Vi utvecklar vår webbplats evl.fi och hoppas att du kan besvara vår enkät. Det tar några minuter att besvara frågorna. Svaren behandlas anonymt.
Eutanasi avser att en läkare genom att administrera läkemedel avsiktligt avslutar en patients liv ”på patientens upprepade, av fri vilja och med rättslig handlingsförmåga framställda begäran” (enligt Finlands läkarförbund). Vid eutanasi är målet med handlingen patientens död.
Att avstå från onödiga och ineffektiva behandlingar och avsluta dessa hör däremot till god vårdpraxis. Då är målet inte att patienten ska dö utan att undvika de olägenheter behandlingarna orsakar och en förlängd dödsprocess. Den tankemässiga skillnaden sammanfattas i begreppsparet orsaka respektive tillåta död. Om det senare kan man även använda begreppet ”naturlig död”.
I diskussionerna kring eutanasi pratas ibland om läkarassisterat självmord. Med det avses att en läkare avsiktligt och på frivillig begäran av en person som äger rättslig handlingsförmåga hjälper personen utföra självmord genom att ställa läkemedel till förfogande så att personen själv kan ta dem.
I Finland har en patient rätt att vägra en planerad eller påbörjad vård (Lag om patientens ställning och rättigheter 785/1992). Patienten har däremot inte möjlighet att kräva en viss vård eller undersökning. Det betyder att patienten inte heller har rätt att kräva eutanasi.
Eutanasi hör enligt strafflagen i Finland till straffbara handlingar under beteckningen dråp eller mord. Rätten till liv är en mänsklig rättighet som skyddas av avtal om mänskliga rättigheter och i Finlands grundlag.
Eutanasi ger samhället rätt att ta individens liv och skapar en skyldighet att göra detta på begäran av den berörda personen. Ett avtal som kränker en så viktig mänsklig rättighet har bedömts vara ogiltigt även om personen själv skulle ha tillåtit det. Därför har självbestämmanderätten ansetts vara en sekundär rättighet i sådana fall.
Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (EIT) har i sitt beslut (Pretty v. United Kingdom, 2346/02) slagit fast att ”rätt till död” inte kan härledas från EU:s grundläggande rättigheter. Det innebär att samhället inte har någon skyldighet att godkänna en individs önskan att få dö med hjälp av dödshjälp som utförs av samhället. På samma sätt har EIT konstaterat att samhället inte har någon skyldighet att bistå vid genomförandet av assisterat självmord (Haas v. Switzerland 31322/07).
Europarådets parlamentariska församling har fördömt eutanasins legitimitet och legitimiteten hos livstestamenten som tillåter eutanasi (Resolution 1859 (2012)). Generalförsamlingens rekommendation 1418 (1999) förutsätter att man tillstår att en dödssjuk patients önskan att dö aldrig föranleder en rättslig skyldighet för en annan person att uppfylla önskan och att önskan inte heller rättsligt motiverar till åtgärder som avsiktligt leder till döden.
Etiska delegationen inom social- och hälsovården (ETENE 26.9.2017) konstaterar i ett ställningstagande att bara genom att garantera god vård i livets slutskede kan man göra en tillförlitlig uppskattning av hur många patienter det möjligtvis finns i Finland som man inte kan hjälpa och vars lidande man inte kan lindra ens med effektiva vårdmetoder i livets slutskede. Först då kan man mera precist definiera i hurdana situationer hälsovårdens och läkarvetenskapens metoder inte i tillräcklig utsträckning kan linda en döende patients lidande, och om man behöver stadga en skild lag för sådana situationer.
Enligt ETENE är det framför allt viktigt att förbättra resurserna inom den palliativa vården och vården i livets slutskede. Eutanasiönskemål som grundar sig i otillräcklig lindring av symtom som kan vårdas, eller rädsla för otillräcklig lindring, är snarare ett tecken på bristande resurser och kunnande än nödvändigheten av assisterad död. Kyrkans sakkunniga har varit med och utarbetat ställningstagandet.
ETENEs ställningstagande (pdf, på finska)
Den internationella läkarorganisationen World Medical Association (WMA) och Finlands läkarförbund motsätter sig eutanasi och läkarassisterat självmord. WMA har i många ställningstaganden upprepat att de starkt håller fast vid läkaretiska principer och respekt för människolivet.
Läkarförbundets ställningstagande
Eutanasi och läkarassisterat självmord är på vissa grunder inte straffbart i Nederländerna, Belgien och Luxemburg, i Canada, Colombia, Spanien och Australien och Nya Zeeland.I dagens läge är läkarassisterat självmord lagligt under vissa förhållanden i Österrike, Belgien, Canada, Tyskland, Luxemburg, Nederländerna, Nya Zeeland, Spanien, Schweiz och Australien, och i vissa delar av Förenta staterna.
I Danmark har Det Etiska Råd – som motsvarar ETENE i Finland – gjort en etisk utredning om eutanasi på begäran av folketingets Sundhedsudvalg (motsvarigheten till riksdagens social- och hälsovårdsutskott). I ställningstagandet kommer man till den slutsatsen att man inte ska legalisera eutanasi. I Norge har läkarförbundets etiska kommitté gjort en etisk utredning om eutanasi. Också den utredningen kom fram till att man inte ska tillåta eutanasi eller ändra på läkarförbundets ståndpunkt.
Enligt kristna värderingar är varje människa värdefull som Guds avbild oberoende av utseende, ålder, sjukdom osv. Var och en har rätt att bli behandlad värdigt och respektfullt. Det står inte i människans makt att bestämma över liv och död. Palliativ vård eller vård i livets slutskede är enligt kyrkan ett bättre alternativ än eutanasi för att handskas med lidande i livets slutskede. Människans och samhällets värderingar blir synliga i vårt sätt att förhålla oss till liv och död.
Biskoparna i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland uppmanar till utvärdering av hur man kan göra kvalitativ vård i livets slutskede tillgänglig för alla som behöver den i hela landet, och att man vidtar åtgärder för att förverkliga en sådan vård (Biskoparnas ställningstagande 9.11.2017). Biskoparna stöder inte legalisering av eutanasi.
Palliativ eller lindrande vård innebär aktiv helhetsbetonad vård av en människa som lider av en obotlig sjukdom som leder till döden och av hennes närstående. Med vården försöker man lindra eller förebygga lidande och slå vakt om livskvaliteten. Behovet av palliativ vård ökar betydligt i livets slutskede (Duodecim KH 2018). Vård i livets slutskede är en del av den palliativa vården.
Social- och hälsovårdsministeriet hade tillsatt en multiprofessionell expertarbetsgrupp för tiden 5/2018–6/2021. Arbetsgruppens uppgift var att utreda behovet av lagstiftning kring frågor om vård i livets slutskede, självbestämmanderätt och eutanasi. Dessutom tillsatte man en underordnad arbetsgrupp för utvecklandet av den palliativa vården och vården i livets slutskede för tiden 5/2018–12/2020.
Expertarbetsgruppen konstaterade att man behöver utveckla den palliativa vården och vården i livets slutskede och öka kompetensen på området. Det räcker inte enbart rekommendationer för att åtgärda bristerna utan det behövs ändringar i lagstiftningen.
Arbetsgruppens publikation
Förutsättningarna för att följa upp kvaliteten på den palliativa vården har utretts inom ramen för social- och hälsovårdsministeriets (STM) och Institutet för hälsa och välfärds (THL) gemensamma projekt. En expertgrupp konstaterade att borde utveckla kunskapsbasen för vården i livets slutskede så att man i framtiden kunde bilda ett nationellt kvalitetsregister över den palliativa vården. Det behövs enhetlig och jämförbar kunskap om den palliativa vården och vården i livets slutskede så att man kan följa upp vårdens kvalitet, effektivitet och tillgänglighet.
Kvalitetsregister för vården i livets slutskede
År 2022 publicerades Nationell kvalitetsrekommendation för palliativ vård och vård i livets slutskede. Enligt den ska alla medborgare ha rätt till palliativ vård av god kvalitet oavsett personens ålder, diagnos, kulturella bakgrund eller bostadsort. Tidigare utredningar har konstaterat märkbara brister och stor regional variation i tillgängligheten till, kvaliteten på och kunskaperna om tjänster inom palliativ vård och vård i livets slutskede (Saarto m.fl. 2022).
Nationell kvalitetsrekommendation för palliativ vård och vård i livets slutskede
Existentiell ångest eller ångest som hör samman med att man finns till är en del av att vara människa. Existentiell ångest hör samman med förståelsen av livets begräsning. Samtidigt vet inte människan vad gränslöshet betyder för hennes del.
I dödens närhet ökar de existentiella funderingarna och känslan av att ha kontroll över livet försvagas. En döende människa tänker ofta på döden och frågor som hör samman med den och kan känna dödsfruktan. Ofta bekymrar sig den döende för hur hens nära ska klara sig. Sjukdom leder till att människans möjligheter och förmåga att lösa existentiella utmaningar.
Önskan om eutanasi eller assisterat självmord hör ofta samman med människans nöd och lidande (Martínez m. fl. 2016). I dödens närhet behöver människan förutom god medicinsk vård även psykosocialt, psykiskt och andligt stöd. En annan människas närvaro och stöd gör tillvaron lättare och lindrar lidandet.
Psykiskt och andligt stöd innebär att man beaktar de kulturella, existentiella och religiösa behoven hos människan. De kulturella behoven hör samman med levnadssättet, traditioner och de värderingar som styr människornas samlevnad. Till det hör också förhållandet till litteratur och konst.
I livets slutskede är målet för det psykiska och andliga stödet att hjälpa patienten att stå ut med den ångest som hör samman med döden och hjälpa hen att hitta sina resurser att möta den förestående döden. Till det psykiska och andliga stödet hör sådan hjälp som stärker patientens erfarenhet av meningsfullhet i livet och som hör samman med varandet som sig själv, i relation till andra och transcendens eller till Gud. Som hjälp kan man använda frågor ur värdighetsterapi och Ars Moriendi-modellen, andliga ritualer som hör samman med patientens övertygelse och olika konstformer.
Evangelisk-lutherska kyrkans sjukhuspräster erbjuder psykiskt och andligt stöd inom social- och hälsovården.
Litteratur:Martínez M., Arantzamendi M., Belar A., Carrasco J.M., Carvajal A., Rullán M. & Centeno C. (2016). Dignity therapy’, a promising intervention in palliative care: A comprehensive systematic literature review. Palliative Medicine 31(6), 1–18.
ETENE:s ställningstagande (pdf, på finska)
HS 11.5.2024: Biskop Teemu Laajasalo: Eutanasialakia ei tarvita, hyvä kuolema toteutuu jo nyt
9.11.2017 Biskoparna i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finlands ställningstagande på finska Hyvä saattohoito tulee taata jokaiselle kuolevalle
Svensk nyhet om biskoparnas ställningstagande 9.11.2017: Alla som behöver borde garanteras god vård i livets slutskede