Hjärtats bildning 750 år: Finland föddes med kyrkan

Kyrkans jubileumsår påminner oss om att kyrkan inte är en ö avskild från samhället, utan en naturlig och viktig del av livet, historien och kulturen i Finland.

Grundstenen till välfärdsstaten lades i Åbo år 1276, när Åbo domkapitel grundades. Den här händelsen markerade början på utvecklingen av den finländska bildningen, den offentliga förvaltningen och skolväsendet. I år firar vi 750-årsjubileum.

– Det kan låta tråkigt att fira Finlands äldsta ämbetsverk, men god förvaltning förtjänar att firas. Vår tid visar varför det är angeläget att stärka demokratin och nödvändigt att värna om bildning och kultur, säger biskop Mari Leppänen.

– I lilla Finland är bildningen en stor del av vår identitet. Vårt stifts 750-årsjubileum är inte bara Åbos eller kyrkans fest, utan berör hela samhället, betonar Mari Leppänen i början av intervjun.

Leppänen står i slutet av en kedja biskopar som började för ungefär 900 år sedan, med den legendariska biskop Henrik som mördades med Lallis yxa. 2021 gick hon ner för den långa mittgången i Åbo domkyrka till altaret. Firandet under pandemitiden var utåt sett blygsamt och församlingen följde biskopsvigningen hemma framför tv:n.

Mari Leppänen var den första kvinnan att vigas till biskop i ärkestiftet. När hon gick till altaret tänkte hon på ”alla de steg som genom tiderna trampats på dessa slitna stenar. Processioner där Guds vandringsfolk gått i första ledet.”

Vår nationalhelgedom ligger bokstavligen i den finska kulturens vagga.

”Den har sett välstånd, glädje och storslagna processioner, men också längtan, förstörelse, sorg och utanförskap. Människor har burit sina liv till kyrkan, där har de funnit tröst och tagit med sig den tillbaka till sin vardag”, skriver Leppänen i sin bok Kuulun tähän maisemaan (Jag hör hemma i detta landskap, Kirjapaja 2023).

En kyrka som gör meningsfulla saker

Mari Leppänen är tacksam över att få vara en länk i en lång kedja.

– En biskop är en vanlig människa som inte ska ha för höga tankar om sig själv, men kyrkan är en viktig aktör i samhället. Kyrkan måste göra sig förtjänt av sin ställning genom att bidra med gott i människors liv, säger Leppänen.

Kyrkans uppdrag är att göra meningsfulla saker till förmån för alla. Den främjar inte bara sina egna medlemmars intressen och är inte heller enbart en nationell aktör.

Biskop Leppänen påpekar att kyrkan en gång i tiden ”använde hårdhandskarna” mot dem som inte uppfyllde den lutherska enhetskulturens normer. Vi behöver fortfarande arbeta för att förverkliga religionsfriheten och varje människas lika värde.

– Det vore ett tecken på bristande bildning att föreställa sig att kyrkans roll endast är att försvara sig själv som institution. Vi ska modigt delta i samhällsdebatten och försvara varje människa och hela skapelsen.

Mari Leppänen försöker göra sitt bästa i dessa något utmanande tider. Kyrkan har nog genomlevt svåra tider också tidigare.

– Just nu måste vi vara aktiva på nya sätt för att hänga med i den offentliga debatten. Jag hoppas att vi fortsättningsvis kan se religionens positiva inflytande och betydelse i människors liv.

I dag utnyttjas religionen också på ett nytt sätt som ett politiskt verktyg.

– Som kyrka måste vi vara vaksamma och tydliga med vad som hör till den kristna tron och vilka värderingar den kan försvara.

Ett växande intresse för tron

Enligt biskopen är det anmärkningsvärt – och delvis orsakat av kyrkans representanter själva – att den unga generationen finska kvinnor är Europas näst minst troende kristna.

– De har svårt att förstå kyrkans ståndpunkt i vigselfrågan och hur den ifrågasätter kvinnors och sexuella minoriteters roll.

De ständiga interna tvisterna inverkar också negativt på människors relation till kyrkan.

– Vi lever i många avseenden i utmanande tider. Människor söker trygghet och tröst och längtar efter tro på framtiden. Många vänder också blicken mot kyrkan. De senaste konfirmandundersökningarna visar på ett växande intresse för kristen tro bland ungdomar.

Allt fler unga väljer i samband med konfirmandundervisningen att gå med i kyrkan och låta sig döpas.

– Det är ett tydligt uttryck för förtroende. Jag hoppas att vi i kyrkan skulle rikta vår energi mot de här människorna och mot vår tids existentiella frågor. Om vi bara inte själva vore ett hinder för mötet mellan människan och Gud!

Finland föddes med kyrkan

Samarbetena och evenemangen under årets 750-årsjubileum har förberetts under lång tid.

– De inbjudna parterna, från ministerier till universitet, svarade genast att de definitivt ville delta i jubileumsfirandet.

– Även om kyrkans ställning som institution har förändrats, befinner den sig inte i samhällets utkant utan är en väl ansedd samarbetspartner, säger Leppänen.

En av biskopsämbetets viktigaste uppgifter är att upprätta nätverk mellan kyrkan och samhällsaktörer, föreningar och organisationer.

– Jubileumsåret påminner oss om att kyrkan inte är en ö avskild från samhället, utan en naturlig och viktig del av livet i Finland.

Det är ingen överdrift att säga att Finland föddes med kyrkan.

Domkapitlet som grundades i Åbo stift för 750 år sedan möjliggjorde bland annat utvecklingen av folkbokföringen, skolväsendet, fattighjälpen och förvaltningsstrukturerna i samhället.

Ungas bildning börjar med läskunnigheten

Även universitetsutbildningen och folkbildningen utvecklades i anslutning till kyrkan.

– Åbo domkapitel var först i Finland med att skicka studenter utomlands redan på 1350-talet. Genom kyrkan kom nya idéer, läskunnighet och utbildning hit till landet, säger Mari Leppänen.

Samarbetet mellan skolan och kyrkan har varit fruktbart under lång tid och förhoppningsvis kommer det att vara så även i framtiden.

– Faktum är att hela skolväsendet byggdes upp genom kyrkan. Kyrkan spelade en mycket viktig roll i att stärka finländarnas läskunnighet.

Under det här årtusendet har skolbarnens läsförmåga försämrats. En del barn och ungdomar har så svaga läs- och skrivkunskaper att det äventyrar deras möjligheter att fortsätta sina studier och komma ut i arbetslivet.

Under det nationella jubileumsåret står ungas perspektiv i fokus. En av samarbetspartnerna är Läsveckan som koordineras av Läscentrum, och som syftar till att inspirera människor i alla åldrar att läsa böcker.

På Agricoladagen den 9 april ordnas evenemanget Lästorsdag som en del av samarbetet och alla bjuds in att delta.

Kyrkan deltar i läskunnighetstalkot för barn och ungdomar genom att uppmuntra särskilt konfirmander att läsa.

– Jag tycker det skulle vara jättefint om konfirmanderna kunde besöka äldre eller barn och läsa högt för dem.

En motkultur till ett allt tuffare samhällstempo

För den unga generationen berättar jubileumsåret också något om allt det goda kyrkan varit med om att bygga upp och om den roll som kristendomen haft i Finland.

I kyrkan behöver pedagogerna vara närvarande i barnens och de ungas liv framför allt som lyssnare och stödjare, anser Mari Leppänen.

– De traditionella morgonsamlingarna i skolan hör till det förflutna, men stödet för barns och ungdomars välbefinnande fortsätter. Också det hör till kärnan i kyrkans arbete.

I dag tror många unga att framgången i livet hänger på dem själva.

– Ingen borde behöva tro att de måste klara sig på egen hand här, betonar Leppänen.

Hon framhåller kyrkans roll som en motvikt till ett allt tuffare samhällstempo.

– Människor längtar efter tystnad, frid och måttfullhet. Församlingarna borde erbjuda utrymme för en rofylld tillvaro där man inte behöver prestera eller förtjäna något.

Konsten att vara närvarande i stillheten, som härrör från kristendomens kärnbudskap, innefattar en förståelse om att inte allt beror på en själv.

– Vem som helst kan plötsligt få sitt liv förändrat på ett grundläggande sätt. Ändå kan vi känna frid och tillit till att allt kommer att ordna sig.

Konsten och kyrkan har en gemensam uppgift

– I lilla Finland har konsten – till exempel litteratur, musik, bildkonst och arkitektur – alltid varit en stor del av vår identitet. Det är viktigt att förstå våra egna rötter, inklusive kristendomens roll, så att vi vet vad vi vill försvara, säger Mari Leppänen.

Under jubileumsåret samarbetar kyrkan också med Konsttestarna. Finlands största program för kulturfostran erbjuder alla åttondeklassare och deras lärare ett till två besök per skolår för att uppleva konst av hög kvalitet.

– Konsten bryter och utmanar våra tankebanor. Den lämnar intryck som kan förändra oss, säger Mari Leppänen.

Redan 2025 har det varit möjligt att ta del av konstupplevelser i kyrkorna och unga har kunnat bekanta sig med konstformer som mera sällan förknippas med kyrkorummet, till exempel dans.

– Konst- och kulturupplevelser har mycket gemensamt med kyrkans arbete. Vi försöker sätta ord på det som inte går att beskriva och förstå människans plats.

Jubileumsåret 2026 erbjuder varje församling en unik möjlighet att verka i gränslandet mellan kultur, konst och historia i samarbete med lokala aktörer.

– De här evenemangen erbjuder möjlighet att synliggöra kyrkans betydelse som värdeskapare i samhället, men också att på nya sätt ge utrymme för en dialog mellan konst och kyrkorum.

Vi behöver förmågan att se långsiktigt

Biskop Leppänen ser det som kärnan i sin uppgift att stödja det viktiga arbete som utförs i församlingarna. Bland församlingsmedlemmarna finns stor sakkunskap, engagemang och viljan att bygga en bättre morgondag.

– När vi ser tillbaka på historien har vår kyrka fortfarande goda möjligheter att verka i det finländska samhället.

Under sina besök runt om i församlingarna har Mari Leppänen sett vilken betydelse kyrkan har för hela det finländska samhället och i människors liv.

Andlighet ger oss motståndskraft, en förståelse för historien och mod att blicka framåt.

– I kyrkan behövs just förmågan att se långsiktigt. Det finns många olika bekymmer i vår tid. Vi behöver tillit till morgondagen och en känsla av gemenskap. Vi kommer att klara av även dagens svårigheter och morgondagen kan också föra med sig något gott.

Barnfattigdomen har ökat och många unga mår dåligt. Även de äldre upplever otrygghet och frågar sig om någon kommer ta hand om dem när de inte längre klara av att ta hand om sig själv, påminner Mari Leppänen.

Särskilt diakoniarbetarna känner till och märker av människors behov av hjälp.

– Församlingarnas resurser är inte oändliga, men vi kan till exempel hjälpa till att lindra ensamhet.

– Vi förstår väl vilken stor roll kyrkan kan ha i att leda med hopp, hantera känslor som rör vår tids problem och dela människors nöd?

Längta inte tillbaka, förnya er

Mari Leppänen har ofta talat om vikten av att känna till historien och uppskatta och förstå betydelsen av kontinuitet och traditioner. Samtidigt måste vi gå mot framtiden.

– Starka rötter ger kraft till ett arbete som modigt måste sträva framåt.

En vägvisares uppgift är att blicka mot framtiden när världen förändras.

– Många förändringar utmattar oss, vissa skrämmer, andra kallar. Många frågar sig om något längre är beständigt. Vad är det som bär oss och håller oss uppe?

Även i församlingarna är förändringen oundviklig och fortgående, så att evangeliet kan vara sant i olika tider.

– Kristna är inte kallade att längta tillbaka till det förflutna eller att bara anpassa sig till föränderliga tider, utan också att förnya.

Biskopen är med och leder förändringen och förnyelsearbetet.

– Jesus befallde oss inte att hållas på vår plats, utan sände oss modigt ut i världen och den föränderliga tiden.

Mari Leppänen har funderat på hur vi kan sträcka oss mot det nya och se framtiden genom Jesusbarnet. Ser vi och känner vi igen människors längtan och kan vi svara på det sökande som möter oss på ett nytt och kanske för oss främmande sätt.

– Bland oss finns människor som i sitt inre söker och längtar mer än någonsin tidigare. Människor som har lämnat kyrkan men fortfarande ber. Människor som upplever att de betraktar livet och kyrkan som en teaterföreställning, från åskådarplats.

Text: Janne Villa
Foto: Suvi Elo, Kyrkans materialbank