Parusi (grek. parousia) betyder ankomst och närvaro, i kyrkligt språkbruk Kristi återkomst till världen. Den här händelsen föregås av tecknen på att slutet på mänsklighetens historia är nära.
I evangelierna talar Jesus om dessa tecken men berättar inte den exakta tidpunkten för sin återkomst (Matt. 24:36, Mark. 13:32). Däremot uppmanar han församlingen att vara redo. Att vänta på Kristus är en kristen grundinställning som inte karakteriseras av rädsla utan av hopp.
Enligt kyrkans lära dömer Kristus de levande och de döda vid den yttersta domen på domedagen. Samtidigt avslutar han den nuvarande världsordningen som är präglad av människans syndafall. Till parusin hör alla människors uppståndelse. Guds rike, nådens och kärlekens rike, som enligt den Nicenska trosbekännelsen inte har något slut, tillhör dem som vill tro på Kristus.
De första kristna väntade på parusin under sin egen livstid (1 Tess. 4:13-18). Väntan på Kristus fortgår bland kristenheten ända till dess Kristus återkommer vid tidens slut. I kyrkoåret lyfts Kristi återkomst fram särskilt på uppbrottets söndag, domsöndagen och andra söndagen i advent.