Korstecknet är en symbol för de kristna och en trosbekännelse med vilken man välsignar antingen sig själv, andra människor eller föremål.
Korstecknet påminner om Kristi kors. Tecknet är en välsignande bön och symbol som uttrycker delaktighet i Kristi försoningsverk och den förnyande kraft som utgår från detta. Förutom att korstecknet är en viktig del av dopet är det också en väsentlig del av hela det offentliga och privata troslivet.
Luther rekommenderade att man inleder dagen med korstecknet: ”På morgonen, när du stiger upp, skall du signa dig med det heliga korstecknet och säga: I Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Amen.” (Lilla Katekesen) Samma ord ska man uttala på kvällen innan man lägger sig.
Enligt traditionen inom kyrkan i väst görs korstecknet med höger hand så att man för handen från pannan till hjärtat och sedan från vänster till höger axel. Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland följer den här traditionen.
Enligt traditionen inom kyrkan i öst görs korstecknet så att man sammanför höger hands tumme, pekfinger och långfinger och med dessa rör först vid pannan sedan vid bröstet och sedan från höger till vänster axel. De två övriga fingrarna hålls tryckt mot handflatan. På detta sätt uttrycker man två grunddogmer i kristendomen: de tre förstnämnda fingrarna påminner om den heliga Treenigheten och de två senare om Guds son, som var sann Gud och sann människa.
Liturgen gör alltid korstecknet vid gudstjänstens inlednings- och slutvälsignelse samtidigt som han eller hon säger: I Faderns, Sonens och den heliga Andens namn. Då kan också församlingsmedlemmen göra korstecknet.