Ordet teologi kommer från det grekiska ordet theos (= Gud) och logos (= ord, lära).
Teologi kan syfta på två olika saker: Å ena sidan kan man tala om en konfessionell och kyrklig teologi, som uttrycker det kristna budskapet tolkat ur den kristna traditionens synvinkel. Från kristendomens uppkomst till medeltiden betydde teologi den katolska läran om Gud. Senare utvidgades teologin till att betyda den kristna trons helhet och delområden. Ordet kan ibland användas i anknytning till forskningen i den judiska och muslimska tron.
Å andra sidan är teologi en universitetsvetenskap som forskar i religion, särskilt i kristendomen. Den västerländska universitetsinstitutionen uppstod vid sekelskiftet mellan 1100- och 1200-talet. Då överfördes vetenskapsutövningen småningom från klostren till universiteten. Klosterinstitutionen hade förvaltat och bevarat gammal bildning och kunskap.
På medeltiden var teologin universitetens viktigaste vetenskapsområde och den styrde människornas världsbild. Medeltidens teologi strävade efter att förklara hela världsalltet med hjälp av vanlig kunskap och Bibeln. De vanligaste studieorterna för finländare var Åbo universitet och universiteten i Paris och Wittenberg.
Universitetsteologin var å sin sida orsak till att lutherdomen uppstod. I samband med reformationen började man kräva att prästerna hade universitetsutbildning. Finlands första universitet grundades år 1640 i Åbo och de tre mest ansedda tjänsterna vid universitetet var tre teologie professorstjänster.
Teologin som en ämneshelhet bevarades till 1700-talet. Vid sekelskiftet 1700–1800 differentierades teologin i flera olika läroämnen. Samtidigt förändrades dess karaktär. Det handlade inte längre om att utveckla och försvara kyrkans lära utan teologin blev kritisk forskning och vetenskap i den betydelse vetenskapen har i dag.