Samarbetet mellan skolan och kyrkan utgår från skolornas önskemål och från vad församlingarna kan erbjuda.
Samarbetet mellan skolan och kyrkan bygger på gällande lagstiftning och Utbildningsstyrelsens anvisningar (2022).
Med hjälp av fyra samarbetskorgar beskrivs principerna för olika samarbetsformer.
För att garantera att religionsfriheten förverkligas är det viktigt att vara medveten om vilka principer som gäller för olika slag av samarbete.
Skolans allmänbildande undervisning grundar sig på läroplanerna och på skolans pedagogiska mål.
Församlingens anställda kan fungera som sakkunniga inom sitt område och församlingen kan erbjuda lärmiljöer för undervisning i flera olika läroämnen. En kyrka kan vara en lärmiljö i undervisningen i religion, konst, musik, arkitektur och historia.
Religionsundervisningen är allmänbildande undervisning, som följer läroplanen i religion. I den ingår det att bekanta sig med församlingens verksamhet, kyrkobyggnaden, begravningsplatsen, psalmer, kristna förrättningar och böner.
I den allmänbildande undervisningen får det däremot inte ingå religionsutövning eller förkunnelse. Man får alltså lära sig om bön, men inte be.
Det är viktigt att både lärarna i skolan och församlingens anställda känner till principerna för samarbetet och att man tillsammans och i god tid planerar en lektion eller ett studiebesök.
I de finländska skolorna firas många traditionella högtider såsom julfest, vårfest och självständighetsdagsfest.
De här festerna är inte religiösa evenemang och får därför inte innehåll religionsutövning (bön, förkunnelse). Det behöver inte heller ordnas alternativt program.
Utbildningsanordnarna beslutar om festerna och deras innehåll. Enstaka religiösa inslag kan ingå i gemensamma fester eftersom de hör till den finländska kulturen. Man kan till exempel sjunga ”Den blomstertid nu kommer” på vårfesten. Församlingsanställda kan delta som inbjudna gäster, men det får inte ingå religionsutövning i deras anföranden.
I Grundlagsutskottets betänkande (16/2021) betonas att användningen av religiösa lokaler som festplats är förknippat med spänningar i fråga om religionsfrihet, likabehandling och neutralitet. Det är inte förbjudet att använda till exempel en kyrka som festsal, men skolan måste då försäkra sig om att elevernas religions- och samvetsfrihet tryggas på lika villkor.
Religiösa evenemang planeras tillsammans utifrån principen om positiv religionsfrihet.
Till religions-och samvetsfriheten hör enligt grundlagen (§ 11) rätten att bekänna sig till och utöva en religion samt rätten att ge uttryck för sin övertygelse. Religiösa evenemang och förrättningar kan därför innefatta religionsutövning såsom bön.
Utbildningsanordnaren kan besluta om religiösa evenemang skall ingå i skolans verksamhet. Religiösa evenemang ordnas separat från den övriga undervisningen och eleverna/de studerande ges möjlighet att delta i ett meningsfullt alternativt program som ordnas av skolan.
Information om evenemangen ges i god tid och evenemangen namnges så att de ger en korrekt uppfattning om deras religiösa karaktär. Vårdnadshavarna besluter om barnets deltagande, studerande på andra stadiet besluter själv. Friheten att inte delta i ett religiöst evenemang är oberoende av medlemskap i ett religiöst samfund, ingen är skyldig att mot sin övertygelse ta del i religionsutövning.
Samarbete mellan skolan och församlingen kan gälla både elevernas/de studerandes och personalens välbefinnande.
Samarbete kan både vara preventivt arbete för elevernas välbefinnande och stöd i krissituationer. Det kan handla om att församlingens anställda kan stöda eleverna genom att finnas till under raster eller på lägerskolor, men den kan också vara samtalsstöd i en individuell eller kollektiv krissituation. I första hand är verksamheten preventiv och inriktad på grupper.
Samarbetet mellan skolan och församlingen kan också gälla lärarnas välbefinnande. Församlingens anställda kan vara bollplank i frågor om fostran och stöda lärarna i deras uppdrag. Församlingen kan också ordna rekreationsdagar eller bekosta lärares deltagande i retreater.
Församlingens anställda kan också delta som sakkunniga, inledare eller samtalsledare under föräldramöten eller bekosta en gäst som kan föreläsa för och diskutera med föräldrarna.
Samarbetet mellan skolan och församlingen kan också bestå i att skolan kan informera om församlingens klubbar, läger o.s.v.
Kriteriet för Fostran och välmående är personalens och elevernas/studerandes tillväxt och välbefinnande.
Samarbetet mellan skolan och kyrkan bygger på en gemensam värdegrund, som framför allt innefattar
Värdegrunden i den grundläggande utbildningen i Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen (2014).
Till värdegrunden i kyrkan hör att ha omsorg om sina medmänniskor, oberoende av tid och plats.
För att göra barns och ungas röster hörda har man i den evangelisk-lutherska kyrkan sedan 2015 som redskap använt barnkonsekvensanalys (BKA). Det innebär att man inför alla beslut som tas på alla nivåer inom förvaltningen bör göra en analys av vilka följder detta har för barn och unga.
Ungdomars delaktighet förverkligas till exempel i påverkansgrupper för unga och i Borgå stifts ungdomsparlament, Ungdomens kyrkodagar.
Både skolan och kyrkan jobbar för och med samma barn. Ett gott samarbete mellan alla som arbetar med barnen på ett område är till barnens bästa.
Samarbetet mellan församlingen och kommunen kan definieras i ett samarbetsavtal. Fyra steg till ett samarbetsavtal beskriver processen, som både kommunen och församlingen kan ta initiativ till. Det tar tid och resurser att diskutera sig fram till ett avtal, men gör att samarbetet blir mera synligt, kontinuerligt och förutsägbart.
Ett skriftligt avtal definierar församlingens och kommunens samarbete till exempel i småbarnspedagogiken, förskolan och den grundläggande utbildningen. Alla kommuner och församlingar, oavsett storlek, har nytta av att ingå avtal.
Ett avtal gör samarbetet mera synligt och förutsägbart, det är bindande och främjar det ömsesidiga förtroendet. Ikraftvarande anvisningar och bestämmelser beaktas då man ingår avtal. Avtalet underlättar också det fortsatta samarbetet då det sker förändringar i personalen.
Arbetet med avtal börjar med gemensamma möten och samtal. Under samtalen utvärderar man det tidigare samarbetet och diskuterar både vad som har fungerat bra och vad som har varit utmanande. Man för uppriktiga samtal om samarbetet och beaktar båda partnernas tankar om det.
När man har kommit till en gemensam förståelse enas man om tidtabellen och vilka beredarna är. Både kommunen och församlingen kan ta initiativ till förhandlingar och till att ingå avtal.
Efter att det allmänna avtalet har varit på remissrunda och ändrats utgående från kommentarerna, bekräftas det av underskrifter på officiell nivå. Som bilaga till avtalet bifogas en verksamhetsplan. I den definieras samarbetets olika former. Dessutom kan församlingarna, småbarnspedagogiken och skolorna göra en årsklocka, där viktiga tidpunkter för samarbetet skrivs in.
Det är viktigt att avtalets innehåll introduceras för alla anställda hos båda parterna. Nyttan med avtalet syns i det dagliga arbetet. Man utvärderar utfallet av det gemensamma avtalet och uppdaterar verksamhetsplanen tillräckligt ofta. Det sker till exempel under gemensamma möten eller med hjälp av enkäter. Det är också bra att komma överens om hur man informerar om samarbetet.
Ladda ner Fyra steg till ett samarbetsavtal (pdf)
Modell för samarbetsavtal
Frågor för B- delen
I religionsfrihetslagen från år 2003 beskrivs vad religionsfriheten innebär i fråga om barns och ungas rätt att få påverka och bestämma över sin egen religionstillhörighet.
Utbildningsstyrelsens anvisning om anordnande av undervisning i religion och livsåskådningskunskap beskriver vad religionsfrihet innebär i praktiken i skolorna.
Religionsfrihet är en grundläggande mänsklig rättighet och en viktig förutsättning för ett demokratiskt samhälle. Religionsfriheten har både en positiv och en negativ sida. Positiv religionsfrihet innebär rätt att tro och praktisera sin religion. Negativ religionsfrihet innebär rätten att inte göra det.
I §11 i Finlands grundlag nämns både frihet till och frihet från religion:
“Var och en har religions- och samvetsfrihet. Till religions- och samvetsfriheten hör rätten att bekänna sig till och utöva en religion, rätten att ge uttryck för sin övertygelse och rätten att höra till eller inte höra till ett religiöst samfund. Ingen är skyldig att mot sin övertygelse ta del i religionsutövning.”
Artikel 18 i FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna lyfter fram varje människas rätt att på olika sätt utöva sin religion:
“Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning och att, ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor.”