I det kristna språkbruket hänvisar lagen till Guds vilja för människan. Guds lag, hans kärlekskrav, finns komprimerat uttryckt i de tio buden och den gyllene regeln samt i det dubbla kärleksbudet.
I Gamla testamentet är lagen, toran, alla föreskrifter som Gud gett. Den styr såväl moralen och samhällslivet som gudstjänsten. Lagen hör samman med det förbund som Gud slöt med sitt folk.
Lagens syfte är att främja det goda livet. Den visar på hur människan kan leva i harmoni med Gud och med andra människor. Därför förbjuder lagen att vi kränker andra genom att stjäla, mörda, splittra familjen och förstöra någons rykte. Den leder oss också till en nära kontakt med Gud.
Genom att tala om det goda uttrycker lagen vad Gud kräver av den människa som han skapat: fullkomlig kärlek (se Bergspredikan). Enligt Nya testamentet är människans yttersta problem att hon fallit i synd och inte längre vill eller ens kan leva enligt kärlekens lag.
Enligt Paulus gör vi inte det goda som vi vill. Att uppfylla lagen är på grund av människans synd en omöjlig väg till frälsning. Vi kan inte rädda oss själva genom att följa lagen och iaktta ett gott leverne. Frälsningen är möjlig bara med hjälp av nåden.
I andligt avseende är lagens uppgift att visa att människan är syndig och att hon inte har något annat hopp än att förlita sig på Kristus. Enligt Nya testamentet uppfyller Kristus lagen helt. Han försonar människornas förbrytelser mot lagen och i honom syns den fullkomliga kärleken. Genom honom förverkligas också kontakten till Gud så att offer enligt den gamla lagen inte längre behövs. Kristi offer ersätter offret i templet och ger förlåtelse för syndare.
I den kristnas liv har lagen både en samhällelig och andlig betydelse. Lagen reglerar det mänskliga livet i samhället. Grunden i samhällets lagstiftning bygger på Guds lag. Då överheten, polisen och rättsväsendet, övervakar laglydigheten driver de samtidigt Guds ärenden. I andlig bemärkelse visar lagen för människan att hon har syndat mot Gud och mot människor. En person som brutit mot Guds lag ska ångra sina gärningar och återställa det som kan återställas.
Kyrkan har makt att vid bikten ge förlåtelse för synderna åt den som brutit mot Guds vilja. Möjligheten att få förlåtelse för sina synder betyder inte att det hör till det kristnas livets frihet att lättvindigt bryta mot Guds lag. Möjligheten att få ta emot nåden och få förlåtelse för sina synder förutsätter utan undantag att man uttrycker en äkta ånger.
Inom lutherdomen, liksom inom kristendomen i övrigt, anser man att ett gott träd bär goda frukter. En människa som berörts av Guds kärlek och lever i nåd och förlåtelse vill inte bryta mot Gud eller sin medmänniska, utan hon vill älska sin nästa såsom sig själv. När man undervisar och predikar om lagen utgår man från tanken att medmänniskans liv och rättigheter är beroende av hur vi följer Guds lag. Goda gärningar är ofrånkomliga med tanke på våra medmänniskor och är en viktig del av det kristna livet.