Buden

De tio buden grundar sig på Bibeln. I Andra Moseboken berättas om hur Gud gav lagen till Mose när han ledde Israels folk från Egypten till det utlovade landet. “Detta är vad Gud sade: Jag är Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret.” (2 Mos 20).

De tio buden är uttryck för livets grundlag. De talar om vad vi bör göra och låta bli att göra.

1. Jag är Herren, din Gud. Du skall inte ha andra gudar.
2. Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn.
3. Tänk på att hålla vilodagen helig.
4. Visa aktning för din far och din mor.
5. Du skall inte dräpa.
6. Du skall inte begå äktenskapsbrott.
7. Du skall inte stjäla.
8. Du skall inte vittna falskt mot din nästa.
9. Du skall inte ha begär till din nästas hus.
10. Du skall inte ha begär till din nästas hustru eller hans tjänstefolk, hans boskap eller något annat som tillhör din nästa

– Katekes, 1999

De tre första buden berör människans relation till Gud och hennes tro. De övriga buden handlar om människornas relationer till varandra. De är moraliska förpliktelser för kärleken till medmänniskan.

Enligt Martin Luthers Stora katekes är buden lag och krav. De förpliktar oss att leva i enlighet med Guds vilja men avslöjar också människans förfall. Buden leder oss till Gud. I den nuvarande Katekesen är buden i den form som härstammar från Luthers Lilla katekes.