Fem minuter för att stanna upp, andas, hitta jämnvikt. Unna dig själv en stilla stund med en av de här meditationerna som du kan lyssna till eller läsa själv.
Meditationerna är från början producerade för kampanjen Ekofasta.
Enkelhet är temat för den här meditationen. Den bjuder dig att lyssna och leva dig in i en stund av långsamhet. Du behöver inte göra något, du får bara ta del av en reflektion om glädjen och skönheten i det lilla.
text & röst: Birgitta Udd inspelning & klipp: Monica Slotte
Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske på jorden så som i himlen. Ge oss i dag det bröd vi behöver.
Ge oss i dag det bröd vi behöver – så är en del av bönen Vår Fader. Men kan det vara så enkelt att be om det jag behöver att endast säga och be Ge oss i dag det bröd vi behöver – kan och får allt inkluderas i den där lilla delen av bönen?
Och vad är det jag behöver, på riktigt? Och vad behöver du, just i den här stunden. Jag vet inte var du befinner dig just nu men jag sitter på terrassen och känner lite av solens små strålar mot mitt ansikte. Jag har bara en liten, liten stund att sitta här, men vill så innerligt vila en stund, för jag behöver det.
En kaffekopp och ett glas vatten har jag bredvid mig. Jag sluter ögonen. Andas. Vänta lite … tvätten måste på. Tandkräm från butiken, måste komma ihåg och hostmedicin från apoteket, det får jag inte glömma. oj, suck. Jag dricker ännu en klunk av kaffet. Försöker andas djupt ett tag igen. Varför ska det vara så svårt att bara sitta och göra ingenting?
Jag är ju här. Just nu får jag och kan jag sitta här och jag behövs ingen annanstans. Minstingen sover och de två andra kommer från skolan först om ett par timmar. Tvätten går ingenstans och butiken är också kvar. Den här stunden är min. Din och min Gud, en stund av vila och kanske lite eftertanke.
Jag drar ännu en djup suck och känner hur luften fyller mina lungor. Lyfter vattenglaset och sätter det mot mina läppar och känner sen hur det rena och klara vattnet tas tacksamt emot av hela kroppen.
Ett par fotgängare går förbi, vi tittar på varandra. Jag känner inte dem, men ger dem en liten nickning – kanske de bor lite längre bort i backen. Vad månne de behöver idag?
Där kommer också grannens katt, ser ut som om han har all tid i världen, snusar i buskarna och kommer sen och stryker mig längs mitt högra ben. Jag krafsar honom bakom ena örat och vips så hoppar han upp i min famn – gissar att hans behov är lätt att fylla idag, en stunds mys i min famn och en burk kattmat när han kommer hem.
Ge oss i dag det bröd vi behöver – bönen Vår Fader och just den delen av bönen har stannat kvar i mina tankar den här förmiddagen. Ge oss idag det bröd vi behöver – men vad är det jag behöver?
Det är ju inte bara bröd, mat som vi får be om i bönen utan allt det som vi behöver för varje dag. Vad behöver jag idag? Inspiration till veckans mat meny, krafter att orka med barnen, tid för att träffa någon vän kanske, hemsysslor… Vad behöver du? Just nu?
Och mitt behov just nu är bara en enkel liten stund av återhämtning. Bara få sitta här och låta tankarna komma och gå, ingen som förväntar sig något av mig, inget som jag måste göra. Att bara sitta här och göra ingenting en stund.
Och vid bönens ord, “ge oss idag det bröd vi behöver”, så tänker jag också att du, Gud, är nära mig. Det är ju med dig jag pratar och det är till dig jag ber om det jag behöver idag. Jag tänker att du sitter här med mig i den här enkla lilla kaffe- och bönestunden.
Du såg säkert grannarna som gick förbi och jag anar att du också log mot dem och jag tänker att när katten suttit en stund i min famn, så hoppar han säkert över till dig och önskar att du fortsätter att krafsa honom. Jag delar gärna den här stunden med dig och om du vill hämtar jag en kopp kaffe till dig med.
Så, Jesus, tack för den här stunden av någon slags stillhet, där jag får sitta och andas. Stunden är inte lång men den är skön och jag är glad för att jag tog mig tid för att sätta mig ner en stund idag. Glad över att du också stannade upp tillsammans med mig. Jag ber om det som jag behöver till resten av den här dagen, varken mera eller mindre. Jag ber även för grannarna, ge dem det de behöver idag.
Amen.
Förundran är temat för den här meditationen. Den bjuder dig att landa där du är, i din omgivning och i dig själv, att se dig omkring och förundras.
text & röst: Maria Repo-Rostedt inspelning och klipp: Monica Slotte
I den här meditationen kan du röra på dig eller vara stilla. Du får gärna vara ute. Om du är inne, ställ dig om möjligt vid ett fönster.
Börja med att stilla dina tankar. Ifall det känns naturligt för dig kan du påminna dig om att du är i Guds kärlek.
Bli medveten om vad du vill med den här stunden.
Fortsätt med att bli medveten om din kropp. Hur känns det i din kropp just nu? Du kan börja med att fästa uppmärksamheten vid dina fötter och sedan i tankarna fortsätta uppåt kroppsdel för kroppsdel. Kanske du också kan känna kläderna mot din hy?
Nu får du lägga märke till ljuden omkring dig. Vad hörs? Vad väcker ljuden hos dig?
Sedan får du låta ljuden och det de har väckt hos dig vara och övergå till att fästa uppmärksamheten vid det du ser. Vad ser du just nu? Lägg gärna märke till detaljerna.
Ser du något som är vackert? Låt din blick vila vid det. Njut av det vackra. Låt dig förundras över det.
Om det inte finns något vackert i ditt synfält, låt ändå din blick vila vid något du ser. Vad väcker det icke-vackra hos dig? Kan du förundras över också det?
Nu får du låta också det du ser och det som det väcker hos dig vara. Ta en liten stund till att igen lägga märke till din kropp. Hur känns den just nu?
Tänk sedan tillbaka på det du har sett, hört och erfarit under den här meditationen.
Om det känns naturligt för dig kan du samtala om det med Gud.
Avsluta din meditation på ett sätt som känns naturligt för dig, kanske med en bön.
Gud välsigne dig.
Kravlöshet är temat för den här meditationen. Den bjuder in dig till en lugn stund vid dagens slut, där du får fundera över var du hittar platser, stunder och människor som är kravlösa.
röst & text: Birgitta Udd inspelning & klipp: Monica Slotte
Jag har satt mig i soffan, båda barnen är i säng, det tog en lite längre stund att få dem att varva ner sig idag men nu känner jag hur tystnaden sakta fyller vårt hus. En avse bästa stunderna på hela dagen.
En stunds kravlös tystnad innan jag avslutar dagen helt, men jag måste ännu städa bort alla leksaker i vardagsrummet och tömma diskmaskinen. Det är så mycket skönare att börja en ny dag utan att snubbla på en massa lego delar, småbilar, pennor, bollar och dockor.
Men inte riktigt än, just nu vill jag och just nu får jag sitta en stund och göra ingenting. En tekopp i handen, ett tänt ljus på bordet. Jag är så trött i kroppen och i knoppen!
Det där med att ha kravlösa stunder är inte så lätt – hur gör du, var hittar du dem? Att få sitta så här en liten stund utan att någon förväntar sig något av mig det är kravlöst för mig, ingen som behöver något, ingen som ropar efter mig (hoppas, hoppas barnen sover hela natten igenom), inga arbetsuppgifter som är oklara (vilket det i och för sig alltid finns, men inget som jag måste ta itu med just nu) – de här stunderna längtar jag efter och försöker göra mitt bästa för att hålla fast vid dem.
Mina tankar går till dagen som snart är slut – har jag haft några kravlösa stunder idag?
Det är ju så mycket runtomkring som tränger på med olika krav: från barnens daghem och skola, att delta i föräldramöten och önskan om att man ska engagera sig i föräldraföreningen och likaså i barnens olika hobbyföreningar; försäljning av toapapper, strumpor, tvättmedel och så förstås att stå i caféet under matcher; sociala medier som trycker på med hur jag ska se ut, hur jag ska klä mig, vilka dieter som är bäst för tillfället; politikerna som lockar med det ena och det andra för att jag ska rösta på dem i det kommande valet; församlingsengagemang – fick ett brev hem häromdagen om församlingens verksamhetsformer speciellt nämndes familjearbetet – allt och alla önskar det ena och det andra av mig.
Inklusive jag själv. Jag vet att jag kräver att jag ska engagera mig på olika sätt utöver att vara en bra mamma, sköta hemmet och jobbet, men ibland känns det att det blir för mycket. Och jag behöver stunder och platser och situationer där jag kan vara mig själv.
Så var finns det kravlösa platser, situationer?
Tidigare idag träffade jag en god vän som betyder mycket för mig och med henne känner jag att jag får vara mig själv, hon ställer inga krav på mig. Vi delar skratt och tårar, eländiga saker i livet och roliga händelser. Med henne kan jag också ha vara osminkad och inte behöver jag fundera på vad jag har för kläder på mig – en kravlös vän. Tacksam!
Kravlösa platser? Finns det ställen dit jag kan gå och känna att jag får vara mig själv? Jo, nu vet jag! I frissan – där känner jag att jag får vara kravlös. Jag kan gå dit med otvättat hår och när jag sitter där i frisörstolen kan jag inte göra så mycket annat än att bara sitta. Har någon gång försökt att prata i telefonen men det går ju inte när håret tvättas eller fönas och inte riktigt heller när frissan klipper det.
Och eftersom jag använder glasögon för att kunna se när jag använder mobilen, för att texta eller läsa ett meddelande eller scrolla på sociala medier eller läsa nyheter så får jag skippa att göra det. Och i sig är det himla skönt att ha dem, glasögonen, som jag kan skylla på när jag inte kan använda mobilen. Det ger mig en alldeles kravlös stund ifrån sociala medier och alla kontakter – vilket jag behöver ibland.
Hur är det med dig, vad gör du eller vart går du när du behöver en kravlös stund? Kanske en parkbänk längs med vägen till butiken där du kan sitta ner en stund och andas, eller kanske du också känner det extra skönt att gå till frissan. Har du någon kravlös vän eller är kanske du själv en person som andra känner sig väldigt trygga att vara tillsammans med, en person som man gärna delar en stund med utan att behöva känna att man måste göra sig till?
Så, Jesus tack för den här stilla stunden, tack för kravlösa stunder hos frissan och andra platser där vi kan känna oss trygga och vara oss själva. Tack för vänskapsrelationer där jag får vara mig själv.
Hopp är temat för den här meditationen. Den bjuder dig att ställa dig vid randen av ett fruset vattendrag, att se och lyssna till isen som smälter. Vad händer när det Levande Vattnet får strömma fritt?
I den här meditationen kan du röra på dig eller vara stilla. Du får gärna vara ute. Om det finns en å, en sjö eller en havsstrand nära dig, kan du gärna gå dit. Om inte, kan du under meditationens gång föreställa dig en å på våren. Jag kommer att hjälpa dig att hitta bilderna.
Nu får du titta på vattendraget eller börja föreställa dig det. Kan du se is på vattnet? Om inte, får du föreställa dig en kall vinterdag då vattnet är täckt av is.
Sedan får du tänka dig att isen smälter. Allt smälter inte på en gång, utan först bildas det pölar av smultet vatten. Kan du – i tankarna eller verkligheten – se pölarna?
Kan du tänka dig att det är Guds Levande Vatten som blir synligt? Precis som vattnet varit gömt under isen, men nu syns här och där som pölar.
Längre ner längs ån eller längre bort på sjön eller havet finns flera pölar. Kanske större områden med öppet vatten eller kanske en rand där isen tar slut.
Ju mera isen smälter desto närmare varandra kommer områdena med öppet vatten. Isen mellan dem smälter bort.
En dag är isen helt borta. En dag strömmar Guds levande vatten fritt. Kärleken strömmar fritt.
Vattnet har hela tiden strömmat under isen. Hela tiden funnits där. Fast vi inte har sett det.
Vattnet strömmar hela tiden. Guds Levande Vatten. Kan du föreställa dig hur det strömmar överallt där det finns glädje?
Kan du föreställa dig det som är svårt, kanske outhärdligt? Också där strömmar Guds kärlek, fast det kan vara gömt under is.
Det Levande Vattnet strömmar i alla du älskar.
Det strömmar också i alla dem du har svårt med. Dem du inte förstår dig på, som gör dig irriterad, arg eller uppgiven. Också hos dem strömmar det Levande Vattnet, fast det ännu kan vara gömt under is.
Det Levande Vattnet strömmar även i dig.
Nu får du låta det du ser, tänker och känner vara. Ta en liten stund till att låta dina tankar och känslor bli stilla.