Stilla veckan är den vecka som föregår påsken. Under stilla veckan kommer den kristna kyrkan ihåg Jesus lidande. Varje dag i veckan samlas församlingen för att följa händelserna i Kristi lidandes historia eller passionshistorien.
Att fira stilla veckan är en urgammal kristen tradition. I Jerusalem firades den redan på 300-talet. Inom kyrkan i väst utvecklades traditionen lite senare.
Passionshistorien är vanligtvis indelad i sex akter, som kan användas som grund för predikan i gudstjänsterna under stilla veckans dagar, så kallade aktpredikningar. I den nuvarande Evangelieboken finns det istället för akterna avsnitt ur Lukas, Johannes och Matteus evangelier.
I dag är olika slags passionsspel populära. Via Dolorosa- eller Via Crucis-föreställningar visar Kristi lidandes väg i form av drama. En annan tradition på många orter är så kallade korsvägsandakter. Vid dessa stannar man upp och ber och mediterar inför bilder som föreställer olika skeenden i Kristi lidandes väg.
Stilla veckans torsdag kallas skärtorsdag. Det är den dag då den heliga nattvarden instiftades. På skärtorsdagens kväll firas mässa, det vill säga nattvardsgudstjänst, i församlingarna. På skärtorsdagens kväll börjar en tre dagar lång festtid, triduum, som sträcker sig till påskdagens kväll. Denna korsets och uppståndelsens påsk är kyrkoårets centrum.
Dagen efter skärtorsdagen är långfredagen, dagen då Kristus korsfästes, dog och begravdes. Långfredagens gudstjänst är enkel. I många församlingar sjunger man psalmerna utan ackompanjemang av orgeln och man ringer inte heller i kyrkklockorna. Man utför inga sakrament eller andra kyrkliga förrättningar på långfredagen eller på den efterföljande stilla lördagen, då den liturgiska färgen är svart, sorgens och dödens färg.