Fältbiskopen är den tjänsteinnehavare som leder det andliga arbetet inom försvarsmakten. Fältbiskopen är förman för både lutherska och ortodoxa militärpräster, och för alla dem som har hand om religionsfrågor inom försvarsmakten.
Fältbiskopen är inte en biskop utan en specialofficer som hör till generalstaben och som ansvarar för militärsjälavården. Fältbiskopen och de andra militärprästerna är statliga tjänstemän. Fältbiskopen har närvaro- och yttranderätt i biskopsmötet och är medlem i kyrkomötet. Fältbiskopen väljs till sin tjänst av representanter för staten och försvarsmakten.
Fältbiskopstjänsten tillkom i anfallskrigsskedet under fortsättningskriget. President Risto Ryti beviljade titel och värdighet av fältbiskop åt den dåvarande krigsprosten 11.7.1941. Kyrkomötet definierade fältbiskopens ställning 3.10.1941. Tjänstebenämningen krigsprost ändrades till fältbiskop.