Kyrkans operativa jämställdhets- och likabehandlingsplan Öppna dörrar för alla som riktar sig till kyrkan och församlingarna publicerades på nätet på Minna Canth-dagen 19 mars. Målen med planen är att främja jämställdhet och likabehandling i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland och planen erbjuder konkreta verktyg för att främja jämställdhet och likabehandling i församlingarna.
Läs mer om planen
Regeringen gav 2023 ett meddelande om att främja likabehandling, jämlikhet och motverka diskriminering i det finländska samhället. Arbetsgruppen hörde bland andra ärkebiskop Tapio Luoma, biskopen i Borgå stift Bo-Göran Åstrand och chefen för Kyrkostyrelsens enhet Diakoni och samhälle Kalle Kuusimäki (augusti 2023).
1. Vilka är enligt er mening de tre viktigaste målen i programmet Ett jämlikt Finland som man behöver fästa mer uppmärksamhet vid?
Mål 1: Ojämlika strukturer i samhället identifieras och avvecklas:I programmet Ett jämlikt Finland identifieras behovet av att producera forskningsdata om det finländska samhället ur ett jämställdhetsperspektiv. I utvecklingen av jämställdhetslagstiftningen behövs också i fortsättningen systematisk uppföljning. Följderna av strukturell ojämlikhet syns framför allt i de grupper där det finns rasism som grundar sig på religiös eller kulturell bakgrund och där bristen på strukturell dialog och stödåtgärder har lett till att grupper har isolerats.
Mål 4: Medvetenheten om rasism och dess olika former ökas:Programmet Ett jämlikt Finland beskriver rasism som attityder enligt vilka människor av en viss nationalitet eller etnicitet antas tala ett visst språk, se ut på ett visst sätt och följa vissa religiösa och kulturella seder. Dessutom hör tanken om att olika nationaliteter och/eller etniciteter är bättre än andra till rasismen. Ett jämlikt samhälle grundar sig inte på förenklade antaganden utan förmår känna igen flera olika faktorer som samtidigt påverkar förverkligandet av jämlikhet. Vid sidan av förenklade och diskriminerande antaganden om nationalitet och/eller etnicitet är det nödvändigt att identifiera diskriminering som grundar sig på flera olika faktorer.
Mål 7: Hatretorik bekämpas med systematiska åtgärder och samarbete:Det finns en risk för att den samhälleliga diskussionen blir fientlig och att olika/vissa åsikter inte tolereras. Statsledningen och myndigheterna utövar en betydande makt bland annat som i att skapa och upprätthålla den samhälleliga debattkulturen. Med olika politiska och administrativa åtgärder är det nödvändigt att stöda en debattkultur som möjliggör dialog, inte hatretorik som tystar ner olika röster. Att bygga ett förtroendefullt samhälle är inte möjligt om inte var och en som bor i Finland tryggt kan delta i den samhälleliga debatten.
2. Vilka av programmets åtgärder har varit speciellt användbara?
Speciellt nyttiga verkar sådana åtgärder vara där arbetsgivaren stärker jämlikhetskunnandet på arbetsplatsen (till exempel åtgärderna 14-17, 27–33, 38–41), till följd av strukturell diskriminering stärker hörandet av diskriminerade och deras delaktighet (till exempel åtgärd 24, 26) och ökar strukturer som främjar jämlikhet (till exempel åtgärderna 3–4, 11, 12–13, 16, 19–21, 34, 48, 50–52).
3. Vilka andra saker vill ni lyfta fram för att främja likabehandling, jämlikhet och motverka diskriminering i det finländska samhället?
Det finländska samhället bygger på att grundrättigheter förverkligas, på demokrati och rättsstatsprincipen. Ett demokratiskt samhälle förutsätter varje människas omistliga människovärde och ur det följer att mänskliga rättigheter förverkligas. Man måste aktivt sträva efter det demokratiska samhällets ideal. Varje individ som verkar i ett demokratiskt samhälle måste granska också sitt eget agerande utifrån det omistliga människovärdet och mänskliga rättigheter. Att acceptera rasistiska ideal och frångå principen om icke-diskriminering skrotar idén om ett demokratiskt samhälle. Det är ofrånkomligt att det politiska systemet förbinder sig till principen om ett omistligt människovärde, som är en förutsättning för demokratin.
Mot religiösa fenomen, tolkning av religioner och utövande av religion riktar sig åtminstone indirekt retorik som hotar jämlikheten, våld som är svårt att identifiera och hot om våld. Det har också riktats politiska åsiktsyttringar mot enskilda människogrupper. Jämlikhetsfrågor som hör samman med religion utmanar beslutsfattare, myndigheter, tredje sektorn och medborgarnas religionskunnande och religiösa läskunnighet. Att beakta religioner och en positiv interaktion mellan religioner är ofrånkomligt för att bygga goda samhällsrelationer och ett tryggt samhälle.
Vilka är enligt er mening de tre viktigaste målen i programmet Ett jämlikt Finland som man behöver fästa mer uppmärksamhet vid?
Ojämlika strukturer i samhället identifieras och avvecklas
Det är av stor vikt att identifiera och bekämpa den strukturella ojämlikheten och rasismen. Att bli likabehandlad i mötet med utbildningsanordnare, arbetsgivare, institutioner och myndigheter är en lagenlig rättighet och bidrar på ett avgörande sätt till upplevelse av delaktighet.
Finland har en klar och tydlig lagstiftning gällande jämlikhet och förbud mot diskriminering. I ljuset av denna är det också lätt att definiera vad diskriminering och rasism är. Utmaningen är den konkreta tillämpningen av denna lagstiftning. Omedvetenheten och okunskapen är fortfarande oroväckande hög i olika sammanhang. Jag anser därför att det behövs ytterligare åtgärder för att medvetandegöra hur strukturell rasism och ojämlikhet tar sig uttryck samt tydliga handlingsmodeller för att avvärja den.
Det skulle vara bra att årligen lyfta fram någon myndighet, utbildningsanordnare, arbetsgivare, kommun eller institution som målmedvetet arbetat för att motverka den strukturella rasismen. En utmärkelse för att sådant arbete skulle öka medvetenheten och drivkraften för likabemötande och jämlikhet.
Eftersom den strukturella rasismen är ett mångdimensionellt och ibland osynligt fenomen behövs stöd för en fortsatt, fördjupad forskning på området.
Medvetenheten om rasism och dess olika former ökas
Det här anser jag vara en mycket viktig målsättning som kräver fortsatt arbete. De senaste månadernas debatt har tydligt visat att det finns ett behov av ökad kunskap och medvetenhet om rasism. I denna fråga framstår det finländska samhället som eftersatt i förhållande till andra europeiska länder.
Ett viktigt sätt att öka medvetenheten om rasism skulle vara att göra ytterligare satsningar på mediekampanjer om antirasism och nationella mångfaldsdagar med särskilda teman. I kölvattnet av den uppslitande debatt som förts under sommaren skulle det vara bra att fokusera på att förmedla fakta om rasism, lagstiftning och framför allt på vilket sätt det anti-rasistiska arbetet kan främjas.
Eftersom rasismen också ofta innehåller en religiös dimension (t.ex. islamofobi, antisemitism) vore det viktigt att främja såväl den samhälleliga som religiösa läskunnigheten. Det kunde ske genom ökad satsning på faktabetonade program och offentliga samtal. En mångsidig religionsundervisning och tillräckligt bred livåskådningskunskap har stor betydelse som kunskapsförmedling och attitydfostran.
Riktlinjerna för goda relationer mellan befolkningsgrupper vidareutvecklas och en säker vardag för alla säkerställs
Politik för goda relationer mellan befolkningsgrupper förenat med konkreta, lösningsorienterade verktyg behöver utvecklas vidare för aktörer på lokal nivå. Det skulle vara angeläget att befrämja möten och samtal eftersom det är där som den djupare förståelsen kan växa fram. Erfarenheter från församlingar där man möjliggjort en sådan dialog i vardagen, t.ex. multikulturella grupper för kvinnor, har varit mycket goda. Det är i delandet av livserfarenheter som upplevelsen av att definieras utgående från att vi är människor med samma värde och inte raser växer fram. De lutherska församlingarna har beredskap att tillsammans med andra lokala aktörer delta i arbetet för vidareutvecklandet av goda relationer.
Vilka andra saker vill ni lyfta fram för att främja likabehandling, jämlikhet och motverka diskriminering i det finländska samhället?
Jag anser att det är både nödvändigt och betydelsefullt att regeringen fortsätter arbetet i linje med Ett jämlikt Finland. Nu behövs konkreta åtgärder för att öka förståelsen mellan befolkningsgrupper och minska polariseringen. Förutom de i Ett jämlikt Finland nämnda åtgärderna skulle det vara viktigt att minska de ekonomiska och sociala klyftorna i vårt samhälle. En stor ekonomisk och social ojämlikhet bidrar till spänningar och osäkerhet i samhället. Det drabbar i sin tur alla utsatta befolkningsgrupper. Arbetet för att förhindra utslagning och utanförskap är en god investering för samhällets funktionsförmåga och samhörigheten. Endast tillsammans är vi starka.
Det finländska rättssamhället med dess grundlag, demokrati och internationella överenskommelser är starkt. Oberoende av politisk konstellation har vi som medborgare rätt att förvänta oss att landets beslutsfattare gör allt vad som står i deras makt för att Finland ska vara ett tryggt och inkluderande land för alla som bor här. Det förverkligas genom ett aktivt arbete och konkreta handlingar för motverkande av rasism och främjande av lika rättigheter för alla. I det viktiga arbetet önskar jag arbetsgruppen framgång.
Ojämlika strukturer i samhället identifieras och avvecklas (mål 1). Detta mål förutsätter att man genuint och kontinuerligt lyssnar på de erfarenheter som människor med olika bakgrund och minoritetsgrupper har och att deras erfarenheter tas på allvar. På förhand planerade mekanismer hjälper att ta itu med rasism och diskriminering, t.ex. att integrera jämställdhetsplanering i organisationens kärnprocesser.
Öka medvetenheten om rasism och dess olika former (Mål 4). Att öka medvetenheten om rasism och dess olika former på olika nivåer i samhället gör det möjligt att förebygga och ingpripa i den. Att avskaffa diskriminerande metoder och främja mångfald kräver kontinuerligt arbete och utvärdering. Detta banar också väg för de andra mål som anges i programmet.
Fortsätta utveckla riktlinjerna för goda relationer mellan befolkningsgrupper och säkerställa en säker vardag för alla (mål 5). Goda befolkningsrelationer är en förutsättning för samhällsfreden. Vissa grupper av människor har en mindre trygg vardag än andra. För dessa grupper av människor måste säkerheten och känslan av säkerhet fortsätta att förbättras på olika sätt. Att minska de sociala klyftorna mellan olika grupper av människor kommer att minska otryggheten och rasismen. Det behövs politiska åtgärder som gör det möjligt för olika grupper av människor att mötas, arbeta och agera tillsammans (stadsplanering, sysselsättningspolitik, mångfaldshantering, färdigheter för dialog).
På flera punkter i åtgärderna (t.ex. åtgärderna 14-17, 27-33, 38-41) betonas vikten av utbildning. Det har skapats god utbildning och de bör i framtiden utvidgas till att gälla nya yrkesgrupper och nya anställda. Det är viktigt att utbildningen ger deltagarna möjlighet att reflektera och att man också lyfter fram rösterna från dem som har upplevt rasism.
Forskningsdata har gjort rasism mer synlig och har möjliggjort och underlättat ingripanden (t.ex. åtgärder 48-52).
Dessutom har stöd och stärkande av tjänster för dem som upplever rasism och diskriminering (åtgärd 47) hjälpt offer för rasism och diskriminering att återhämta sig från sina upplevelser.
För att främja dessa krävs en gemensam förståelse av 1) människovärdets odelbara natur (människosyn) och 2) de omistliga villkoren för respekt för människovärdet (mänskliga rättigheter, lagstiftning) och 3) att förbinda sig vid samhällets grundläggande värderingar (rättsstatsprincipen).
Om dessa principer inte anses vara bindande för alla parter, kommer främjandet av jämlikhet, likabehandling och icke-diskriminering att överlämnas till varje parts egen åsikt eller värderingarna hos den grupp som den representerar. I synnerhet samhällsinstitutioner, värdegemenskaper och personer i beslutsfattande ställning måste visa sitt engagemang för dessa principer för människovärdesarbete. Främjandet av människovärdet är inte bara en principfråga, utan ett kontinuerligt praktiskt arbete för att identifiera och eliminera diskriminerande praxis.
Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland förbereder för närvarande en operativ likabehandlings- och icke-diskrimineringsplan, som kommer att omfatta verktyg för att identifiera och analysera diskriminering och för antidiskrimineringsarbete inte bara inom kyrkan utan också i resten av samhället.
Rasism måste diskuteras offentligt och vi måste sätta gränser för den. Dessutom måste en respektfull och konstruktiv dialog främjas mellan alla sektorer i samhället, för att på så sätt främja goda relationer mellan människor och förmågan att leva tillsammans. Mer om konsten att leva tillsammans (på finska)
Att främja dialog om religion och övertygelse mellan människor med olika tro och övertygelse främjar ömsesidig förståelse. Att demonisera vissa människor skapar däremot osynlighet och utanförskap, och gör det allmänna klimatet fientligt mot vissa grupper av människor.
Det är särskilt viktigt att se till att barn och ungdomar växer upp i ett Finland som är så icke-diskriminerande som möjligt, där vuxna och utbildare erkänner och tar itu med likabehandlingsfrågor i barnens och ungdomarnas vardag. En skolmiljö fri från diskriminering och rasism är en rättighet för varje barn och ung person. Många av skolans samarbetsparter (organisationer, lokalförsamlingar) ger stöd och samarbetar i skolans pedagogiska arbete. Att stärka antirasistisk utbildning och utbildning i mänskliga rättigheter (människorättsfostran) är en fråga för hela utbildningssystemet. I och med den senaste diskrimineringslagen (1.6.2023) utvidgades skyldigheten att främja likabehandling och utarbeta en likabehandlingsplan till att omfatta också anordnare och tjänsteproducenter av småbarnspedagogik. Småbarnspedagogiken har en betydande roll när det gäller att internalisera attityder och värderingar.
Det bör också säkerställas att de berörda personernas röst inkluderas i regeringens information.