Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland vigde för första gången kvinnor till präster 6.3.1988. Beslutet om att öppna prästämbetet för kvinnor gjordes två år tidigare.
Kyrkomötet hade tre gånger tidigare röstat om att öppna prästämbetet för kvinnor. Men först 1986 uppnår man den kvalificerade majoritet som krävdes för beslutet.
Under den tid som kvinnor vigts till präster i evangelisk-lutherska kyrkan har antalet kvinnor som präster stadigt ökat. På 2000-talet har majoriteten av de som vigts till präster varit kvinnor. För tillfället är ungefär hälften av prästerna kvinnor. Fortsättningsvis är det få kvinnor i ledande ställning i kyrkan; drygt en fjärdedel av kyrkoherdarna är kvinnor.
Den första kvinnan som blev biskop i lutherska kyrkan i Finland var Irja Askola. Hon var biskop i Helsingfors stift 2010-2017. I februari 2019 tillträdde Kaisamari Hintikka som biskop i Esbo stift. I början av februari 2021 tillträdde Mari Leppänen som biskop i Åbo ärkestift. I september 2023 tillträdde Mari Parkkinen som biskop i S:t Michels stift.
När prästämbetet öppnades för kvinnor godkände kyrkomötet samtidigt en kläm om att de som motsätter sig kvinnor i prästämbetet fortsättningsvis har möjlighet att bli vigda till präster och verka i kyrkan. Till exempel finns det fortsättningsvis en del väckelserörelser som inte ännu kallar kvinnor som är präster som talare till sina evenemang eller för att förrätta gudstjänster.
Biskopsmötet drog 2006 upp riktlinjen att en person som motsätter sig kvinnor som präster får inte låta sin övertygelse synas i tjänsteutövningen och man får inte göra upp arbetsschema utgående från kön.
Det finns en liten minoritet i kyrkan som motsätter sig kvinnor som präster. Enligt en undersökning som gjordes 2015 motsätter sig 5 procent av kyrkans medlemmar och anställda att kvinnor verkar som präster. Bland de förtroendevalda var andelen då något högre, ca 9 procent.
Kyrkans medlemmars, förtroendevaldas och anställdas attityder till kvinnor som präster (statistiköversikt på finska)
Biskopsmötets redogörelse för hantering av problem i arbetsgemenskapen förorsakade av olika ämbetssyn (12-13.9.2006)
Termerna ”kvinnliga präster” eller ”kvinnopräst” är missvisande eftersom de innehåller tanken att ämbetet är knutet till kön. Det handlar om ett gemensamt ämbete som öppnats också som för kvinnor. Det finns oftast uttryck som bättre beskriver att man kan tjäna i prästämbetet oberoende av kön.