De finländska väckelserörelserna har haft en stor inverkan på det religiösa livet i Finland. Med finländska väckelserörelser avser man vanligtvis de fyra stora rörelserna som uppstod på slutet av 1700-talet och början av 1800-talet.
De traditionella väckelserörelserna är bedjarrörelsen, den pietistiska väckelsen, den evangeliska rörelsen och laestadianismen. Den femte väckelsen kallas den form av luthersk väckelsekristendom vars uppkomst dateras till tiden efter krigen. Väckelserörelsernas gemensamma rötter finns i den pietism som uppstod i Tyskland på 1600-talet. De har också tagit intryck från den anglosaxiska evangeliserande väckelsekristendomen.
I alla väckelserörelser i Finland har man betonat bibeltroheten och den lutherska bekännelsen. Väckelserörelserna har uppstått som proteströrelser som ofta har uttryckt en vilja att återgå till en tydlig, enkel och stark religiositet. Varje rörelse har sina egna betoningar. En väckelserörelse börjar alltid med en väckelse som ofta innehåller karismatiska (extatiska) upplevelser. Kraftiga samhälleliga omvälvningar och kyrkans oförmåga att svara mot de utmaningar som förändringarna medför har ofta skapat en grogrund för att en väckelse ska bryta fram. En regelbunden mötesverksamhet och att ledare stiger fram är de första tecknen på att väckelsen håller på att organiseras i en egen rörelse.
Karakteristiska drag för de finländska väckelserörelserna är:
Enligt kyrkans forskning har väckelserörelserna brett ut sig från sina traditionella stödområden till nya församlingar. Mest utbredda i församlingarna är gammallaestadianismen, Folkmissionen (Kansanlähetys) som räknas till den så kallade femte väckelsen, samt den pietistiska väckelsen och den evangeliska rörelsen. Under det tidiga 2000-talet hade de verksamhet i cirka två av tre församlingar.
I nästan alla församlingar verkar flera väckelserörelser sida vid sida. Det går ännu att urskilja kärnområden för de äldre väckelserörelserna. Gammallaestadianismens starka fäste är fortfarande i landets norra delar och norra Österbotten. Den evangeliska rörelsen sammanhängande stödområden är i södra och mellersta Österbotten och i Egentliga Finland. Bedjarrörelsen har begränsats främst till Satakunda och Egentliga Finlands norra del. Folkmissionen (Kansanlähetys) som hör till de nyare andliga rörelserna har sin tyngdpunkt i Östra Finland. Alla rörelser som hör till den femte väckelsen har fått klart starkare fotfäste inom S:t Michels stift än i övriga delar av landet.
De finlandssvenska väckelserörelserna har sitt största understöd i Österbotten. Rörelser som verkar på svenska är bland annat laestadianer, den evangeliska rörelsen, Kyrkans Ungdom, och Luthersk Inremission.
Förutom de traditionella väckelserörelserna och den femte väckelsen finns den så kallade karismatiska rörelsen som på 1970-talet bredde ut sig i allt flera församlingar. Att man hör till en rörelse utesluter inte heller att man tar emot influenser från andra rörelser.