Jesus från Nasaret är den centrala personen i kristendomen och bekänns av de kristna som världens Frälsare.
Jesus föddes i Palestina, enligt Matteus och Lukas evangelier i Betlehem under Herodes den stores regeringsperiod. Forskare har tidsbestämt händelserna som beskrivs i evangelierna till åren 7–4 f.Kr. Sedan 500-talet är Jesus födelse utgångspunkten för den kristna tideräkningen. Innan dess utgick tideräkningen från Romarrikets grundande.
Jesus härstammade från Davids släkt, men det finns mycket litet kunskap om hans barndom och ungdom. Han bodde i staden Nasaret i Galiléen tills han var ungefär 30 år. Då inledde han sin offentliga verksamhet som pågick ungefär två till tre år. Jesus kallade de tolv första lärjungarna att följa honom och de blev kyrkans första apostlar. Han dog då Pontius Pilatus var prokurator i Judéen. Detta hände omkring år 30 e.Kr.
Jesus kallade folket till omvändelse. Det huvudsakliga budskapet i hans förkunnelse var att Guds rike var nära. Han gjorde också kraftgärningar och under och gjorde offentligt upp med fariséerna. Utdrivningen ur templet, rykten om ett messianskt uppror och uppviglande av folket, anklagelser för hädelse och intåget i Jerusalem drev situationen till sin spets. Jesus fängslades, det judiska rådet dömde honom till döden och det samma gjorde den romerska ståthållaren Pontius Pilatus.
Jesus liv kulminerade vid korsfästelsen på långfredagen och uppståndelsen på påskmorgonen. Han steg upp till himlen 40 dagar efter uppståndelsen (Kristi himmelsfärdsdag).
Jesus försonade mänsklighetens synder och nådde en försoning med Gud. På så sätt skänkte han frälsning till de troende. Den som döps i Kristi namn får ta del av hans död och uppståndelse.
Redan de första kristna började betrakta Jesus som Guds son, som varit med redan vid världens skapelse. Kristendomens undervisning om Gud fastställdes i treenighetsläran i kyrkans ekumeniska, gammalkyrkliga trosbekännelse, där Sonen är den treeniga gudens andra person. Jesus etiska undervisning, speciellt Bergspredikan, har fått bred uppskattning också utanför det kristna samfundet.
Forskare i antiken anser att Jesus från Nasaret är en historisk person. Huvudkällorna till Jesus liv och verksamhet är evangelierna i Nya testamentet och Paulus brev. Det finns också källor utanför Bibeln som nämner Jesus. Antikens romerska historiker Tacitus, Suetonius och Plinius hänvisar till Jesus. Dessutom nämns Jesus i den judisk-romerska historikern Josefus Flavius skrifter och i rabbinernas texter. Också i de kristna källor som lämnats utanför Nya testamentet, de så kallade apokryferna, finns information om Jesus.
Se även Människosonen, Messias, Kristus