Samvete (grek. syneidesis, lat. conscientia) är människans inre moraluppfattning och en gemensam uppfattning om vad som är gott och rätt.
Inom den klassiska teologin och moralfilosofin handlade strävan efter det goda och det rätta framför allt om att känna till skillnaden mellan gott och ont. I Gamla testamentet används inte ordet samvete utan i stället använder man ordet hjärta. I Nya testamentet använder aposteln Paulus ordet samvete (1 Kor. 10:25, 2 Kor. 1:12).
Enligt den lutherska och den romersk-katolska moralteologin har varje människa ett samvete, som formas av fostran, kulturen och miljön. Samvetets innehåll kan variera i olika kulturer, men man utgår från att det fungerar i stort sett i samma riktning när det gäller det mänskliga livets grundläggande frågor. Den kristnas samvete får sitt innehåll till exempel från de tio buden och från Jesus undervisning och förebild (bergspredikan, det dubbla kärleksbudet och den gyllene regeln).