Ordet gnosis (grekiska) betyder en högre frälsande kunskap eller insikt. I den kristna teologin används begreppet gnosticism vanligtvis om de synkretistiska (blandning av olika läror) irrläror som uppstod under de tre första århundradena.
Gnosticismen förenade kristendomen med den hellenistiska mystiken och filosofin. Jesus sågs som någon som bringade hemlig kunskap och han var bara skenbart en människa.
Gnosticismen fick sin början inom judendomen. Senare delades den i olika skolor, av vilka många upptog kristna element i sina läror. Gnostikernas sätt att tolka Bibeln skilde sig radikalt från de kristna och judiska tolkningarna. Enligt gnostikerna var Gamla testamentets Gud de onda andemakternas ledare och den verkliga Guden stod märkbart över honom.
Gnosticismen företrädde en skarp dualism. Anden står i gnosticismen för ljuset och materien för mörkret i världen. Asketism hörde till de gnostiska samfundens livsstil. Frälsningen uppnåddes då människan kom till insikt om att hennes ursprung fanns hos den verkliga Guden. Eftersom gnostiker har en fördold kunskap och står över andra, anser de att Jesus död på korset inte har någon andel i människans frälsning.
Kyrkan förde en hård kamp mot gnostiska strömningar. Detta märks i många av Nya testamentets texter, bland annat i Johannes evangelium. Också i den kristna trosbekännelsen försvarades den katolska kristna tron mot gnosticismen.