Att tro är att lita på Guds löften och hans frälsande kraft (1 Mos. 15:6, Dom. 20:20, Joh. 3:16, Rom. 3:22) samt att lita på Jesus (Matt. 9:29). Tron är en gåva från Gud. (Ef.2:8).
Genom att tro tar människan emot Guds nåd och rättfärdiggörelse (Rom. 5:1). Apostlarna förkunnade frälsningen i Kristus när de uppmanade: “Tro på herren Jesus, så skall du bli räddad” (Apg. 16:31). Tron på Kristus är ändå inte något som människan kan åstadkomma själv utan den föds ur Guds ord: “Så bygger tron på förkunnelsen och förkunnelsen på Kristi ord” (Rom. 10:17).
Enligt de lutherska bekännelseskrifterna väcker den heliga Anden tron hos dem som hör evangeliet samt genom dopets och nattvardens sakrament (Augsburgska bekännelsen V).
Den för lutheranerna viktiga sola fide-principen (“av tron allena”) betyder att människan inte blir frälst på grund av sina egna gärningar eller sin egen förtjänst utan enbart genom tron.
Inom den lutherska teologin har tron beskrivits som bestående av tre faktorer:
Tron är å ena sidan den enskilda människans tro och å andra sidan en gemensam tro. Därför är den kristna tron till sin natur apostolisk och katolsk, det vill säga den har funnits före oss och har förmedlats till oss i den form som redan apostlarna undervisade. Den är också universell och allmännelig, en tro som har anförtrotts hela världen.
Lutheranernas och katolikernas Gemensam deklaration om rättfärdiggörelseläran (1999) säger: “Tillsammans bekänner vi: Det är av nåd allena och genom tron på Kristi frälsningsgärning och inte på grund av någon vår förtjänst som vi accepteras av Gud och mottar den heliga Anden, som förnyar våra hjärtan och som rustar oss för, och kallar oss till goda gärningar” (15) “Vi bekänner gemensamt att syndaren rättfärdiggöres genom tro på Guds frälsande handlande i Kristus.” (25).