Martin Luther (1483–1546) var den som startade reformationen.
Martin Luther föddes i Eisleben i Tyskland. Han utexaminerades som teologie doktor från universitetet i Wittenberg år 1512. Samtidigt utnämndes han till professor vid samma universitet. Luther var katolsk präst och augustinermunk. Han hade ett konfliktfyllt inre. Luthers iver att bekänna sina synder i bikt tröttade ut hans biktfader.
Luther försökte finna en nådig Gud men känslan av att vara syndig brände i honom utan att ge någon ro. I samband med att han läste Paulus brev insåg han att frälsningen kommer enbart av nåd, inte av att med gärningar uppfylla lagen. Frälsningen är en gåva till alla döpta som tror på Kristus. De goda gärningarna är en följd av nåden och rättfärdiggörelsen, inte ett villkor för nåden.
Denna Luthers tanke blev grundtanken i reformationen: rättfärdiggörelse genom tro. Den skrevs sedan in i den viktigaste bekännelseskriften för lutherdomen, den augsburgska bekännelsen.
Luther krävde att den latinska Bibeln skulle översättas till folkets språk. Själv översatte han Bibeln till tyska, skrev och tonsatte psalmer, skrev katekeser och annan litteratur som tack vare tryckkonsten spriddes snabbt. Enligt Luther skulle mässan firas förutom på latin också på folkets språk.
Luthers idéer fick snart stöd bland de världsliga furstarna. De fick på detta sätt övertaget bland såväl den världsliga som den kyrkliga makten. Reformationen skapade i bland annat Sverige-Finland ett nytt fenomen: den protestantiska statskyrkan, vars högsta kyrkliga makt låg hos staten och inte hos påven.
Luther motsatte sig ett missbruk av avlaten och att man kunde köpa sig fri från synden med hjälp av pengar. Enligt honom stod inte kallelsen att leva i kloster över den världsliga kallelsen. Han bröt sitt löfte till munkorden genom att gifta sig med en nunna. I de protestantiska staterna, också i Finland, förbjöds kallelsen till att leva i kloster och klostren stängdes.
Luther ville alltså förnya den romersk-katolska kyrkan genom att föra den tillbaka till det som han uppfattade som urkyrkans och Bibelns modell. Han ville inte splittra kyrkan utan avskaffa det som han uppfattade som okristligt missbruk. Luther och hans efterföljare hamnade dock i konflikt med den romersk-katolska kyrkan och reformationen ledde till att kristenheten splittrades.
Då Luther bannlystes tillspetsades hans inställning till påvedömet. Luther motsatte sig också reformationens så kallade vänstra falang, kalvinisterna och Zwinglis anhängare, vilka enligt Luther inte trodde på Kristi verkliga närvaro i nattvardens sakrament, i brödet och vinet. Han fördömde också de så kallade anabaptisterna som irrläriga eftersom de motsatte sig barndop och döpte redan döpta på nytt som vuxna.
Luther skrev ett judefientligt verk ”Judarna och deras lögner”. Luther drev sin sak hängivet och kompromisslöst, vilket å ena sidan ledde till en ny religiös rörelse , men å andra sidan kunde medverka till att försvåra en fredlig dialog och således främjade kyrkans splittring.