Aposteln Paulus (död cirka 62–65 e.Kr.) är den tidiga kristenhetens mest betydande missionär och grundare av nya församlingar. Han kallas därför ”hedningarnas apostel”. Han utförde missionsarbete i Palestina, Främre Asien och Sydeuropa, huvudsakligen bland hedningar, alltså icke-judar, vilket ledde till att kristendomen bredde ut sig till olika delar av Romarriket.
Paulus skrev många brev till församlingarna i sitt missionsområde. En del av breven ingår i Nya testamentet. I sina brev utvecklade han den urkristna teologin och skapade en grund för senare teologi. Paulus brev hör till det äldsta materialet i Nya testamentet. Sitt första brev, brevet till Tessalonikerna, skrev han år 50 e.Kr.
Paulus föddes i en judisk familj i staden Tarsos, som ligger vid Turkiets sydkust, men var också av födseln romersk medborgare. Han studerade för den kända rabbin Gamaliel och behärskade förutom de heliga skrifternas språk, hebreiska, även det lokala talspråket arameiska samt grekiska. Han var farisé och kunde Gamla testamentets skrifter i detalj.
Innan han omvände sig till kristendomen hette han Saul och var en hängiven försvarare av judendomen och deltog i förföljelserna av de kristna. Sauls förhållningssätt till de kristna förändrades när han såg en syn på vägen till Damaskus där Kristus uppenbarade sig för honom och kallade honom till apostel. Som en följd av synen omvände sig Saul och blev kristen och ändrade sitt namn till Paulus.
Paulus verksamhet mötte starkt motstånd som kulminerade i att han fängslades i Rom. Han tros ha dött i kejsar Neros förföljelser cirka 62–65 e.Kr. Enligt den kyrkliga traditionen dog aposteln Paulus martyrdöden. Eftersom han hade romerskt medborgarskap korsfästes han inte utan han avrättades med svärd.
Aposteln Paulus minnesdag firas den 29.6. Samma dag minns man också aposteln Petrus.