I ekumeniska sammanhang hörs ofta begreppet spiritualitet. Det kan till exempel syfta på att stilla sig, fira gudstjänst, studera Bibeln eller få andlig vägledning – allt sådant som vårdar och bevarar människans relation till Gud.
I Finland har den ekumeniska andligheten växt och tagit sig nya uttryck under de senaste årtiondena. Ett populärt exempel är Tomasmässan som hämtar inspiration från Taizérörelsen med rötter i södra Frankrike.
Tysta retreater riktar sig till människor som är trötta på dagens buller och jäkt, till dem som vill söka Gud och livets mening genom tystnaden. Retreatrörelsen representeras bland annat av Hiljaisuuden ystävät.
Pilgrimscentrum och Pyhiinvaellus Suomi samlar information och ger inspiration till andlig utveckling i form av pilgrimsfärder. Pilgrimsvandring behöver inte alltid betyda att ge sig ut på en lång resa; också en kort men meningsfull resa till en helig plats kan vara en pilgrimsfärd.
Andliga evenemang och platser är ofta ekumeniska till sin karaktär. Till exempel vid Valamo kloster ordnas många evenemang som är öppna för alla.
Den lutherska andligheten fokuserar ofta på förkunnandet av Guds ord. Ordet och reflektioner över det lägger också grunden för bönelivet, som i all sin enkelhet är ett verbalt eller icke-verbalt samtal med Gud.
Inom den lutherska kristendomen hör ordet och sakramenten – det vill säga dopet och nattvarden – ihop. Under mässan eller nattvardsgudstjänsten blir hela människan sedd och mött. De olika delarna i mässan uttrycker att människan är ande, själ och kropp – en avbild av den treenige Guden.
Det är bra att vara medveten om att det förflutna och framtiden möts inom den lutherska andligheten. Den lutherska tron är knuten till den odelbara kyrkans katolska och apostoliska arv.
I gudstjänsten finns det influenser inte bara från den judiska synagoggudstjänsten utan också från den tidiga kyrkans tradition och från böner och psalmer som uppstått i olika skeden och på olika håll inom den kristna världen. Redan Mikael Agricola använde i sin bönbok den här gemensamma levande traditionen.
Under 1900-talet vidgade den liturgiska och ekumeniska rörelsen kunskapen om gudstjänstlivets rikedom. Gudstjänstboken (2000) som används i vår kyrka hämtar till exempel inspiration från det närmande mellan kyrkorna som dokumentet Dop, nattvard, ämbete (BEM 1982) representerar.
Också psalmboken är ekumenisk. Den innehåller förutom psalmer ur den lutherska traditionen även psalmer från olika kyrkosamfund.