Bekännelsen uttrycker en människas tro och livshållning. De första kristnas trosbekännelser var korta: ”Jesus är Herre”, ”Jesus är Kristus”, ”Herre Kristus”, ”Jesus är Guds son” (Luk. 9:20, Rom. 10:9, Fil. 2:11, 1 Joh. 4:15).
Att bekänna sin tro betyder inte i första hand att säga ut vad man tror på utan att uttrycka sin tillit till den eller det man tror på. Att för sin egen del delta i trosbekännelsen är att ge äran åt Gud och tacka honom för hans frälsningsverk.
Den läromässiga grunden för evangelisk-lutherska kyrkan i Finland beskrivs i början av kyrkolagen och kyrkoordningen (KL 1:2 §, KO 1:1 §). Kyrkan “bekänner sig till den kristna tro som grundar sig på Bibeln och som är uttalad i den äldsta kyrkans tre bekännelser och i de lutherska bekännelseskrifterna.”
Kyrkans högsta rättesnöre är principen om att all lära i kyrkan ska granskas och bedömas utgående från Guds heliga ord. När det gäller läran står Bibeln högst i hierarkin, därefter följer den äldsta kyrkans tre trosbekännelser och de lutherska bekännelseskrifterna. Den lutherska kyrkans bekännelseskrifter är den Augsburgska bekännelsen (1530), den Augsburgska bekännelsens apologi (1530), Luthers Stora och Lilla Katekes (1529), Schmalkaldiska artiklarna (1537) och Konkordieformeln (1577). Dessa samlades i Konkordieboken (Liber concordiae) 1580.
I Finland och Sverige har man tidigare ansett att också beslutet från Uppsala möte år 1593 har varit jämförbara med bekännelseskrifterna.
Läs mer om texterna och böckerna som ligger till grund för kyrkans lära