Hur bär kyrkan sitt ansvar för miljön? Vi människor är del av naturen och dess kretslopp, en del av Guds skapelse. Det här är grunden för kristet miljötänkande. Skapelsen är helig och det är vår uppgift och vårt ansvar att bruka och bevara den. Kristendomen är en motkraft till konsumtionskulturen.
För kyrkan är miljöansvaret alltså inte något extratillägg utan en del av grunduppdraget. Kyrkan agerar, både genom uttalanden och praktiska handlingar, för att bromsa klimatförändringarna och förlusten av biologisk mångfald. I det här arbete ingår att lyssna på experter och samarbeta med forskare och andra som arbetar med miljö- och klimatvetenskap.
Klimatförändringarna är något som orsakar mycket oro och ångest för många människor. Här vill kyrkan vara en stödjande och uppmuntrande kraft: det finns hopp för mänskligheten, och tillsammans kan vi övervinna klimatkrisen.
Känslan av att ha kontroll över sitt eget liv ökar individens, och därmed samhällets, motståndskraft när vi ställs inför svåra eller till synes omöjliga utmaningar. Men enskilda människor ska inte behöva ta på sig skulden för globala problem. Därför vill kyrkan i stället uppmuntra människor att göra det som är möjligt för just dem.
Kyrkan strävar målmedvetet mot att göra den egna verksamheten mer ekologiskt hållbar: målet är en koldioxidneutral kyrka senast 2030.
Kyrkans klimatprogram ger teologiska utgångspunkter och praktiska rekommendationer för klimatarbetet. Klimatprogrammets centrala utgångspunkter är tacksamhet, respekt och måttfullhet. Enligt programmet är kristendomen en motkraft till konsumtionskulturen, och kyrkan måste bedöma sin klimatpåverkan i sin egen verksamhet.