Nypietismen

På 1960-talet etablerades benämningarna den femte väckelsen och nypietismen i det kyrkliga språkbruket i Finland. Den femte väckelsen har sin bakgrund i å ena sidan den pietistiska väckelsekristendomen på 1800-talet, å andra sidan den engelska och amerikanska evangelisationsrörelsen (evangeliserande väckelsekristendom).

Riktningen började influera den evangelisk–lutherska kyrkan i Finland på 1920- och 30-talet när Urho Muroma (1890-1966) började hålla väckelsemöten. Muromas verksamheten fick en mera organiserad form då han grundade Suomen Raamattuopisto (Finska Bibelinstitutet) år 1945. Muroma grundade också tidningen Herää Valvomaan (Vakna upp).

Genast efter krigen ordnades evangelisationsmöten i Finland och utgående från dem föddes Kansan Raamattuseura (Folkets Bibelsällskap) och tidningen Sana år 1945.

På 1960-talet fick nypietismen nya verksamhetskanaler då en strukturell och ideologisk brytning skakade samhället.

År 1967 blev Finlands evangelisk-lutherska Folkmission den mest centrala organisationen inom nypietismen. Den samlade runt sig väckelsekristna grupperingar med olika åsiktsinriktningar. Samarbetet med den år 1964 grundade Studentmissionen, nuvarande Finlands evangelisk-lutherska Student- och Skolungdomsmission (FSSM), var tät. Som språkrör för rörelsen fungerade tidningen Uusi Tie (Den nya vägen) som grundades år 1965. Studentmissionen har även svensk verksamhet. Föreningen Luthersk inremission räknas som nypietistisk.

På 1970-talet började folkmissionsfronten splittras. Det mest betydelsefulla vara att samarbetet mellan Folkmissionen och Studentmissionen bröts år 1973. De missionsarbetare som frigjort sig från Folkmissionen grundade år 1974 missionsföreningen Såningsmannen. Vid samma tidpunkt grundades också Sanansaattajat som koncentrerar sig på radiomission. Evangelisationsrörelserna verkar ofta i samarbete med den lutherska kyrkans församlingar.