Rollen som beslutsfattare i församlingen gav Fatim Diarra skjuts på banan som samhällspåverkare

– I all föreningsverksamhet lär du dig om mötesteknik och hur ekonomiska resurser används – och framför allt att bära ansvar. Du behöver förstå vad det innebär att ta ansvar för gemensamma frågor och att sätta gemenskapen före dig själv. Inte klarar sig någon i politiken ifall de tror att allt är en one-woman show. Församlingsrådet är en utmärkt plats att lära sig hur man arbetar tillsammans för gemensamma mål.

Alla uppdrag där du bär ansvar kan ge skjuts åt en karriär som samhällelig beslutsfattare, säger Fatim Diarra. Diarra är riksdagsledamot för första perioden (Gröna) och har också varit aktiv i församlingsrådet. Enligt henne är det en utmärkt möjlighet att lära sig ta ansvar för det gemensamma bästa.

Fatim Diarras bana som föreningsaktiv och politiker är imponerande. Hon har länge varit verksam bland annat inom scouterna och har varit ordförande för både fredsorganisationen De hundras kommitté i Finland (Sadankomitea) och Kvinnosaksförbundet Unionen. Sedan 2017 har hon suttit i Helsingfors stadsfullmäktige, där hon också var ordförande innan hon blev riksdagsledamot.

Diarras påverkansiver väcktes under ett utbytesår i gymnasiet, då hon tillbringade ett år i en liten arbetarstad i Kanada.

– Där slogs jag av att mina vänner hade så få möjligheter i livet. Om de inte hade förmögna föräldrar var universitetsstudier till exempel helt uteslutna. 17-åriga flickor trodde att deras enda alternativ var att antingen börja jobba på pappersfabriken eller skaffa många barn. Folk vågade inte ens drömma ordentligt.

När Diarra återvände till Finland ville hon börja rädda världen – bland annat genom att arbeta för avgiftsfri utbildning för alla.

– Min historielärare i gymnasiet sa att eftersom jag uppenbarligen har så många åsikter borde jag göra något nyttigt av dem och gå med i Finlands Gymnasistförbund. Där fick jag uppleva att samhället faktiskt går att förändra.

Viljan att förbättra världen motiverade också Diarra att studera samhällspolitik och teologi vid universitetet. I sitt yrkesliv har hon dessutom arbetat vid Finlands studentkårers förbund och som konsult inom påverkanskommunikation.

Har dragit sitt strå till stacken även som beslutsfattare i församlingen

Fatim Diarra har också hunnit påverka som medlem i församlingsrådet i Munkkiniemen seurakunta.

– Jag har varit scout sedan jag var sju år gammal och scouterna samlades i församlingens lokaler, även om vår kår inte var religionsbunden. Jag var också hjälpledare. Eftersom församlingens stöd för ungdomsarbetet var så betydelsefullt kändes det naturligt för mig att ställa upp i församlingsvalet och på det sättet värna om ungdoms- och diakoniarbetet.

Diarra hade också annars en varm relation till församlingen i Munksnäs. När hennes pappa oväntat dog för ett tjugotal år sedan fick familjen använda kyrksalen för minnesstunden, trots att pappan, som var född i Mali, var muslim.

– För mig visade det att församlingen sträckte sig långt ut i samhället. Att den i en stund av förtvivlan och smärta erbjöd tröst också åt min pappa och hans närmaste. Bland dem fanns förstås också församlingsaktiva. Därför ville jag ge något tillbaka till församlingen och använda mina färdigheter i församlingsrådet.

Diarra uppmanar överhuvudtaget människor att stiga upp ur soffan och engagera sig i samhället till förmån för andra, om de har ens en gnutta kraft över till det. Församlingen är mer än bara väggarna.

– På mitt andra modersmål, franska, finns ett talesätt om att allt skulle lyckas om vi alla var som kolibrier. Kolibrin är en mycket liten fågel som gör ett litet jobb i naturen. Men utan det arbetet kollapsar ekosystemet. Det räcker alltså att var och en gör sin lilla insats.

Uppdraget i församlingsrådet var väldigt intressant, tyckte Fatim Diarra. Församlingens verksamhet kommer så nära människan – på olika sätt i olika skeden av livet. Hon blev ändå tvungen att lämna församlingsrådet efter en period eftersom mötena krockade med stadsfullmäktiges möten.

Församlingsrådet som språngbräda till en karriär som samhällspåverkare

På samma sätt som Fatim Diarra bidrog med sin egen kompetens i församlingsrådet kan ett förtroendeuppdrag i församlingen också ge värdefull praktisk erfarenhet av beslutsfattande.

– I all föreningsverksamhet lär du dig om mötesteknik och hur ekonomiska resurser används – och framför allt att bära ansvar. Du behöver förstå vad det innebär att ta ansvar för gemensamma frågor och att sätta gemenskapen före dig själv. Inte klarar sig någon i politiken ifall de tror att allt är en one-woman show. Församlingsrådet är en utmärkt plats att lära sig hur man arbetar tillsammans för gemensamma mål.

Rollen som beslutsfattare i församlingen kan alltså bli en språngbräda till annat samhälleligt påverkansarbete. Diarra betonar att engagemang i vilken som helst gemenskap kan främja till exempel en karriär i politiken.

– Då ser människor att du är beredd att bära ansvar och arbeta för det gemensamma bästa och för att förbättra livsmiljön. Det visar att du kan bli en utmärkt beslutsfattare, oberoende av på vilken arena besluten fattas.

Ge unga utrymme och verklig beslutanderätt

Enligt Fatim Diarra kan man motivera unga att ta emot förtroendeuppdrag helt enkelt genom att öppna dörrarna och ge dem verklig beslutanderätt.

– När man går med i en förening märker man ofta att det är samma människor som har suttit i styrelsen i årtionden och klagar på att unga inte är intresserade, eller att de inte vill göra x, y eller z. Det tycker jag är både en förenkling och själviskt: klart att unga inte vill komma med bara som hjälpredor för att sälja bullar och delta i verksamhet som någon annan bestämt för länge sedan.

Om man verkligen vill få med unga i verksamheten måste man alltså låta dem vara med och bestämma på riktigt, och ge utrymme för olika åsikter och olika sätt att göra saker.

– Man måste acceptera att varje generation formar verksamheten så att den passar dem. Det betyder inte någon slags utrensning – att de gamla ska ut och de unga in – utan bara att man inte kräver att folk ska vara kloner och att all verksamhet inte alltid riktar sig till samma människor, säger Diarra.

– Evangelisk-lutherska kyrkan har ett av landets äldsta och bästa rekryteringsprogram – konfirmandundervisningen. Om man inte kan ta vara på den möjligheten får man se sig i spegeln. När dörrarna är öppna och det erbjuds utrymme att verka, då kommer de unga.

Med jämlikheten och arternas rätt till existens som drivkraft

Uppdraget som förtroendevald i församlingen ger också möjlighet att arbeta för de värderingar som är viktiga för en själv. Fatim Diarra har sedan unga år haft två ledstjärnor: jämlikhet mellan människor och alla arters rätt att existera. Att arbeta för dem är fortfarande det viktigaste för henne, även om sättet att formulera frågorna har förändrats i takt med att hennes förståelse har fördjupats.

– Redan som 16-åring ville jag låta tatuera mig med det kinesiska tecken för jämlikhet – och jag är verkligen glad att jag inte gjorde det. Men det visar ändå att det som alltid drivit mitt engagemang är den grundläggande idén om alla människors lika värde och en fast övertygelse om att det är fel att rangordna människor och att de mänskliga rättigheterna är okränkbara.

Dessutom drivs Diarra fortfarande av sin uppskattning för naturen och övertygelsen om arternas rätt att existera. Hon tror att både scoutingen och församlingsaktiviteten haft ett enormt inflytande på hennes förmåga att uppskatta naturens underverk.

– Jag minns hur vår professor på en föreläsning i teologi talade om att våren i praktiken är skapelse. Den tanken lever fortfarande starkt i mig när det vilda, kraftfulla gröna tränger fram om våren. Jag tänker alltid att där visar sig Guds skapelse igen i praktiken.

Text: Sinimaaria Kangas
Bild: Riksdagen

Texten är en översättning av den finska artikeln Fatim Diarra sai vauhtia vaikuttajan uralle seurakuntapäättäjän roolista – Evl.fi