I Finland finns det fortfarande cirka 300 kyrkliga byggnader med spåntak. Spåntaket har varit en traditionell takbeklädnad och när det gäller äldre kyrkor nästan det enda alternativet. Först på 1800-talet blev det modernt med kyrkor som hade mindre taklutning, och då började andra takmaterial så småningom användas.
Det främsta skyddsmaterialet för spåntak är traditionell dalbränd tjära som framställs av kådrik tallved. När det blev avbrott i tjärproduktionen från 1950-talet till 1980-talet användes substitutämnen som inte gav något långvarigt skydd åt spåntaken. Tvärtom fick de spånorna att stöta ifrån sig tjäran. Det här har gjort att många spåntak måste renoveras i förtid. En utmaning när det gäller tjärningen av spåntak är tillgången på traditionell dalbränd tjära. Eläköön Terva-föreningens penninginsamling till hjälp för finländska framställare av traditionell tjära räckte för att utföra de analyser som krävdes av tjära, och därmed har talltjära från de tre största finländska tjärtillverkarna i enlighet med Europeiska gemenskapens kemikalieförordning REACH registrerats hos Europeiska kemikaliemyndigheten ECHA 2018. De företag som har registrerat sig kan hädanefter producera 1–10 ton tjära per år. Exempelvis byaföreningar eller evenemangsarrangörer får även i fortsättningen framställa tjära utan registrering, förutsatt att årsproduktionen understiger ett ton.
Vård och reparation av spåntak kräver kompetens och hantverksfärdigheter, men det finns få personer som reparerar och tjärar spåntak. Kyrkostyrelsen har publicerats en handbok om vård och reparation av spåntak som riktar sig särskilt till församlingarna. Handboken har publicerats elektroniskt på kyrkans webbplats för publikationer i december 2023.
Kyrkostyrelsens överarkitekt deltar också i Nordic Tar Network, ett nordiskt nätverk om tjära för sakkunniga. Nätverket samlar in och dokumenterar kunskap om tjära.