Predestinationsläran, läran om förutbestämmelse, är en uppfattning enligt vilken Gud på förhand har bestämt att en del av människorna ska bli frälsta (enkel predestination) eller att en del människor ska bli frälsta och andra ska bli förtappade (dubbel predestination). Predestinationsläran begränsar människans fria vilja eftersom människan inte genom egna val kan påverka sitt öde.
Den lutherska kyrkan har inte omfattat den dubbla predestinationsläran. Kyrkan förhåller sig ändå kritiskt till människans fria vilja i religiösa frågor, vilket närmar sig den enkla predestinationen där det betonas att Guds frälsningsplan är hemlig och utom räckhåll för människans förnuft.
Gud vill att alla ska bli frälsta. De som blir frälsta har inte förtjänat det utan blir frälsta av nåd. De som blir förtappade har däremot avvisat Gud. Det är inte människans sak att besluta om vem som blir frälst eller förtappad.
De lutherska bekännelseskrifterna uppmanar till att studera Guds frälsningsvilja enligt vad han uppenbarat i Kristus och inte enligt hans hemliga vilja. Predestinationen kan leda till förtvivlan eller självsäkerhet, medan löftena om nåd i Kristus frigör till tro.