Teologin tillhör alla

Här presenterar vi ett sätt att skapa teologi som kallas kontextuell teologi. Ibland används också termen vardagsteologi. Utgångspunkten är att teologin hör till alla kristna, inte bara till präster eller yrkesteologer. Att skapa teologi innebär daglig eftertanke och att söka svar på vad det innebär att leva som kristen just här och nu. Vardagslivet, samhällsförändringarna, mänsklighetens mångfald – dessa utgör den kontext i vilken teologin uppstår.

Kontext innebär ett sammanhang: alla fenomen är en del av en större helhet. Även om all teologi har uppkommit i något sammanhang, utgår den kontextuella teologin medvetet från människornas vardagssituationer och utmaningarna i samhället. Man tar på allvar tanken att människorna är en del av den miljö, de nätverk och den kultur de lever i. Till exempel samhällsstrukturerna eller familjemodellerna påverkar människorna och deras möjligheter och erfarenheter.

Den kontextuella teologin utgår inte från allmänna teorier utan från enskilda situationer. Den söker svar på frågan vad det innebär att troget följa Kristus idag. Det är också viktigt att gräva djupare än enskilda erfarenheter. En central sak är att särskilt lyssna till de utsatta. Vid sidan av individernas erfarenheter ska samhälleliga, politiska och kulturella förändringar synliggöras.

Kontextuell teologi är inte bara en typ av teologi utan omfattar till exempel postkolonialistisk och feministisk teologi, miljöteologi och svart teologi.

Liksom den anglikanska teologen Kenneth Leech kan vi gestalta den kontextuella teologin på följande sätt:

• Platsen för att skapa teologi är den lokala kristna gemenskapen.
• Att skapa teologi innebär inte enbart intellektuell verksamhet: teologi kan också uttryckas till exempel med hjälp av poesi, bildkonst och musik.
• I det teologiska arbetet behövs människor i olika åldrar från olika kulturer och socialgrupper.
• Det teologiska arbetet fortsätter ständigt. Det är en process utan slut.
• Teologin är rörig och ofullständig. Den omfattar också utmaningar och kriser – i världen, församlingen, det lokala samhället och vårt eget liv. Det finns inga lätta svar.
• Bön och meditation utgör grunden för teologin.
• I teologin söker vi sanningen och är öppna för Guds verklighet.

Bibeln och dess berättelser, liknelser, teman och begrepp hör till skapandet av teologi. Bibeln visar också att teologin har utvecklats: Femte Moseboken kompletterar tankarna i Andra Moseboken och Nya testamentet kommenterar Gamla testamentet.

Den traditionella akademiska teologin utgår från ansedda texter och övergår från traditioner till praxis genom tolkning. Den kontextuella teologin vänder på processen för att skapa teologi. Först kommer en fråga som uppstår i vardagen och i livet. Utgångspunkten är en omvälvning, störning eller förändring som kräver nytt tänkande och ny handling.

Teologin uppstår i en dialog där människornas frågor och erfarenheter möter den kristna traditionen. Ibland utmanar de vardagliga erfarenheterna och frågorna i dagens samhällen också de ståndpunkter som finns i Bibeln.

Lisälukemista – litteratur på finska, engelska och svenska.

När Israels folk vandrade i öknen mot det utlovade landet gav Gud dem manna att äta. Mannan kunde inte sparas, men varje morgon kunde folket samla in ny manna från marken. Kontextuell teologi är som manna för resan: den strävar inte efter att utarbeta allomfattande teorier, utan svara på de konkreta frågor som den lokala kristna gemenskapen har. Teologin går från ord till handling: om vi vill vara trogna Kristi efterföljare, vad bör vi göra eller låta bli att göra just idag och just här?

En sådan teologi accepterar det faktum att livet hela tiden ställer kristna inför nya utmaningar som det inte finns färdiga svar på. Teologin är vardaglig. Den börjar och slutar med praktiken. Frågorna kan vara mycket enkla, men svaren på dem berättar vad vi tror på.

När en kristen gemenskap funderar över vardagliga frågor som har att göra med gemenskapens liv, gör den en teologisk reflektion. Syftet med den teologiska reflektionen är praktisk visdom som visar sig i hur människorna lever i förhållande till varandra, delar gemenskap, visar ömsesidig omsorg och lever ut sin andlighet. Kännetecknet för en vis person eller en vis gemenskap är att värderingarna och handlingarna inte står i konflikt med varandra.

Den teologiska reflektionen är en lärandeprocess som utgår från erfarenhet. Livet ger oss ständigt nya frågor som vi ännu inte kan svara på. Den teologi som kristna skapar tillsammans innebär därför kontinuerligt lärande.

Kontextuell teologi handlar till exempel om hur man beaktar tillgänglighet. Hur kommer en person med begränsad rörlighet in i kyrkan? Hur får barn synas och höras vid församlingens sammankomster? De avgöranden som verkar vardagliga avslöjar vem som är välkommen till församlingen. De synliggör gemenskapens värderingar och teologi. Läs mer om tillgänglighet i kyrkan.

Den teologiska reflektionen som en lärandeprocess kopplar samman livet och erfarenheten med de stora berättelserna, temana och traditionerna inom teologin. Resultatet av detta är att man gör, är och låter bli att göra.

Det är bra att påminna i synnerhet oss lutheraner i ”ordets kyrka” om att den teologiska reflektionen inte bara innebär att tala eller tänka. Teologi kan också skapas med hjälp av konst och i tystnad. Bön är nödvändigt för att skapa teologi.

Hur kan kontextuell teologi skapas i praktiken?

• Se: Vilken är den fråga som medför ett behov av att skapa teologi? Vilka erfarenheter och observationer hänför sig till frågan? Fundera på hurdana kontakter det finns mellan de olika sakerna.
• Bedöm: Hur hänför sig frågorna och observationerna till ett större sammanhang? Hur står de i växelverkan med den bibliska, teologiska och samhälleliga kunskapen?
• Agera: Vilka praktiska slutsatser kan vi dra? Hurdana åtgärder bör man nu vidta? Vad borde man låta bli att göra?

Teologi är kontinuerligt lärande. Vilka nya frågor väcker detta?