Evangelisation betyder att förkunna evangelium, att berätta glädjebudskapet för en människa som ännu inte hört kristendomens budskap. Evangelisation är ett bibliskt begrepp vars rötter sträcker sig ända till Gamla testamentets profetiska böcker.
Jesus ansåg att hans egen förkunnelse och verksamhet var evangelisation i enlighet med Jesajas bok: ”Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.” (Jes. 61:1-2, Luk. 4:16-19).
Inom kyrkorna började man tala om evangelisation som en speciell arbetsform i samband den tyska inremissionen på 1800-talet då fattigdom och annan samhällelig misär och demoralisering väckte många prästers ansvarskänsla. Målet var då att rädda folket från andligt och socialt förfall genom att förkunna evangelium och tjäna lidande människor.
Ofta har evangelisation senare getts en mera begränsad betydelse som något som bara vissa väckelserörelser ägnar sig åt. Evangelisation handlar ändå om församlingens grundläggande uppgift. Den kan ta många olika former.
I evangelisationen betonar kyrkorna numera församlingens missionsuppgift och varje kristens vittnesbörd om Kristus (Apg. 1:8). Att vid behov bekänna sin kristna övertygelse är varje kristens rättighet och kallelse. Den kristna tron har ofta spridits snabbast där människorna har berättat för varandra om den största upptäckten i sina liv.
Inom den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland har kyrkostyrelsen tillsatt en delegation för evangelisation och andliga frågor (fi. Evankelioinnin ja hengellisen elämän kysymysten neuvottelukunta) som stöder församlingar och kristna organisationer i deras uppgift genom att koordinera den diskussion som förs om evangelisation.