Den nya finlandssvenska psalmboken fyller 40 år: ”Det var ett hiskeligt arbete att förnya en hel psalmbok!”

Egentligen togs den nya finlandssvenska psalmboken i bruk den första advent år 1987, men många tycker ändå att den firar sitt 40-årsjubileum just i år, och närmare bestämt den trettonde februari.

– För det var då, år 1986, som psalmboken blev antagen av kyrkomötet, säger Birgitta Sarelin, som hörde till dem som jobbade hårt med processen. 

Sarelin var sekreterare i psalmboksutskottet. Hon minns hur hon brukade släpa på en resväska full av dokument när hon åkte på deras möten.  

– Det var ju före datorernas tid, så jag jobbade med papper och penna. I resväskan hade jag ett helt kartotek med två A5:or per psalm, ett papper för text och ett annat papper för melodi. Sen gick vi igenom alla psalmer, ton för ton och ord för ord.

Sjöng igenom hela psalmboken  

Göran Stenlund som också satt i psalmboksutskottet minns mötena som trevliga och speciella.  

– Vi sjöng ju igenom alla psalmer samtidigt som vi analyserade dem, så hela upplägget var lite annorlunda. Tre av oss kunde ackompanjera när det behövdes, men ibland satt vi också i rum utan instrument och då sjöng vi a capella. Det var en rolig tid och andan i gruppen var god.

Den gamla finlandssvenska psalmboken hade 632 psalmer och i den nya minskades antalet till 585. 

– De gamla psalmerna var också mycket allvarsamma och gick under ganska dystra rubriker, säger Birgitta Sarelin.  

Några exempel: Världens väsande och försakande,  Kamp mot enskilda synder,  Blinda och dövstumma,  Den osaliga evigheten,  Bedrövelse och anfäktning  och  Botfärdiga fångar.  

De ersattes med rubriker som  Glädje och tacksamhet,  Skuld och förlåtelse  och Tro och trygghet.  

– Så det blev ett ljusare teologiskt angreppssätt, säger Sarelin.

Hosianna blev en psalm

– Den trettonde februari år 1986 var en smällkall vinterdag, minns Sarelin. Vädret var så vackert och vi avslutade hela kyrkomötet med att ställa oss upp och sjunga  Lova Gud i himmelshöjd. Och vi sjöng den samtidigt på både finska och svenska, eftersom den finska nya psalmboken också blivit godkänd i samma veva.

När redaktionskommittén sedan gjort sitt med allt från layout och fotnoter till bilagor och korrektur, så var den nya finlandssvenska psalmboken färdig att delas ut i kyrkorna den första advent år 1987. Det var ett lämpligt tillfälle, eftersom Hosianna då hade blivit en regelrätt psalm och dessutom psalm nummer ett.  

– Före det var Hosianna bara en körsång, berättar Sarelin. Vilket betydde att församlingen inte kunnat sjunga den i kyrkan eftersom man då bara fick sjunga det som fanns i psalmboken. Körerna hade mandat att sjunga annat, men i och med att Hosianna nu blev en psalm så blev den också laglig att brista ut i även för de bänkade i församlingen. 

Den nya finlandssvenska psalmboken fyller 40 år, så kan man fortfarande kalla den ny?  

– Den är fortfarande gångbar, svarar Sarelin. Och vi måste ju kunna mötas över generationerna i våra psalmböcker, så de gamla psalmerna behöver få hänga kvar. De är ju också vårt kulturarv. Men vissa ålderdomliga begrepp som folk inte förstår måste man byta ut. 

Som exempel nämner hon en psalm som förr var nummer ett i gamla psalmboken.  

– Gläd dig du Kristi brud – en dansk goding från 1500-talet. Där ändrades slutet till ”vår konung är nu nära” från det ålderdomliga ”vår konung vi hembära” – för att folk helt enkelt inte förstod vad som menades med att bära hem en konung.

När blir det dags för nästa psalmbok?

I psalmbokstillägget som antogs av kyrkomötet 2016 finns också både nya psalmer och en grekisk hymn från 200-talet. 

– I de riktigt gamla psalmerna sjunger man inte om julgranar och sånt, utan där handlar det rakt av om att Gud blir människa genom Jesus. När det nu är mera fixerat vid stjärnor och pynt så lovsjungs barnet i krubban i de äldre texterna, så de tidigare århundradena har mycket att ge, tycker Sarelin.

– I något skede kommer det säkert att behövas en ny psalmbok igen, för att språket hela tiden förändras och för att vi ska kunna möta nya generationer på deras nivå. Men hittills verkar den nya finlandssvenska psalmboken ännu fungera bra. Den är ändå den nyaste i sitt slag.

Text: Hanna Klingenberg