning till en mångfald av språk, kulturer och åskådningar fungerar som modell för barnen och skapar förutsättningar för ett bra fostransamarbete.

Jag – en åskådningsforskare

Personalen fungerar som förebilder för barnen i det positiva mötet med språklig, kulturell och religiös mångfald. Deras professionella, öppna och respektfulla inställning till olika familjer, deras olika språk, kulturer, åskådningar, religioner och traditioner skapar förutsättningar för ett gott pedagogiskt samarbete.

Tillbaka till toppen