Etiken är ett läroämne som dels hör in under teologin, dels under filosofin. Den teologiska etiken studerar kyrkans eller den religiösa människans moraliska tänkande och handlande, och grunderna för dem. Föremål för intresset är olika värderingar och de bredare teoretiska föreställningar som ligger bakom dem (metaetik). Den teologiska etiken hör till den systematiska teologins område.
Grunden för den lutherska moralteologin ligger i den så kallade naturliga morallagen. Etiskt riktiga gärningar är styrda av förnuftet, och de kan utföras av alla oberoende av världsåskådning. Människan blir ändå inte frälst genom goda gärningar.
Den gyllene regeln har betraktats som den lutherska moralteologins grundnorm. Den uppmanar oss att älska vår nästa som oss själva.
Orden etik och moral används ofta parallellt. Ett konsekvent sätt att skilja dem från varandra skulle vara att använda ordet etik bara för att beskriva den vetenskap som studerar moralen, och ordet moral för att beskriva den mänskliga uppfattningen om vad som är rätt eller fel.
Inom den protestantiska världen har ordet etik ändå i stor utsträckning kommit att ersätta det äldre bruket av ordet moral, och särskilt har adjektivet etisk etablerats som ett uttryck för en moralisk verksamhet.