Den evangeliska väckelserörelsen uppstod som en följd av att pietismen splittrades på 1840-talet. En avgörande inverkan hade pastor Fredrik Gabriel Hedbergs (1811–1893) verksamhet vid mitten av 1800-talet. Den föranledde andlig rörelse först i området kring Pöytis, sedan på ett större område i södra Finland och i Österbotten. Den evangeliska rörelsen blev en folkrörelse i slutet av 1800-talet.
Hedbergs läromässiga ståndpunkter preciserades i motsättningarna med pietismen. I stället för en “bidande” tro som längtar efter nåd beslöt Hedberg att betona “ägandet” av tron, en glad frälsningsvisshet. Trons grund är det skrivna Gudsordet, den frälsningsgärning som Kristus utförde på Golgata för alla människors skull och syndernas förlåtelse i det heliga dopet.
Hedbergs trosuppfattning har karaktäriserats med orden “omedelbar tro” (tron uppkommer helt och hållet genast) och “redan-perfekt” (Kristus har redan försonat våra synder).
Den evangeliska väckelsen har haft ett starkt inflytande i sydvästra Finland och Österbotten. Hedbergs verksamhet ledde till att väckelsen i Västra Finland fick en evangelisk grundton. 1873 grundades Lutherska evangeliföreningen i Finland (SLEY) som centralorganisation för rörelsen vars distrikts- och regionalorganisation täcker hela landet.
En helt svenskspråkig systerorganisation grundades år 1922, Svenska Lutherska Evangeliföreningen i Finland (SLEF).
På 1970-talet började den evangeliska rörelsen allt starkare inrikta sig på bekännelsefrågor. Den förutsatte att kyrkan mera beslutsamt skulle motverka åsikter som var främmande för den traditionella lutherdomen. SLEY strävar efter att främja den lutherska lärans ställning genom effektiv bibelundervisning, som den också stött i församlingarna.
Den evangeliska rörelsens förkunnelseverksamhet består av lokala, regionala och nationella evangelifester och andaktsstunder. Utgångspunkten för de tal som hålls är bibelns texter, men ofta hänvisar man också till bekännelseskrifterna, speciellt till Luthers verk. Rörelsen har en omfattande verksamhet bland unga och studerande.
Rörelsen har en egen sångbok. Den finska versionen heter Siionin Kannel och rörelsens svenska sångbok heter Sionsharpan.
Det huvudsakliga språkröret för den evangeliska rörelsen är Sanansaattajat på finska och Sändebudet på svenska.
Missionsverksamheten har en central ställning i SLEY:s och SLEF:s verksamhet. Föreningarna hör till kyrkans missionsorganisationer. SLEY är mest känd för sin mission i Japan som inleddes år 1900. SLEF bedriver sedan 1963 egen mission i Kenya.